Elma \u00e4r idag 83 \u00e5r och bor p\u00e5 trygghetsboendet Tallen i Fr\u00f6vi. Elma \u00e4r v\u00e4ldigt pigg f\u00f6r att vara gammal och hon har \u00e4ven en v\u00e4ldigt positiv syn p\u00e5 livet. Det \u00e4r sv\u00e5rt att tro att Elma har v\u00e4xt upp under en tid av krig. Elma f\u00f6ddes 9 augusti 1931 i Mobacken Solf i Finland. Elma \u00e4r \u00e4ldst av 6 barn. Hennes pappa jobbade som chauff\u00f6r och pl\u00f6jde \u00e4ven flygf\u00e4lt och hennes mamma var hemma och tog hand om barnen och g\u00e5rden. F\u00f6rutom att g\u00e5 i skolan hj\u00e4lpte Elma och hennes syskon till mycket hemma p\u00e5 g\u00e5rden. Elmas st\u00f6rsta syssla var att mj\u00f6lka korna. Lite senare b\u00f6rjade Elma \u00e4ven dansa. Elma var 9 \u00e5r n\u00e4r andra v\u00e4rldskriget br\u00f6t ut.<\/p>\n
Elma minns mycket tydligt n\u00e4r hennes pappa skulle ge sig iv\u00e4g f\u00f6r att ansluta sig till milit\u00e4ren. Ett av hennes sm\u00e5syskon var d\u00e5 endast 2 veckor gammalt. Elma ber\u00e4ttar att hennes mamma satt p\u00e5 brunnslocket med syskonet i famnen och gr\u00e4t hysteriskt medan Elmas pappa f\u00f6rs\u00f6kte lugna henne. Pappan sa \u00e4ven till Elma att hon \u201dskulle ta hand om mamma\u201d. Elma var ju st\u00f6rst av syskonen. Elmas pappa kom dock tillbaka oskadd till familjen, men Elma ber\u00e4ttar att m\u00e5nga andra av hennes anh\u00f6riga dog, till exempel hennes morbror. Elma ber\u00e4ttar att de flesta familjer miste m\u00e5nga anh\u00f6riga och i Elmas omgivning var det inte konstigt att prata om de som d\u00f6tt eftersom alla miste n\u00e5gon. Elmas pappa blev dock inkallad en g\u00e5ng till i kriget. Elma, n\u00e5gra av hennes syskon och Elmas mamma m\u00f6tte soldaterna som kom med pappans inkallningsorder n\u00e4r de var ute och cyklade, s\u00e5 mamman fick ta emot ordern. Hon svimmade. \u00c4ven denna g\u00e5ng kom dock pappan hem oskadd.<\/p>\n
N\u00e4r Elma var 16 \u00e5r b\u00f6rjade hon jobba, och i september 1953 gifte hon sig med sin make Henry. Ungef\u00e4r tv\u00e5 \u00e5r senare, i november 1955, valde de att flytta till Sverige. Elma ber\u00e4ttar att de kom hit med b\u00e5t och att de bara hade 200 kronor med sig n\u00e4r de kom hit. De bosatte sig direkt i Fr\u00f6vi. Trotts att de hade det knapert i b\u00f6rjan lyckades de snabbt bygga sig ett bra liv i Sverige, d\u00e5 de bland annat redan pratade svenska eftersom Mobacken ligger i en svensktalande del av Finland. \u00c4ven h\u00e4r i Sverige \u00e4gnade de sig \u00e5t dans och Elma b\u00f6rjade efter en tid att jobba p\u00e5 ett postkontor. Elma och Henry fick fyra barn. Henry dog 2012.<\/p>\n
Elma ber\u00e4ttar att nyheterna som de fick under hennes barndom i Finland inte alltid var sanna. Man fick ganska s\u00e4llan nyheter fr\u00e5n omv\u00e4rlden. Elma s\u00e4ger att hon inte visste s\u00e5 mycket om F\u00f6rintelsen som barn, men om f\u00f6r\u00e4ldrarna visste fast bara undvek att s\u00e4ga n\u00e5got till barnen vet hon inte. Ibland h\u00f6rde man dock historier om m\u00e4nniskor som en morgon bara var borta, och alla f\u00f6rstod ju att m\u00e4nniskor inte bara kan f\u00f6rsvinna. Elma s\u00e4ger att man inte heller m\u00e4rkte s\u00e5 mycket av n\u00e5gra flyktingar som kom till Finland fr\u00e5n f\u00f6rintelsel\u00e4ger, utan de flyktingar som det kom mest av till Finland var flyktingar fr\u00e5n Karelen som vandrade tv\u00e4rs \u00f6ver Finland.<\/p>\n
