Jag har intervjuat min farmor Anita Philip. Hon f\u00f6ddes den 4:e december 1936 i J\u00f6nk\u00f6ping. Hennes familj bestod av hennes mamma Alma, pappa John och hennes br\u00f6der Jonny och David. John jobbade som taxichauff\u00f6r och Alma var hemmafru. Anita och hennes br\u00f6der gick i skolan och p\u00e5 fritiden lekte de precis som barn g\u00f6r nu f\u00f6r tiden. John spenderade sin fritid med att ta hand om familjens kaniner. Kaninerna gav familjen lite extra k\u00f6tt och var s\u00e4kert ett trevligt inslag p\u00e5 middagsbordet under ransoneringen. Anita gick p\u00e5 en helt vanlig skola i J\u00f6nk\u00f6ping. Hennes klass bestod av 24 pojkar och flickor. Bestraffning i skolan var inte helt \u00a0vanligt. Som min farmor mindes var det inte m\u00e5nga barn som blev agade men skamvr\u00e5n anv\u00e4ndes n\u00e4r n\u00e5gon var olydig. Det lever kvar \u00e4n idag fast nu blir man utskickad fr\u00e5n klassrummet. Det finns \u00e4ven andra skillnader. Nu f\u00f6r tiden \u00e4r skolmat en sj\u00e4lvklarhet i Sverige men p\u00e5 30-talet fick endast de fattiga mat. De fick gr\u00f6t eller en br\u00f6dskiva med prickig korv. De barn som hade f\u00f6r\u00e4ldrar med tillr\u00e4ckligt mycket pengar f\u00f6r att betala barnens mat sj\u00e4lva fick \u00e4ta hemma. F\u00f6r en elev i dagens skola kan det l\u00e5ta ganska tufft men skolan \u00e4r min farmors b\u00e4sta minne fr\u00e5n tiden f\u00f6re, under och efter kriget.<\/p>\n
Hon har \u00e4ven d\u00e5liga minnen fr\u00e5n sin barndom mestadels p.g.a. kriget. Hennes s\u00e4msta minne \u00e4r n\u00e4r hon var tvungen att g\u00e5 ner i skyddsrummen under kriget. Det var sj\u00e4lvklart l\u00e4skigt och n\u00e5got som inget barn borde beh\u00f6va uppleva. Ibland var det dock \u201cbara\u201d tr\u00e4ning s\u00e5 att man visste hur man skulle agera vid ett riktigt anfall. Det var sv\u00e5rt att gl\u00f6mma att kriget p\u00e5gick \u00e4ven n\u00e4r man inte satt och kurade ihop sig i ett skyddsrum. Man var tvungen att t\u00e4cka \u00f6ver sina f\u00f6nster innan man t\u00e4nde lamporna inomhus s\u00e5 att det vid en eventuell attack skulle vara sv\u00e5rt att best\u00e4mma exakt vart storst\u00e4derna l\u00e5g. F\u00f6nstren kunde t\u00e4ckas med tr\u00e4fiberplattor, plywood- eller wellpappskivor och liknande. Sj\u00e4lvklart anv\u00e4ndes \u00e4ven ljust\u00e4ta gardiner. M\u00f6rkl\u00e4ggingen p\u00e5gick hela tiden.<\/p>\n
Kriget var tyv\u00e4rr en stor del av m\u00e5nga barns barndom och likas\u00e5 min farmors. Kriget f\u00f6r svenskar bestod inte bara av r\u00e4dsla f\u00f6r en attack, skyddsrum och m\u00f6rklagda st\u00e4der. Det p\u00e5gick en ransonering av matvaror och andra vardagssaker som t.ex. tv\u00e4tt- och reng\u00f6ringsmedel. Kaffe var en av de varor som ransonerades. Svenskarna fick 13 gram per person vilket var v\u00e4ldigt lite. P.g.a detta bildades en marknad d\u00e4r det s\u00e5ldes varor som inte kr\u00e4vde en ransoneringskupong som betalning. Den kallades Svarta b\u00f6rsen och var inte styrd av staten.<\/p>\n
Det var mycket viktigt att h\u00e5lla koll p\u00e5 vad som h\u00e4nde och hur det gick i kriget. De flesta ans\u00e5g att tyskarna hade fel och att man borde st\u00f6dja v\u00e4st. N\u00e4r v\u00e4st vann kriget blev alla sj\u00e4lvklart glada. P\u00e5 skolan h\u00f6ll rektorn ett tal och barnen fick sjunga. Fast det var inte bara gl\u00e4dje. Efter kriget kom det fram vad nazisterna hade gjort i sina koncentrations- och d\u00f6dsl\u00e4ger. Det svenska folket visste inte exakt vad som p\u00e5gick i Nazityskland och Polen under kriget men nu kom det fram. Det kom en str\u00f6m flyktingar fr\u00e5n Polen som var \u00f6verlevande fr\u00e5n l\u00e4gren. Det m\u00e4rktes bl.a. p\u00e5 att de hade nummer intatuerade p\u00e5 armarna.<\/p>\n
Egna reflektioner<\/strong><\/p>\n Medans jag skrev den h\u00e4r texten t\u00e4nkte jag ofta p\u00e5 hur jag skulle k\u00e4nna mig i en liknande situation. \u00c4ven fast Sverige inte var direkt inblandat i kriget p\u00e5verkades landet \u00e4nd\u00e5. Det fick mig att inse att Andra v\u00e4rldskriget inte bara var enorma d\u00f6dssiffror. Det g\u00e4ller alla andra krig ocks\u00e5. Krig \u00e4r inte bara en massa d\u00f6da kroppar p\u00e5 marken. N\u00e4r jag t\u00e4nker Andra v\u00e4rldskriget brukade jag t\u00e4nka p\u00e5 USA, England, Sovjet, Japan och Tyskland. Efter intervjuen tog jag reda p\u00e5 hur m\u00e5nga nationer som stred i WW2. Det var 34 nationer och det var \u00e4ven nationer som blev ockuperade men som inte deltog i striderna. F\u00f6rutom det var nog alla andra nationer r\u00e4dda f\u00f6r vad som skulle h\u00e4nda om kriget kom till deras l\u00e4nder. Dessa l\u00e4nder p\u00e5verkades \u00e4ven genom matransoneringar och m\u00f6rkl\u00e4ggningar. Det jag l\u00e4rt mig av den h\u00e4r intervjun \u00e4r att ibland \u00e4r saker mycket st\u00f6rre \u00e4n dom verkar, som ett isberg ungef\u00e4r.<\/p>\n <\/p>\n Samuel Philip<\/p>\n 9C<\/p>\n VT 2015-02-25<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag har intervjuat min farmor Anita Philip. Hon f\u00f6ddes den 4:e december 1936 i J\u00f6nk\u00f6ping. Hennes familj bestod av hennes mamma Alma, pappa John och hennes br\u00f6der Jonny och David. John jobbade som taxichauff\u00f6r och Alma var hemmafru. Anita och hennes br\u00f6der gick i skolan och p\u00e5 fritiden lekte de precis som barn g\u00f6r nu … <\/p>\n