Jag intervjuade min farfar som heter Morgan Lindberg som lever med sin fru Elisabeth Lindberg.\u00a0 Dom bor i ett hus i Adolfsberg och Morgan har jobbat som busschauff\u00f6r och Elisabeth har jobbat som tandl\u00e4kare. Min farfar som jag intervjuade \u00e4r f\u00f6dd 11 april 1945 och han bodde d\u00e5 ocks\u00e5 i \u00d6rebro. Han hade en pappa som var lokf\u00f6rare och en mamma som var hemmafru och fyra syskon som \u00e4r f\u00f6dda \u00e5r 1939 och 1945. Morgan \u00b4s pappa fick k\u00f6ra ryssar igenom Sverige och Finland. Morgan var ju f\u00f6dd 11 april 1945 och det var d\u00e5 den dagen r\u00f6da armen t\u00e5gade in i Auschwitz och sl\u00e4ppte ut alla f\u00e5ngar. Min farfars l\u00f6n i deras familj var 5 kronor i timmen som var ganska mycket p\u00e5 den tiden f\u00f6r att d\u00e5 var inte alla pengar lika mycket v\u00e4rda som det \u00e4r idag. N\u00e4r Morgan var liten s\u00e5 var man n\u00e4stan bara med sin familj och n\u00e4ra sl\u00e4ktingar. Man lekte med leksaker som man hade gjort sj\u00e4lv eller lekte lekar som n\u00e5gon hade l\u00e4rt en eller kommit p\u00e5 sj\u00e4lv. Man spelade mycket boll p\u00e5 fritiden men om det var vinter som var man ute i sn\u00f6n och lekte. Min farfars familj hade ganska mycket pengar s\u00e5 dom hade en radio som dom fick h\u00f6ra all nyheter fr\u00e5n. Man fick h\u00f6ra ganska mycket fr\u00e5n det men det mesta var sant men ganska mycket av det var falskt. Under kriget \u00e5r 1936 \u2013 1946 s\u00e5 var Per Albin Hansson stadminister och var partiledarna f\u00f6r socialdemokraterna. N\u00e4r kriget var ig\u00e5ng s\u00e5 var Gunnar str\u00e4ng finans minister i Sverige. Min farfar hade n\u00e4stan inga speciella minnen fr\u00e5n n\u00e4r han var liten men bara n\u00e5gra personliga minnen som han hade f\u00f6r sig sj\u00e4lv och knappt inte ville dela med sig f\u00f6r det r\u00f6rde han f\u00f6r att det handlade om hans f\u00f6r\u00e4ldrar och hans syskon.<\/p>\n
Det fanns m\u00e5nga olika jobb som man kunde f\u00f6rs\u00f6rja sig p\u00e5 och n\u00e5gra \u00e4r skor och milit\u00e4rskor som fabriker tillverkar som man kunde s\u00e4lja och k\u00e4nna pengar p\u00e5. Det fanns ocks\u00e5 m\u00e5nga pappersbruk d\u00e4r m\u00e5nga personer som m\u00e5nga folk jobbade p\u00e5. Alla familjer hade ett kort som heter ransoneringskort som var tex att man stoppade in dom n\u00e4r man skulle betala bensinen till bilen s\u00e5 visade dom hur mycket bensin man skulle ta s\u00e5 man inte \u00f6versteg gr\u00e4nsen.<\/p>\n
Man \u00e5t ganska mycket p\u00e5 den tiden och det var v\u00e4ldigt vanligt med att \u00e4ta sill till mat f\u00f6r att det var billigt och var l\u00e4tt att f\u00e5 tag p\u00e5. Vardagsmaten p\u00e5 den tiden var potatis och gr\u00f6t som var p\u00e5 r\u00e5gmj\u00f6l. Man drack n\u00e4stan bara vatten till all mat man \u00e5t p\u00e5 den tiden f\u00f6r det var billigt.<\/p>\n