Elma ber\u00e4ttar att livet i Sverige var ett lyxliv j\u00e4mf\u00f6rt med livet i Finland, och hon s\u00e4ger att hon k\u00e4nde sig som en prinsessa n\u00e4r de f\u00f6rst kom hit, trotts att de i b\u00f6rjan hade det v\u00e4ldigt knapert och varken hade r\u00e5d att k\u00f6pa till exempel en radio eller tidningar. Elma skulle inte f\u00f6r allt i v\u00e4rlden vilja komma tillbaka till krigstiden och tycker att det \u00e4r v\u00e4ldigt hemskt att olika partier med extrema ideologier f\u00e5r mer och mer makt i v\u00e4rlden och undrar hur det \u00e4r m\u00f6jligt att ingen verkar ha l\u00e4rt sig n\u00e5got av f\u00f6reg\u00e5ende krig.<\/p>\n
Reflektioner<\/strong><\/p>\n Det som Elma ber\u00e4ttar tycker jag, och s\u00e4kert m\u00e5nga andra, \u00e4r otroligt sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5. Att det dessutom inte ens \u00e4r 100 \u00e5r sedan det h\u00e4nde tycker jag \u00e4r \u00e4nnu sv\u00e5rare att f\u00f6rst\u00e5. Det m\u00e5ste ha varit j\u00e4ttehemskt att leva under krigstiden, och speciellt att vara i till exempel Elmas pappas situation, att beh\u00f6va l\u00e4mna sin familj med ett nyf\u00f6tt barn och inte vara s\u00e4ker p\u00e5 om man n\u00e5gonsin kommer att komma hem igen. \u00c4ven att g\u00f6ra som Elma och Henry gjorde, att l\u00e4mna hela sin familj bakom sig f\u00f6r att b\u00f6rja ett nytt liv i ett nytt land, m\u00e5ste vara otroligt sv\u00e5rt.<\/p>\n Jag tror n\u00e4stan att Elma har lite d\u00e5ligt samvete \u00f6ver att hon dels inte var \u00e4ldre \u00e4n hon var och d\u00e4rf\u00f6r inte kunde hj\u00e4lpa sin mamma s\u00e5 mycket som hon kanske hade velat under tiden pappan var inkallad i milit\u00e4ren, dels att hon inte visste om och d\u00e4rf\u00f6r inte kunde g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t F\u00f6rintelsen. Det syntes p\u00e5 Elma att hon blev v\u00e4ldigt illa ber\u00f6rd n\u00e4r vi b\u00f6rjade prata om F\u00f6rintelsen och hon blev v\u00e4ldigt chockad n\u00e4r hon fick veta att jag varit och bes\u00f6kt Auschwitz och Birkenau.<\/p>\n Jag anser att en intervju \u00e4r en bra historisk k\u00e4lla eftersom de som blir intervjuade sj\u00e4lva har upplevt det de ber\u00e4ttar om, \u00e4ven om alla s\u00e5klart kan minnas sm\u00e5saker fel.<\/p>\n av Caroline Starborg 9C vt 2015<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Elma \u00e4r idag 83 \u00e5r och bor p\u00e5 trygghetsboendet Tallen i Fr\u00f6vi. Elma \u00e4r v\u00e4ldigt pigg f\u00f6r att vara gammal och hon har \u00e4ven en v\u00e4ldigt positiv syn p\u00e5 livet. Det \u00e4r sv\u00e5rt att tro att Elma har v\u00e4xt upp under en tid av krig. Elma f\u00f6ddes 9 augusti 1931 i Mobacken Solf i Finland. … <\/p>\n