Jag har interveivat min morfars syster som heter Britta. Idag \u00e4r hon 86 \u00e5r och bor med sin man Lasse. De har det inte s\u00e5 l\u00e4tt nu f\u00f6r tiden d\u00e5 de har det sv\u00e5rt att ta sig fr\u00e5n huset d\u00e4rf\u00f6r att kroppen inte l\u00e4ngre till\u00e5ter dom, och det g\u00f6r att de till exempel beh\u00f6ver hj\u00e4lp men handlingen.<\/p>\n
Britta f\u00f6ddes 1928 h\u00e4r i \u00d6rebro p\u00e5 ett s\u00e5 kallat barnb\u00f6rdshus. Hennes mamma hade f\u00e5tt missfall innan och d\u00e4rf\u00f6r var det v\u00e4ldigt viktigt att allting skulle g\u00e5 r\u00e4tt. Hon v\u00e4xte upp med sin familj som bestod av pappa Georg, mamma Maria och sina br\u00f6der Olle och Rune som var min morfar. Tillsammans med hela sl\u00e4kten som ocks\u00e5 bodde i \u00d6rebro ber\u00e4ttar Britta att hon har haft det s\u00e5 bra. Under sin barndom tyckte Britta att lekparken var det absolut b\u00e4sta d\u00e4r hon lekte med sina v\u00e4nner. De kallade den h\u00e4r plattsen G\u00e4rdet och det b\u00e4sta minnet fr\u00e5n den h\u00e4r plattsen var musikk\u00e5ren kom f\u00f6rbi n\u00e4r de skulle de kyrkan, d\u00e5 rusade alla barnen fram och tittade p\u00e5 dom. Medans det v\u00e4rsta som h\u00e4nde n\u00e4r hon var liten var att Britta och hennes br\u00f6der fick scharlakansfeber, och fick ligga inne p\u00e5 epidemisjukhuset i 8 veckor. Det fanns inga flickor utan hon sj\u00e4lv s\u00e5 hon fick ligga i pojksalen, och n\u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrarna skulle komma f\u00f6rbi och s\u00e4ga hej s\u00e5 var de tvungna att kl\u00e4ttra upp p\u00e5 en stege vid f\u00f6nstren utanf\u00f6r och kolla in. Det var en riktig dryg tid s\u00e4ger Britta. Brittas mamma, Marie, var hemma fru. Hon gjorde mat till barnen eftersom de inte fick n\u00e5gon mat i skolan, och tog hand om alla. Medans Brittas pappa, Georg, var svarvare vid CV-\u00adj\u00e4rnv\u00e4garna. Man kan s\u00e4ga att det var en helt vanlig familj.<\/p>\n
N\u00e4r Britta b\u00f6rjade skolan var allting bra. Hon gick p\u00e5 en ganska liten skola men den mest underbaraste l\u00e4raren, s\u00e4ger Britta. Hon tyckte hemskt mycket om att vara p\u00e5 skolan eftersom hon hade s\u00e5 mycket kompisar, och n\u00e4r hon ber\u00e4ttar vad de gjorde p\u00e5 rasterna kan jag faktiskt k\u00e4nna igen mig i vad vi gjorde p\u00e5 rasterna p\u00e5 l\u00e5gstadiet. Hela skolan i sig verkade inte vara s\u00e5 stor skillnad fr\u00e5n skolan idag, men det som skiljer skolan nu och d\u00e5 \u00e4r att d\u00e5 fanns det inte tal p\u00e5 att skolka, medans nu f\u00f6rekommer det v\u00e4ldigt ofta. B\u00e5de f\u00f6r\u00e4ldrar l\u00f6sa barn och barn med familjer gick i samma klass och det blev aldrig n\u00e5gra konflikter och man var aldrig taskiga mot varandra.<\/p>\n
