Mitt intervjuobjekt heter Anna-Lisa Claesson. Hon \u00e4r f\u00f6dd 1928 och \u00e4r d\u00e5 idag 87 \u00e5r. Hon v\u00e4xte upp i ett litet samh\u00e4lle som heter H\u00f6kerum, i V\u00e4sterg\u00f6tland. Hennes familj bestod av mamma, pappa och 3 syskon. Hennes far arbetade som busschauff\u00f6r och hennes mor var hemma och lagade mat etc. Inget av hennes syskon var tillr\u00e4ckligt gammalt f\u00f6r att g\u00f6ra milit\u00e4rtj\u00e4nst och hennes far beh\u00f6vde inte heller. Hon tror att han antingen var f\u00f6r gammal eller att det beh\u00f6vdes busschauff\u00f6rer och att han d\u00e4rf\u00f6r slapp. Hon hade sl\u00e4ktingar som bodde i Oslo. Familjen var oroliga f\u00f6r dem under kriget d\u00e5 Norge blivit anfallet av Tyskland, men de klarade sig fint. N\u00e4r kriget var slut hade hennes bror \u00e5kt dit och gett dem lite mat.<\/p>\n
Hon ber\u00e4ttade att i b\u00f6rjan av kriget f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6r\u00e4ldrarna h\u00e5lla det hemligt f\u00f6r barnen. Men det m\u00e4rktes ju att n\u00e5got var fel. F\u00f6r att k\u00f6pa vissa varor beh\u00f6vdes ransoneringskuponger och exotisk frukt och andra saker fr\u00e5n andra delar av v\u00e4rlden gick inte att f\u00e5 tag p\u00e5. M\u00e5nga kl\u00e4der sp\u00e4ddes ut med cellulosa och kaffet med cykoria. Det var ocks\u00e5 mycket ont om bensin. Till bilarna anv\u00e4ndes gengas och vissa hade vedaggregat p\u00e5 sina bilar.<\/p>\n
Kriget p\u00e5verkade inte Anna-Lisa lika mycket som det p\u00e5verkade m\u00e5nga andra. Hon m\u00e4rkte inte av n\u00e5gra flyktingar och har inte h\u00f6rt om dem f\u00f6rr\u00e4n efter kriget. Hon var inte heller orolig f\u00f6r att kriget skulle komma till Sverige, det trodde hon inte skulle h\u00e4nda. Trots det p\u00e5verkade kriget henne mycket. Exempelvis s\u00e5 f\u00f6dde familjen upp kaniner som de \u00e5t n\u00e4r det var ont om k\u00f6tt. Detta verkar ot\u00e4nkbart idag, att \u00e4ta kaniner, men Anna-Lisa ber\u00e4ttade hur det inte alls var konstigt d\u00e5. F\u00f6r att v\u00e4rma upp huset anv\u00e4ndes kocks och torv, ibland anv\u00e4nde de till och med tr\u00e4pallar som br\u00e4nsle. En annan sak som visar att man inte hade tillg\u00e5ng till s\u00e5 bra material var att m\u00e5nga anv\u00e4nde karbid som lyktor. Det lyste om man t\u00e4nde p\u00e5 det och luktade hemskt \u00e4ckligt. Det hon tyckte var allra jobbigast med kriget var \u00e4nd\u00e5 alla dessa m\u00f6rkl\u00e4ggningar.<\/p>\n
Kriget kom vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen mycket n\u00e4ra.\u00a0 En g\u00e5ng s\u00e5 kraschade ett engelskt flygplan inte l\u00e5ngt ifr\u00e5n d\u00e4r hon bodde och hon kunde ofta se soldater som \u00f6vade.<\/p>\n
P\u00e5 fritiden brukade hon kasta boll, hoppa hage och hoppa rep. Ibland gick hon till kapellet p\u00e5 barnm\u00f6ten. Hon hade inte s\u00e5 m\u00e5nga leksaker, n\u00e5gra dockor och en sliten nalle, s\u00e5 hon lekte mycket med kottar och annat hon kunde hitta i skogen. P\u00e5 vintern \u00e5kte man mycket spark och bob. Den teknik man hade i vanliga hem p\u00e5 denna tid var kanske inte s\u00e5 ov\u00e4ntat radion. I Anna-Lisas familj s\u00e5 var den inbyggd i ett sk\u00e5p. Hon ber\u00e4ttar ocks\u00e5 att n\u00e4r hon var \u00e4nnu mindre hade familjen i st\u00e4llet kristallurar f\u00f6r att lyssna p\u00e5 nyheterna. D\u00e5 var hon dock s\u00e5 liten att hon aldrig anv\u00e4nde dem. Telefon skaffade inte familjen f\u00f6rr\u00e4n efter hennes pappas d\u00f6d 1943. Innan dess kunde de alltid l\u00e5na grannarnas telefon.<\/p>\n
Egna reflektioner<\/strong><\/p>\n N\u00e4r man intervjuar n\u00e5gon \u00e4ldre person s\u00e5 f\u00e5r man en helt annan del av historien \u00e4n vad som st\u00e5r i historieb\u00f6ckerna. Anna-Lisa ber\u00e4ttar fr\u00e4mst om hur det var f\u00f6r vanligt folk. Visst det st\u00e5r lite om det i historieb\u00f6ckerna men man f\u00e5r ingen k\u00e4nsla om hur de verkligen hade det. Jag anser att b\u00e5da delarna av historien \u00e4r mycket viktiga och beh\u00f6vs f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 historien b\u00e4ttre. En intervju med en person som upplevt historien sj\u00e4lv \u00e4r en bra k\u00e4lla d\u00e4rf\u00f6r att hon faktiskt har upplevt det hon ber\u00e4ttar om sj\u00e4lv. Hur skulle en historiel\u00e4rare kunna f\u00f6rklara hur det var att v\u00e4xa upp i en tid som han\/hon inte har upplevt sj\u00e4lv? Anna-Lisa och andra pension\u00e4rer kan dock ha gl\u00f6mt bort\/ blandat ihop vissa saker. De \u00e4r inte heller helt oberoende k\u00e4llor d\u00e5 de p\u00e5verkats av varandra och andra historiska k\u00e4llor. Men jag tycker \u00e4nd\u00e5 att de i det stora hela \u00e4r utm\u00e4rkta historiska k\u00e4llor.<\/p>\n <\/p>\n Albin Wahl\u00e9n VT 2015<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Mitt intervjuobjekt heter Anna-Lisa Claesson. Hon \u00e4r f\u00f6dd 1928 och \u00e4r d\u00e5 idag 87 \u00e5r. Hon v\u00e4xte upp i ett litet samh\u00e4lle som heter H\u00f6kerum, i V\u00e4sterg\u00f6tland. Hennes familj bestod av mamma, pappa och 3 syskon. Hennes far arbetade som busschauff\u00f6r och hennes mor var hemma och lagade mat etc. Inget av hennes syskon var … <\/p>\n