Dorothea W f\u00f6ddes den 21 juni 1916 i den Polska staden Bielitz. Hennes f\u00f6r\u00e4ldrar hette Wolf Z och Maria S. Wolf f\u00f6ddes \u00e5r 1887 och Maria \u00e5r 1890. B\u00e5da f\u00f6r\u00e4ldrarna blev m\u00f6rdade \u00e5r 1943 i koncentrationsl\u00e4gret Auschwitz. B\u00e5da dessa var, precis som Dorothea, av judisk h\u00e4rkomst. Dorothea jobbade som sjuksk\u00f6terska hos Dr. Goldberg i Polen och arbetade d\u00e4r i ett \u00e5r, hon blev sedan sjuk och vistades hos f\u00f6r\u00e4ldrarna. I mars 1942 blev Dorothea W uttagen av den tyska ockupationsmyndigheten till tv\u00e5ngsarbete f\u00f6r att jobba som s\u00f6mmerska hos en tysk firma i gettot Tarnow<\/i>. Hon arbetade med detta fram till september 1943. D\u00e5 flydde hon och g\u00f6mde sig hos en bonde utanf\u00f6r Tarnow<\/i> tillsammans med sin man Pinkas W. D\u00e4r bodde de fram till november 1944 d\u00e5 den tyska Gestapo gjorde en razzia och blev uppt\u00e4ckta samt skickade till det polska koncentrationsl\u00e4gret Plaszow<\/i>. Vad som sedan h\u00e4nde med hennes man Pinkas visste hon inte. D\u00e4r fick hon stanna till januari 1945 d\u00e5 hon blev deporterad till Auschwitz<\/i>. I februari 1945 flyttades hon \u00e4n en g\u00e5ng till ett koncentrationsl\u00e4ger, denna g\u00e5ng till kvinnol\u00e4gret Ravensbr\u00fcck<\/i>. Detta l\u00e4ger var ett enormt koncentrationsl\u00e4ger d\u00e4r hundratusentals kvinnor och barn h\u00f6lls f\u00e5ngna. Hon hade inte gjort n\u00e5gonting f\u00f6r att f\u00f6rtj\u00e4na att f\u00e5 sitta i dessa l\u00e4ger, det var bara f\u00f6r att hon var judinna.<\/p>\n
Dorothea ber\u00e4ttar i ett polisf\u00f6rh\u00f6r att hon blev frigiven av det svenska R\u00f6da Korset den 25 april 1945, d\u00e4r hon en knapp m\u00e5nad fick sitta i karant\u00e4n i Lund. Sedan blev hon transporterad till beredskapssjukhuset i \u00d6rebro. Hon \u00e5kte med den f\u00f6rsta transporten av de vita bussarna till Sverige. Dorothea W var sv\u00e5rt sjuk n\u00e4r hon kom till Sverige, hon fick d\u00e4rf\u00f6r stanna p\u00e5 sjukhuset en l\u00e4ngre tid. Efter knappt fem m\u00e5nader, den 18 oktober 1945, hade hon tillfrisknat och fick anst\u00e4llning som sjukbitr\u00e4de hos Grythyttans sanatorium, d\u00e4r hennes man, Pinkas v\u00e5rdades. H\u00e4r tj\u00e4nade hon 50 kronor i m\u00e5naden.<\/p>\n
En intressant detalj \u00e4r om hur Dorothea \u00e5terf\u00f6renades med sin man Pinkas h\u00e4r i Sverige. Nerikes Allehanda skriver i en artikel; Hos polskorna p\u00e5 Engelbrektsskolan i l\u00f6rdags. Det kom en telefonp\u00e5ringning fr\u00e5n Stockholm med personligt samtal till fru Dorothea W, vilken alltsedan i fjol s\u00f6rjt sin man som d\u00f6d. Och nu var han h\u00e4r p\u00e5 tr\u00e5den, bara ett par tiotal mil bort f\u00f6r en \u00e5terseendets kram och omklappning.\u2019\u2019 Denna man hade hon allts\u00e5 bott med i Polen, flytt till Tarnow<\/i> och tagit sig igenom tre koncentrationsl\u00e4ger, f\u00f6r att sedan f\u00e5 reda p\u00e5 att han hade kommit till samma land som henne. Dorothea kunde knappt tro sina \u00f6ron, hennes f\u00e4stman var fortfarande i livet. De \u00e5terf\u00f6renades. Dorothea och Pinkas blev svenska medborgare den 23 februari 1953. De flyttade sedan fr\u00e5n \u00d6rebro till Stockholm och l\u00e4mnade Sverige f\u00f6r att leva i Israel. Hon v\u00e4grade att \u00e5terv\u00e4nda till Polen p\u00e5 grund av den antisemitiska situationen i landet.<\/p>\n
<\/p>\n
K\u00e4llor:<\/p>\n
Dossier Statens utl\u00e4nningskommission, Riksarkivet<\/p>\n
http:\/\/db.yadvashem.org\/names\/nameDetails.html?itemId=575899&language=en<\/a><\/p>\n