Jag valde att intervjua min mormor, Anita. Anita f\u00f6ddes 1935 och \u00e4r idag 80 \u00e5r. Hennes familj bestod av fyra personer, mamma, pappa och hennes lillasyster Gunvi. Familjen ingick i arbetarklassen och mamman var st\u00e4dare och pappan m\u00e5lare.<\/p>\n
Hennes b\u00e4sta minne 1939 – 1945 var att hon,1942, fick b\u00f6rja skolan. Hon var v\u00e4ldigt glad \u00f6ver att f\u00e5 g\u00e5 i just Sofielund skolan eftersom p\u00e5 andra st\u00e4llen fanns det soldater som gick om kring eller vistades i skolan. Hon ber\u00e4ttar \u00e4ven om en flicka, Siri, som kom med t\u00e5gen fr\u00e5n Finland med en lapp runt halsen. De blev v\u00e4ldigt f\u00e4sta vid varandra men har sedan l\u00e4nge inte haft n\u00e5gon kontakt. En annan sak hon ber\u00e4ttar \u00e4r att f\u00f6nstren inte skulle synas. Man var tvungen att t\u00e4cka f\u00f6r dem med papper och f\u00e5 det kontrollerat av en vakt, allt detta f\u00f6r att de inte skulle kunna ses uppifr\u00e5n. N\u00e4r flyglarmet gick fick de skynda sig ner till n\u00e4rmsta skyddsrum och en g\u00e5ng,1944 n\u00e4r Gunvi fortfarande var mycket liten sa deras mamma \u201cOm det skulle h\u00e4nda oss n\u00e5got nu, tar du hand om henne d\u00e5\u201d och tittade p\u00e5 min mormor.<\/p>\n
Det som Anita minns mest fr\u00e5n denna tid \u00e4r skolan, hon s\u00e4ger att det d\u00e5 var mycket annorlunda, man var tvungen att st\u00e4lla sig upp bredvid sin b\u00e4nk n\u00e4r man skulle svara p\u00e5 en fr\u00e5ga och relationen mellan l\u00e4rare och elev vad v\u00e4ldigt \u201cbegr\u00e4nsad\u201d. L\u00e4raren hade \u00e4ven mycket status, n\u00e5gon att se upp till. N\u00e4sta bit var det tydligt att hon sk\u00e4mdes, \u00e4ven fast det var s\u00e5 l\u00e4nge sen det h\u00e4nde. I skolan var mormor inte s\u00e5 v\u00e4rst bra p\u00e5 matte, och ville kolla i en annan tjejs mattebok, men n\u00e4r hon tog tag i den s\u00e5 gick den s\u00f6nder. L\u00e4rob\u00f6ckerna var n\u00e4mligen v\u00e4ldigt slitna och gamla. Hon fick g\u00e5 och st\u00e4lla sig i skamvr\u00e5n tills att det blev rast. N\u00e4r lektionen var slut s\u00e5 kom l\u00e4raren fram till henne och sa \u201cOm Anita kunde r\u00e4kna like bra som hon hade fina vita rosetter s\u00e5 skulle det vara bra.\u201d
\nHon ber\u00e4ttar \u00e4ven att de hade en musikl\u00e4rare som de kallade f\u00f6r \u201cTuppen\u201d eftersom han sj\u00f6ng s\u00e5 d\u00e5ligt.<\/p>\n
P\u00e5 stan satt det mycket affischer g\u00e4llade kriget och f\u00f6rintelsen, och en av de mer popul\u00e4ra var \u201cen svensk tiger\u201d, du skulle veta och kunna mycket, men inte s\u00e4ga n\u00e5got. Det man visste om f\u00f6rintelsen var inte mycket, eftersom mormor var s\u00e5 pass liten t\u00e4nkte hon inte s\u00e5 mycket p\u00e5 just det, men hon visste \u00e4nd\u00e5 att judar inte var s\u00e5 v\u00e4lkomna, men varf\u00f6r fick hon aldrig n\u00e5gon id\u00e9 om. Flyktingar fanns det g\u00e5tt om och hon minns hur de vita bilarna som tillh\u00f6rde r\u00f6da korset brukade k\u00f6ra igenom stan d\u00e4r hon bodde.<\/p>\n
Ransonering inf\u00f6rdes eftersom det var brist p\u00e5 mat pga att Tyskland kontrollerade \u00d6stersj\u00f6n. Varje familj fick s\u00e4rskilda lappar som de fick byta in n\u00e4r de handlade mat, detta f\u00f6r att aff\u00e4rerna skulle h\u00e4lla koll p\u00e5 hur mycket som s\u00e5lts av varorna. I slutet av krigstiden s\u00e5 kom bananb\u00e5tarna tillbaka och mormor minns n\u00e4r hon och hennes lillasyster fick g\u00e5 och h\u00e4mta ut varsin banan.<\/p>\n
Egna reflektioner<\/strong><\/p>\n N\u00e4stan allt som mormor ber\u00e4ttade hade jag h\u00f6rt sen tidigare, men jag blev \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver vad hennes mamma sa till henne i skyddsrummet. Vet inte riktigt varf\u00f6r men det var nog d\u00e5, n\u00e4r jag fick h\u00f6ra det som jag b\u00f6rjade t\u00e4nka och f\u00f6rst\u00e5 att det var allvar. Att mormor faktisk levt genom ett krig.<\/p>\n Ida Jansson 9D vt 15<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag valde att intervjua min mormor, Anita. Anita f\u00f6ddes 1935 och \u00e4r idag 80 \u00e5r. Hennes familj bestod av fyra personer, mamma, pappa och hennes lillasyster Gunvi. Familjen ingick i arbetarklassen och mamman var st\u00e4dare och pappan m\u00e5lare. Hennes b\u00e4sta minne 1939 – 1945 var att hon,1942, fick b\u00f6rja skolan. Hon var v\u00e4ldigt glad \u00f6ver … <\/p>\n