All barnen gick i skolan som det \u00e4r idag men d\u00e5 var man tvungen att g\u00f6ra som l\u00e4raren sa annars fick man bestraffning som slag p\u00e5 fingrarna med linjaler. Man v\u00e5gade inte skolka f\u00f6r att man viste inte vilket straff man skulle f\u00e5. Det fanns ingen skolbuss som det finns idag s\u00e5 att man var tvungen att g\u00e5 till skolan fast man hade kanske\u00a0 2 mil till skolan s\u00e5 fick man g\u00e5 eller cykla men om det kanske var sn\u00f6 s\u00e5 kan man ha skidor om man hade ganska mycket pengar som man kunde l\u00e4gga p\u00e5 s\u00e5na aktiviteter.<\/p>\n
Innan man ville gifta sig s\u00e5 var man tvungen att f\u00e5 till\u00e5telse var man tvungen att fr\u00e5ga kvinnans far om man fick gifta sig. Man gifte sig oftast i kyrkan och man var runt 20-30 \u00e5r. Min farfar sa att man ocks\u00e5 gjorde lumpen n\u00e4r man var 20 \u00e5r och d\u00e5 kunde man gifta sig men var tvungen att f\u00e5 till\u00e5telse fr\u00e5n kungen om man fick ta ledigt f\u00f6r att f\u00e5 gifta sig.<\/p>\n
Min farfar idag lever i ett bra liv och \u00e4r v\u00e4ldigt stolt \u00f6ver sin uppv\u00e4xt. Han har fortfarande kontakten med sin bror och hj\u00e4lper varandra. B\u00e5de min farmor och farfar lever friska liv och b\u00e5da g\u00e5r upp varje morgon klockan 6 och dricker kaffe och g\u00e5r ut och g\u00e5r. Men klockan 07:30 st\u00e5r dom vid d\u00f6rren vid gymmet och v\u00e4ntar p\u00e5 att f\u00e5 komma in och tr\u00e4na. Men farfar idag kan fortfarande jobba ibland genom att k\u00f6ra n\u00e5gra bussresor till b\u00e5de Stockholm och l\u00e4ngre str\u00e4ckor och han k\u00f6r f\u00f6r buss f\u00f6retaget Lindbergs buss.<\/p>\n
Mina reflektioner<\/strong><\/p>\n N\u00e4r jag satt och lyssnade p\u00e5 n\u00e4r min farfar ber\u00e4ttade om allt han och hans familj hade varit med om kunde man inte tro hur det har varit en g\u00e5ng i tiden. Jag fick en liten tankest\u00e4llare n\u00e4r jag lyssnade p\u00e5 n\u00e4r farfar pratade och det var hur m\u00e4nniskor kunde g\u00f6ra s\u00e5 mot andra m\u00e4nniskor och det jag menar med det \u00e4r hur man kunde d\u00f6da s\u00e5 m\u00e5nga bara f\u00f6r att man vill ha mer makt \u00e4n n\u00e5gon annan.<\/p>\n Det Morgan ber\u00e4ttar \u00e4r saker som han tycker \u00e4r intressant och det som kan vara lite hemskt. Han har sj\u00e4lv varit vid Aushwitz och tittat hur det ser ut idag. Farfars bror som heter Karl Lindberg som \u00e4r v\u00e4ldigt intresserad av detta samtals\u00e4mne s\u00e5 att han hade sj\u00e4lv intervjuat sina f\u00f6r\u00e4ldrar om samma sak n\u00e4r dom levde s\u00e5 han hj\u00e4lpte ocks\u00e5 till lite och d\u00e5 fick jag mer att t\u00e4nka p\u00e5 och det tyckte jag var v\u00e4ldigt kul och intressant.<\/p>\n Max Lindberg 9D vt 15<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag intervjuade min farfar som heter Morgan Lindberg som lever med sin fru Elisabeth Lindberg.\u00a0 Dom bor i ett hus i Adolfsberg och Morgan har jobbat som busschauff\u00f6r och Elisabeth har jobbat som tandl\u00e4kare. Min farfar som jag intervjuade \u00e4r f\u00f6dd 11 april 1945 och han bodde d\u00e5 ocks\u00e5 i \u00d6rebro. Han hade en pappa … <\/p>\n