Anna \u00e4r idag 78 \u00e5r gammal och bor i en 3:a i Vivalla. F\u00f6r 61 \u00e5r sedan bodde hon med sin familj som bestod av mamma, pappa och tolv syskon i en 2:a i en liten stad i Ungern. Pappa arbetade oavbrutet som bagare f\u00f6r att de skulle \u00f6verleva ekonomiskt medan mamma var hemma och passade barnen. Familjen hade varken radio eller tidning f\u00f6r det hade de inte r\u00e5d med, och p\u00e5 grund av det visste de ingenting om vad som h\u00e4nde i v\u00e4rlden utanf\u00f6r och heller inget om vad som skulle h\u00e4nda i framtiden.<\/p>\n
Anna var nu 17 \u00e5r gammal. F\u00f6rsta g\u00e5ngen som familjen f\u00f6rstod att n\u00e5got var v\u00e4ldigt fel var n\u00e4r tyskarna invaderade Ungern och tvingade alla judar att b\u00e4ra \u201djudestj\u00e4rnor\u201d. Sedan b\u00f6rjade soldaterna att samla ihop dem, de fick g\u00e5 p\u00e5 led till ett getto, som var ett samh\u00e4lle d\u00e4r judarna skulle arbeta. Gettot var indelat i olika sektioner. Mellanv\u00e4ggen bestod av taggtr\u00e5d med h\u00f6gsp\u00e4nning i. D\u00e4r fick Anna och hennes familj stanna i tv\u00e5 \u00e5r och arbetade konstant under uppsyn av soldater med gev\u00e4r som inte tvekade f\u00f6r att skjuta dem. En dag samlades alla judarna ihop och f\u00f6rdes i led till t\u00e5gvagnarna som skulle f\u00f6ra dem till koncentrationsl\u00e4gret i Auschwitz, fast det visste de inte om. De gamla och sjuka fick \u00e5ka lastbil direkt till gaskammaren f\u00f6r de skulle inte kunna var till n\u00e5gon nytta. Judarna f\u00f6rdes in ca 80 stycken i en t\u00e5gvagn och s\u00e5 f\u00e4rdades dom i tv\u00e5 dagar utan vatten eller mat, som en boskapshjord. De som skrek efter vatten och st\u00e4llde till med problem sk\u00f6ts omedelbart. Anna var nu 19 \u00e5r.<\/p>\n
N\u00e4r de kom fram fick de placera sina kl\u00e4der i sorterade h\u00f6gar och sedan rakades allt h\u00e5r de hade p\u00e5 kroppen bort. Efter det skulle de duschas, de duschades i kallvatten. Senare f\u00f6stes de \u00e5terigen ihop och en l\u00e4kare pekade p\u00e5 var och en och sa endera h\u00f6ger eller v\u00e4nster. Det var d\u00e5 som Annan och hennes lillasyster s\u00e5g sina f\u00f6r\u00e4ldrar f\u00f6r sista g\u00e5ngen, s\u00e5 klart visste de inte om det. Hennes mamma, pappa och resten av syskonen hamnade i det ledet som gick direkt till gaskammaren. Anna och hennes lillasyster Elisabeth visste ingenting om gaskammaren d\u00e5. M\u00e4nniskorna v\u00e5gade inte gr\u00e5ta, skrika eller prata, de bara lydde de order som soldaterna skreks ut av soldaterna. Anna jobbade hela tiden med att pressa skitiga byxor, b\u00e4dda och st\u00e4da och hade ingen fritid alls. D\u00e4r var hon i ca 1 \u00e5r, sedan hamnade hon i Polen, Krakow, d\u00e4r blev hon tatuerad, st\u00e4mplad f\u00f6r livet. Hon fick ocks\u00e5 b\u00e4r tegelstenar fr\u00e5n bombade hus. Hon fick bara ta en tegelsten i taget och bara s\u00e5dana som skulle kunna g\u00e5 att anv\u00e4nda igen. Hon fick ta bort lik fr\u00e5n kamrarna och se p\u00e5 n\u00e4r m\u00e4nniskor avr\u00e4ttades, enbart f\u00f6r att hon skulle pl\u00e5gas s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt. En dag kom en soldat fram till henne och ber\u00f6mde Annas jobb och sa att hon skulle f\u00e5 en bel\u00f6ning. Bel\u00f6ningen bestod av en flaska h\u00e5r schampo. Det var bara f\u00f6r att hon skulle k\u00e4nna sig kr\u00e4nkt, hon hade ju inget h\u00e5r. \u00c4nnu en g\u00e5ng \u00e5terv\u00e4nde hon till Auschwitz och torterades.<\/p>\n