Britta ber\u00e4ttar att de inte hade n\u00e5gon telefon eller n\u00e5got liknande n\u00e4r det g\u00e4ller teknik. Det \u00e4nda dom hade var en radio som de anv\u00e4nde mycket och lyssnade p\u00e5 under andra v\u00e4rldskriget. Det var en m\u00f6rk tid och alla var oroliga, \u00e4ven fast Sverige var det \u00e4nda landet h\u00e4r uppe i Norden som inte hade krig. Hon minns att man lyssnade varje kv\u00e4ll p\u00e5 nyheterna klockan 7 p\u00e5 n\u00e4r statsministern talade om hur det l\u00e5g till och att Sverige stod starkt, men man var v\u00e4ldigt r\u00e4dd att Sverige skulle attackeras. Britta var nu 12 \u00e5r och alla hennes kl\u00e4der skulle m\u00e4rkas med namn, hon ber\u00e4ttar ocks\u00e5 om ransoneringen son \u00e4gde rum. Hennes familj hade aldrig d\u00e5ligt med mat men man kunde inte k\u00e4nna samma frihet, men Britta s\u00e4ger att de bytte kuponger med varandra. S\u00e5 tillexempel kunde man byta en kaffe kupong mot en br\u00f6d kupong. Under kriget kom det m\u00e5nga flyktingar. Britta minns speciellt Grekiska personer som flytt hit och dom var v\u00e4ldigt magra. Det gjorde n\u00e4stan ont i hj\u00e4rtat av att se dom men man kunde inte hj\u00e4lpa dom. Det kom ocks\u00e5 flyktingar fr\u00e5n b\u00e5de Danmark och Finland hit till \u00d6rebro s\u00e4ger Britta. Men det fanns inga flyktingf\u00f6rl\u00e4ggningar som Britta k\u00e4nde till s\u00e5 hur mycket hj\u00e4lp de egentligen fick kan inte hon svara p\u00e5.<\/p>\n
Vid somrarna under kriget \u00e5kte barnen till en bondg\u00e5rd och hj\u00e4lpte till d\u00e4r. Att plocka potatis minns Britta att det var v\u00e4ldigt roligt. Det sk\u00f6naste var att komma bort fr\u00e5n det m\u00f6rka och bara ta det lugnt ute p\u00e5 landet. S\u00e5 \u00e4ven fast det var en v\u00e4ldigt m\u00f6rk tid med krig v\u00e4ldigt n\u00e4ra Sverige fanns det \u00e4nd\u00e5 ljus. Man var v\u00e4ldigt trygg som barn och Britta var inte orolig.<\/p>\n
Egna reflektioner<\/strong><\/p>\n Det som Britta ber\u00e4ttade tycker jag var v\u00e4ldigt intressant. Att det fanns ljus som str\u00e5lade igenom det m\u00f6rka betyder s\u00e5 mycket, men jag kan t\u00e4nka mig att om man skulle ta bort kriget skulle v\u00e5ra barndomar vara ganska lika eftersom sakerna hon ber\u00e4ttar att dom gjorde liknar det jag gjorde n\u00e4r jag var mindre. \u00c4ven fast tekniken har kommit s\u00e5 l\u00e5ngt idag skulle jag kunna se mig sj\u00e4lv n\u00e4r hon var liten. Det som ber\u00f6rde mig mest var att man levde ett vanligt liv \u00e4ven fast det var krig s\u00e5 n\u00e4ra som i Danmark, och jag tror inte jag skulle klara av den konstanta oron jag skulle haft.<\/p>\n Edvin Baggman 9D, VT 15<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag har interveivat min morfars syster som heter Britta. Idag \u00e4r hon 86 \u00e5r och bor med sin man Lasse. De har det inte s\u00e5 l\u00e4tt nu f\u00f6r tiden d\u00e5 de har det sv\u00e5rt att ta sig fr\u00e5n huset d\u00e4rf\u00f6r att kroppen inte l\u00e4ngre till\u00e5ter dom, och det g\u00f6r att de till exempel beh\u00f6ver hj\u00e4lp … <\/p>\n