Min morfar f\u00f6ddes i Katrineholm 1948. Han v\u00e4xte upp med tre syskon, tv\u00e5 systrar och en bror. Han hade en pappa som var s\u00e5gare och en mamma som var hemmafru. Det var vanligt att det var pappan som f\u00f6rs\u00f6rjde familjen. Samh\u00e4llet var allts\u00e5 mer sexistiskt \u00e4n idag. och det ser han v\u00e4ldigt positivt. Men n\u00e4r han var lite gjorde ocks\u00e5 mamman allt i hush\u00e5llet. Det kom inte ens p\u00e5 fr\u00e5gan att hj\u00e4lpas \u00e5t. Pappan var oftast v\u00e4ldigt tr\u00f6tt efter en l\u00e5ng dag p\u00e5 s\u00e5gen som det hette. M\u00e5nga av hans kompisars pappor jobbade som hans, med hantverk. N\u00e4r man idag h\u00f6r l\u00f6nen \u00e4r det sv\u00e5rt att tro vad man h\u00f6r. Den l\u00e5g ungef\u00e4r runt 600kr i m\u00e5naden. D\u00e5 var ju pengarna v\u00e4rda betydligt mer . Men det l\u00e5ter s\u00e5 ofantligt lite. Men det var inte Heller samma f\u00f6rh\u00e5llande mellan arbetsgivare och arbetstagare som i dagens samh\u00e4lle. man kan s\u00e4ga att den var ganska formell. N\u00e4r morfar var nyf\u00f6dd var inte pengarna n\u00e5tt stort problem, utan ransoneringskorten. Allt handlade om att produktionen av olika saker inte var lika stor som idag. Man fick allts\u00e5 begr\u00e4nsningar p\u00e5 det mesta som h\u00f6rde till hush\u00e5llet. Om det var slut p\u00e5 kaffe eller sm\u00f6r och man hade anv\u00e4nt upp sin gr\u00e4ns var det helt enkelt inte lagligt att k\u00f6pa mer. Men det fanns ett s\u00e4tt att f\u00e5 tag i mer \u00e4n vad ransorneringskorten sa att man fick inhandla. Det var en svart marknad som kallades eller kallas svarta b\u00f6rsen. De som s\u00e5lde saker p\u00e5 svartab\u00f6rsen hade oftast f\u00e5tt tag i saker p\u00e5 olagligt s\u00e4tt. Ett vanligt smeknamn p\u00e5 de var hajarna.<\/p>\n
N\u00e4r morfar var liten tyckte han att systemet var jobbigt och konstigt. Men n\u00e5got som var l\u00e4tt att skaffa var jobb. Sverige hade ju klarat sig undan andra v\u00e4rldskriget, s\u00e5 industrin var inget att klaga p\u00e5. M\u00e5nga l\u00e4nder var ju i stortsett s\u00f6nderbombade s\u00e5 Sverige var till stor hj\u00e4lp. Sverige producerade mycket saker till \u00f6vriga Europa efter andra v\u00e4rldskriget s\u00e5 jobb fanns det gott om.<\/p>\n
N\u00e4r morfar var grabb s\u00e5 lekte han mycket p\u00e5 g\u00e5rden med barnen som var i hans \u00e5lder. De var alltid utomhus. De gjorde saker som vi g\u00f6r en idag, som att spela fotboll och spola is och spela hockey p\u00e5 vintrarna. Fast en sak som de gjorde just p\u00e5 morfars g\u00e5rd var att leka cirkus. Oftast s\u00e5 samlades de en dag innan och kom p\u00e5 id\u00e9n. Sen tr\u00e4nade de hela dagen och sen framf\u00f6rde de ett framtr\u00e4dande f\u00f6r allas f\u00f6r\u00e4ldrar. Dom brukade till och med ta betalt f\u00f6r intr\u00e4de bara f\u00f6r att kunna k\u00f6pa sig lite godis. Uppvisningen kunde inneh\u00e5lla m\u00e5nga nummer. Ibland var det n\u00e5gon som hade med sig enhjuling och det var ofta n\u00e5gon som trollade. De fick leka mycket lekar med varann f\u00f6r det fanns inte mycket leksaker. Det var mest flickorna som hade sina dockor men f\u00f6r killar fanns inte j\u00e4ttemycket mer \u00e4n en fotboll. Cykel r\u00e4knades mest av allt som en leksak. N\u00e4r morfar var lite yngre \u00e4n mig cyklade han hela tiden. Det var bland det b\u00e4sta som fanns tyckte han. Han tycker det \u00e4r lite sorglit att se att sm\u00e5 barn har bytt ut cykeln mot telefonen eller datorn. Men det \u00e4r ju s\u00e5 det \u00e4r, tiderna \u00e4ndras. Samma sak med mobbning s\u00e4ger han. N\u00e4r han var liten s\u00e5 f\u00f6rekom det n\u00e4stan aldrig. Nu h\u00f6r man ju om folk som byter skola f\u00f6r andra eller tredje p.g.a trakasserier. Han tycker det k\u00e4nns som att folk med tiden har blivit mer ytliga. N\u00e4r han var lite spelade det ingen roll hur man s\u00e5g ut eller vilka kl\u00e4der man hade. S\u00e5 klart s\u00e5 fanns det klasskillnader men det var ju inget att vara taskiga f\u00f6r. Det var ist\u00e4llet s\u00e5 att man f\u00f6rs\u00f6kte vara sn\u00e4ll mot dom som man visste hade det jobbigt. Det finns inget positivt och man tj\u00e4nar aldrig p\u00e5 att vara taskig. Om man \u00e4r sn\u00e4ll blir man omtyckt och det tj\u00e4nar man ofta p\u00e5 i l\u00e4ngden.<\/p>\n
Egna reflektioner<\/strong><\/p>\n S\u00e5 som morfar beskriver samh\u00e4llet p\u00e5 1950-talet tycker jag det l\u00e5ter lite som att vara en Utopi. Han tar n\u00e4stan bara upp bra h\u00e4ndelser och bra saker om samh\u00e4llet. Jag tror att allt han s\u00e4ger \u00e4r sant men jag tror ocks\u00e5 han gl\u00f6mmer de negativa f\u00f6r vi m\u00e4nniskor har en tendens att s\u00e4ga att allt var b\u00e4ttre f\u00f6rr.\u00a0Min morfar \u00e4r ju f\u00f6dd 1948 s\u00e5 han han ju inte uppleva s\u00e5 mycket av andra v\u00e4rldskriget. Om han hade varit f\u00f6dd 15 \u00e5r tidigare hade kanske hela intervjun varit negativt inriktad. d\u00e5 kanske han ist\u00e4llet hade ber\u00e4ttat om hur d\u00e5ligt och oroligt allt var. Vem vet?<\/p>\n Olle Olsson 9D, vt 15<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Min morfar f\u00f6ddes i Katrineholm 1948. Han v\u00e4xte upp med tre syskon, tv\u00e5 systrar och en bror. Han hade en pappa som var s\u00e5gare och en mamma som var hemmafru. Det var vanligt att det var pappan som f\u00f6rs\u00f6rjde familjen. Samh\u00e4llet var allts\u00e5 mer sexistiskt \u00e4n idag. och det ser han v\u00e4ldigt positivt. Men n\u00e4r … <\/p>\n