Ett och ett halvt \u00e5r senare hamnade hon i Bergen-Belsen och f\u00f6rdes ibland \u00f6ver till ett \u00f6verg\u00e5ngsl\u00e4ger d\u00e4r hon en g\u00e5ng h\u00f6ll p\u00e5 att bli v\u00e5ldtagen n\u00e4r en soldat kr\u00e4vde nytt badvatten. Som tur var kom en annan soldat och det blev hennes r\u00e4ddning. Sedan flyttades hon tillbaka till Bergen-Belsen. Sammanlagt var Anna i Auschwitz\u00a0 2 ggr, Bergen-Belsen 2 ggr, Krakow 1 g\u00e5ng och i \u00f6verg\u00e5ngsl\u00e4ger ett antal g\u00e5nger. Slutligen, n\u00e4r Anna och hennes syster kommit till Bergen-Belsen f\u00f6r sista g\u00e5ngen och v\u00e4ntade p\u00e5 att som vanligt bli r\u00e4knade och ingen soldat kom in, f\u00f6rstod Anna att n\u00e5t hade h\u00e4nt. N\u00e4r de fick se de brittiska motorcyklarna jublade de. \u00c4ven de som var halvd\u00f6da dansade av gl\u00e4dje. Alla f\u00f6rdes till L\u00fcbeck, blev avlusade och fick lite gamla kl\u00e4der. M\u00e5nga lades p\u00e5 sjukhus men alla f\u00f6rdes snart vidare till Malm\u00f6 via skepp. Alla trodde att skeppet skulle s\u00e4nkas och att det var slutet f\u00f6r dem alla men n\u00e4r de var framme trodde Anna och hennes lillasyster att de kommit till himlen. De visste inte att de befann sig i Sverige, de visste inte ens vad Sverige var f\u00f6r n\u00e5got. De kunde inte tro att efter fyra \u00e5r i l\u00e4ger kom de till ett land d\u00e4r folk ville hj\u00e4lpa dem och vara sn\u00e4ll mot dem. Anna b\u00f6rjade efter ett par \u00e5r att jobba i en fabrik, d\u00e4r tr\u00e4ffade hon sin man, som hon tillbringade all sin tid med tills f\u00f6r sex \u00e5r sedan, d\u00e5 han dog. Genast b\u00f6rjade Anna bli nerv\u00f6s f\u00f6r att g\u00e5 ut sj\u00e4lv och hon var r\u00e4dd f\u00f6r m\u00f6rker, till och med f\u00f6r att sova ensam.<\/p>\n
Hon talar om f\u00f6r mig att medan hon hade sin man f\u00f6rtr\u00e4ngde hon sina hemska minnen, men nu b\u00f6rjar dom att komma ifatt henne igen. Hon vaknar fortfarande av mardr\u00f6mmar om krig och h\u00f6r ofta barnskrik fr\u00e5n de sp\u00e4dbarn som sl\u00e4ngdes p\u00e5 h\u00f6gar f\u00f6r att d\u00f6. Hon s\u00e4ger att det sv\u00e5raste minne hon har kvar \u00e4r n\u00e4r hon och hennes syster fr\u00e5gar en soldat om vart deras mamma och pappa tagit v\u00e4gen och soldaten pekar p\u00e5 huset d\u00e4r en massa r\u00f6k kommer upp fr\u00e5n en skorsten\u2026\u2026 D\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r hon att dom \u00e4r d\u00f6da, de dog f\u00f6r att dom var gamla och inte skulle kunna arbeta. Hon hann aldrig s\u00e4ga hej d\u00e5. Anna s\u00e4ger att hon aldrig skulle kunna flytta tillbaka till Ungern d\u00e4r alla minnen finns. Idag s\u00e4ger hon att hon inte \u00f6nskar den ondaste person i v\u00e4rlden tillbaka till det helvete hon varit med om. D\u00e5 jag fr\u00e5gar om hon tror att detta skulle kunna h\u00e4nda igen blir svaret: Det h\u00e5ller redan p\u00e5 att h\u00e4nda.<\/p>\n
Katarina 9E vt 2002<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Anna \u00e4r idag 78 \u00e5r gammal och bor i en 3:a i Vivalla. F\u00f6r 61 \u00e5r sedan bodde hon med sin familj som bestod av mamma, pappa och tolv syskon i en 2:a i en liten stad i Ungern. Pappa arbetade oavbrutet som bagare f\u00f6r att de skulle \u00f6verleva ekonomiskt medan mamma var hemma och … <\/p>\n