Signild Andersson f\u00f6ddes den 6 september 1931 i Brohyttan, Fjugesta.\u00a0Hon v\u00e4xte upp med sin mamma, pappa och sin bror. Mamman var hemmafru och pappan var lastbilschauff\u00f6r som inte var s\u00e5 vanligt p\u00e5 den tiden eftersom att det inte fanns s\u00e5 m\u00e5nga lastbilar i Sverige. En sak som hon minns v\u00e4ldigt v\u00e4l var att i b\u00f6rjan o 40-talet s\u00e5 blev det ransonering p\u00e5 m\u00e5nga matvaror men visste inte varf\u00f6r eftersom att hon var s\u00e5 liten d\u00e5. Pappan blev d\u00e5 tvungen att sluta sitt jobb som lastbilschauff\u00f6r eftersom att det inte fanns n\u00e5gra varor att frakta, s\u00e5 ist\u00e4llet b\u00f6rjade han att jobba som krigsledare i Bofors krigscenter.<\/p>\n
Jobben som fanns d\u00e5 var n\u00e4stan samma som det finns idag, men om man jobbade som butiksbitr\u00e4de som signild gjorde s\u00e5 var det viktigt att inte gl\u00f6mma bort att ta ransoneringavgiften, och l\u00f6nen man hade som butiksbitr\u00e4de l\u00e5g mellan 100-250 kronor. Skolan var helt okej tyckte hon och var n\u00e4stan likadan som nu och man lekte med sina kompisar med billeksaker och dockor, men maten var annorlunda d\u00e5 och man \u00e5t lite billigare grejer p\u00e5 vardagar som tex rotmos, sill och potatis men p\u00e5 s\u00f6ndagarna \u00e5t man en stek. P\u00e5 fritiden s\u00e5 brukade signild dansa och g\u00e5 p\u00e5 bio som dom andra ungdomarna ocks\u00e5 gjorde, och det var d\u00e4r hon tr\u00e4ffade sin pojkv\u00e4n som senare blev hennes man.<\/p>\n
Signild minns att hon hade h\u00f6rt p\u00e5 radion om att det var n\u00e5gon slags f\u00f6rintelse i Tyskland och s\u00e5g flera stycken lastbilar med ett r\u00f6tt kors p\u00e5 som \u00e5kte genom stan och m\u00e4rkte att det var mycket folk fr\u00e5n Estland, Norge och Finland som b\u00f6rjade att flytta till Sverige, o senare f\u00f6rstod hon att det var flyktingar men tyckte att det var konstigt varf\u00f6r det inte kom n\u00e5gra fler fr\u00e5n Tyskland. Och n\u00e4r kriget var slut kunde tidningarna och nyhetsbrevet p\u00e5 radion \u00e4ntligen ber\u00e4tta om allt det hemska som hade h\u00e4nt i Tyskland under sex l\u00e5nga \u00e5r och d\u00e5 f\u00f6rstod hon varf\u00f6r det inte rymde n\u00e5gra tyskar.<\/p>\n
Egna reflektioner<\/strong><\/p>\n Jag tror att det inte var s\u00e5 stor skillnad att vara i Sverige d\u00e5 som nu av det jag har h\u00f6rt fr\u00e5n Signild f\u00f6rutom att man var tvungen att ransonera maten, d\u00e4rf\u00f6r att Sverige var inte riktigt med i kriget och verkade ju ha det som vanligt och var ganska oberoende. Linus Ericsson 9c Signild Andersson f\u00f6ddes den 6 september 1931 i Brohyttan, Fjugesta.\u00a0Hon v\u00e4xte upp med sin mamma, pappa och sin bror. Mamman var hemmafru och pappan var lastbilschauff\u00f6r som inte var s\u00e5 vanligt p\u00e5 den tiden eftersom att det inte fanns s\u00e5 m\u00e5nga lastbilar i Sverige. En sak som hon minns v\u00e4ldigt v\u00e4l var att i b\u00f6rjan … <\/p>\n
\nJag vet inte riktigt om min k\u00e4lla var s\u00e5 j\u00e4tte bra d\u00e4rf\u00f6r att hon var ju inte s\u00e5 gammal d\u00e5 och kommer inte ih\u00e5g exakt vad som h\u00e4nde,
\nmen annars var hon en bra k\u00e4lla tycker jag.<\/p>\n
\n26\/2-2015<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"