Reijo Paananen \u00e4r 75 \u00e5r gammal, idag bor han i en liten villa i Glanshammar utanf\u00f6r \u00d6rebro. Reijo f\u00f6ddes i Finland i Staden Oleborg 1939 men flyttade till Sverige 1971. I Finland bodde han med sin familj som bestod av mamma Elsa, pappa Otto, Syster Eila och hans bror Esko. Reijos b\u00e4sta minne fr\u00e5n n\u00e4r han var ung var n\u00e4r hans pappa Otto skaffade den f\u00f6rsta bilen i byn, Reijo ber\u00e4ttar att detta k\u00e4ndes v\u00e4ldigt h\u00e4ftigt d\u00e5 det var d\u00e5 v\u00e4ldigt ovanligt p\u00e5 den tiden. Familjen bodde p\u00e5 en stor g\u00e5rd och hade ganska mycket pengar i f\u00f6rh\u00e5llande till m\u00e5nga andra. Det fanns b\u00e5de telefon och TV i huset vilket ocks\u00e5 var de \u00e4nda i hela byn. Varje g\u00e5ng n\u00e5n i byn ville g\u00f6ra ett samtal var det dit man gick eller om man ville se ett program p\u00e5 TV. Deras ekonomi berodde p\u00e5 att pappan Otto jobbade mycket \u00e5t kommunen och var f\u00f6rtroende man i tingsr\u00e4tten, han var d\u00e4rf\u00f6r lite av en k\u00e4ndis i byn och alla visste vem han var. F\u00f6rutom pappans jobb var familjen ocks\u00e5 lantbrukare och s\u00e5lde mycket av sina varor f\u00f6r att tj\u00e4na pengar. P\u00e5 den tiden var lantbrukare v\u00e4ldigt vanligt men det fanns ocks\u00e5 en stor pappers industri i omr\u00e5det som m\u00e5nga i byn jobbade p\u00e5. L\u00f6nen p\u00e5 industrin l\u00e5g p\u00e5 mellan tusen och tv\u00e5tusen kronor i m\u00e5naden s\u00e4ger Reijo.<\/p>\n
Reijos Pappa Otto f\u00f6ddes i Wyoming i USA \u00e5r 1900. Hans f\u00f6r\u00e4ldrar Matti och Wilhelmina hade nyligen flyttat till USA eftersom det var v\u00e4ldigt d\u00e5ligt med jobb i Finland. Matti fick jobb som gruvarbetare och Wilhelmina som kock. 1910 hade de tj\u00e4nat tillr\u00e4ckligt mycket pengar s\u00e5 de flyttade de tillbaks till Finland och k\u00f6pte en stor g\u00e5rd med ett hus som de sedan rustade upp. Detta var det huset Reijo v\u00e4xte upp och idag \u00e4gs det av hans brors dotter.<\/p>\n
N\u00e4r Reijo f\u00f6ddes 1939 b\u00f6rjade ocks\u00e5 det finska vinter kriget. D\u00e5 var Otto 39 \u00e5r och var tvungen att delta. Men eftersom han var 39 \u00e5r beh\u00f6vde han aldrig st\u00e5 l\u00e4ngst fram mot fronten och jobbade ist\u00e4llet med att ta emot de skadade, detta kan ha vart en stor anledning till att han \u00f6verlevde. Reijo var allts\u00e5 bara ett \u00e5r n\u00e4r hans pappa var ute i kriget och visste d\u00e4rf\u00f6r ingenting om vad som p\u00e5gick. Men senare fick han veta av andra som ber\u00e4ttade f\u00f6r honom vad som hade h\u00e4nt. Han fick veta att m\u00e5nga i byn trodde att det redan var k\u00f6rt med att Finland skulle f\u00e5 ha kvar sin sj\u00e4lvst\u00e4ndighet och att Ryssland skulle ta \u00f6ver hela Finland. Ryssland hade ju trots allt helt \u00f6verl\u00e4gsna arm\u00e9er j\u00e4mf\u00f6rt med lilla Finland. Men vissa f\u00f6rstod ocks\u00e5 de f\u00f6rdelar som Finland hade. T.ex. hur ovana Ryssarna var vid det finska klimatet, d\u00e4rf\u00f6r fanns det \u00e4nd\u00e5 n\u00e5gra som hade hopp om att de skulle klara sig. I byn m\u00e4rktes kriget av att det var v\u00e4ldigt tomt, alla som kunde sl\u00e5ss skulle delta vilket gjorde att det bara var barn, kvinnor och gamlingar som fanns kvar i byn under kriget. Dessutom var m\u00e5nga v\u00e4ldigt oroliga \u00f6ver sina anh\u00f6riga och stannade ofta hemma ist\u00e4llet f\u00f6r att vara ute.<\/p>\n
Egna reflektioner<\/b><\/p>\n
Jag tyckte att det var v\u00e4ldigt kul att intervjua min morfar. Det blev mycket roligare att h\u00f6ra det av n\u00e5gon som faktiskt varit d\u00e4r p\u00e5 riktigt. N\u00e4r jag intervjuade honom t\u00e4nkte jag p\u00e5 hur mycket tekniken har utvecklats under hans livstid. Det m\u00e5ste k\u00e4nnas konstigt f\u00f6r honom som v\u00e4xte upp med bara en telefon i hela byn j\u00e4mf\u00f6rt med det som finns idag. Jag t\u00e4nkte ocks\u00e5 p\u00e5 hur sv\u00e5rt det m\u00e5ste ha varit att leva under kriget. Det var v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att f\u00e5 tag p\u00e5 mat och man visste ingenting om vad som skulle h\u00e4nda. Kanske var det just ens eget omr\u00e5de som skulle bli bombat h\u00e4rn\u00e4st. Men min morfar hade n\u00e4stan inga minnen av detta och tyckte d\u00e4rf\u00f6r inte att kriget var en s\u00e5 stor grej. Jag tyckte i alla fall att min morfar ber\u00e4ttade mycket intressanta saker och jag tyckte att det var v\u00e4ldigt l\u00e4tt att intervjua honom eftersom han gav mycket bra svar.<\/p>\n
\u00a0<\/strong><\/strong>Hannes Rydell 9D vt 15<\/b><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Reijo Paananen \u00e4r 75 \u00e5r gammal, idag bor han i en liten villa i Glanshammar utanf\u00f6r \u00d6rebro. Reijo f\u00f6ddes i Finland i Staden Oleborg 1939 men flyttade till Sverige 1971. I Finland bodde han med sin familj som bestod av mamma Elsa, pappa Otto, Syster Eila och hans bror Esko. Reijos b\u00e4sta minne fr\u00e5n n\u00e4r … <\/p>\n