![\"Inger](\"http:\/\/skugg.wopsa.se\/wp-content\/uploads\/2016\/07\/032waVaEUWNs.jpg\")
<\/a><\/p>\nAnteckningar fr\u00e5n videointervju med Magda Drucker (f\u00f6dd Mendolowicz)<\/strong><\/h1>\nUSC Shoah Foundation Video nr 40417, Yad Vashem 2014<\/strong><\/h2>\nMagda Mendolowicz (senare gift med Aron Drucker) f\u00f6ddes den 26 juni 1920 i Satu Mare i Rum\u00e4nien. Pappan Isodor Mendolowicz drev framg\u00e5ngsrik ett dryckes- och livsmedelsf\u00f6retag. Produkterna gick \u00e4ven p\u00e5 export. Modern Piroska tog hand om den stora barnaskaran (Magda, Cecilia, Ernest, Ignatz och tv\u00e5 andra syskon). Familjen m\u00e5ste ha r\u00e4knats som ganska v\u00e4lbest\u00e4lld.<\/p>\n
Ankomsten till Sverige<\/strong><\/h2>\nVi uppmanades att fylla i en blankett vart vi ville \u00e5ka. Min syster sa: – Varf\u00f6r ska vi \u00e5terv\u00e4nda hem? Ingen i v\u00e5r familj \u00e4r i livet. Vi skrev ett neutralt land; Schweden, Sweden. Vi kom med b\u00e5t till Kalmar och sedan hamnade jag i \u00d6rebro. De ville tv\u00e4tta oss men l\u00e4karna var r\u00e4dda f\u00f6r sjukdomar. Vi fick duscha kallt och jag fick dubbelsidig lunginflammation och blev v\u00e4ldigt sjuk. Min syster och jag skiljdes \u00e5t, hon hamnade i Stockholm och jag i \u00d6rebro. Jag hade fl\u00e4ckar p\u00e5 lungorna, inte tuberkulos men jag blev efterhand lite b\u00e4ttre efter fyra \u00e5r p\u00e5 olika\u00a0sanatorium\u00a0– sjukhus. M\u00e5nga dog men jag \u00f6verlevde.<\/em><\/p>\nJag vaknade en morgon i sjuksalen i \u00d6rebro och s\u00e5g en SS-kvinna! En annan s\u00e4ngkamrat i salen k\u00e4nde ocks\u00e5 igen henne. Hon f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6mma sig, men vi ville d\u00f6da henne. Det blev slagsm\u00e5l. Jag vet inte vad de gjorde med henne.<\/em><\/p>\nL\u00e4karna talade m\u00e5nga olika spr\u00e5k och jag b\u00f6rjade sakta l\u00e4ra mig svenska. Svenska och tyska \u00e4r lite lika s\u00e5 min svenska blev snabbt b\u00e4ttre. Jag blandade tyska och svenska och l\u00e4ste b\u00f6cker p\u00e5 svenska.<\/em><\/p>\nEn dag stod jag i ett f\u00f6nster <\/em>(p\u00e5 Engelbrektsskolans beredskapssjukhus) och s\u00e5g hur en stor familj med tre barn p\u00e5 cykel. Jag b\u00f6rjade gr\u00e5ta. L\u00e4karen hade just kommit. Jag sa: – Vad \u00e4r min mor, min far? Se hur en riktig familj \u00e4r. Jag \u00e4r ensam. Jag har ingen. L\u00e4karen svarade: – Du \u00e4r ung, du \u00f6verlevde. Du kommer att gifta dig och skaffa en egen familj. Sluta gr\u00e5ta, f\u00f6rbli lugn. Du \u00e4r i ett fritt land. Kriget \u00e4r \u00f6ver. Efter en h\u00e4lsounders\u00f6kning kom en l\u00e4kare fram och ville veta vad jag varit med om. Vi kunde tala tyska med varandra.<\/em><\/p>\nMin suster b\u00f6rjade jobba p\u00e5 en porslinsfabrik i Stockholm och skickade paket. Sakta blev jag b\u00e4ttre och jag fick permissioner. P\u00e5 den andra tr\u00e4ffade jag min man. Det var p\u00e5 en konsert med musiker fr\u00e5n Australien. Han hade varit i Ryssland men ocks\u00e5 f\u00f6rlorat sin familj. Nu fanns det en framtid. Min yngste bror \u00f6verlevde ocks\u00e5 och hittade oss i Stockholm. Vi hade sl\u00e4ktingar i USA s\u00e5 min bror och jag fick inresetillst\u00e5nd. Min syster stannade kvar i Stockholm.<\/em><\/p>\n<\/p>\n
Under Nazisterna<\/strong><\/p>\nStaden Satu Mare l\u00e5g i Transylvanien som efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget \u00f6verf\u00f6rdes till Rum\u00e4nien. Under andra v\u00e4rldskriget st\u00f6dde Rum\u00e4nien Nazityskland och deltog i F\u00f6rintelsen p\u00e5 framf\u00f6rallt icke-rum\u00e4nska judar i Ukraina. I b\u00f6rjan av kriget st\u00e4nger den rum\u00e4nska staten skolorna f\u00f6r judar. Fadern skaffar privatl\u00e4rare. 1940 kommer ungerska arm\u00e9n och tar \u00f6ver omr\u00e5det. Det rum\u00e4nska spr\u00e5ket f\u00f6rbjuds och alla barn ska nu l\u00e4ra sig ett anv\u00e4ndbart yrke. De ungerska myndigheterna placerar Magda och hennes kusin i f\u00e4ngelse d\u00e5 de vill \u00e5t familjen hus. Kusinen misshandlas sv\u00e5rt och efter ett par veckor skaffade hennes far en advokat som f\u00e5r de fria men pappan fick skriva p\u00e5 ett papper som \u00f6verl\u00e4t familjens hus till de ungerska myndigheterna. Familjen flyttar nu till Sighet och \u00e4r fattiga \u00f6ver en natt d\u00e5 ocks\u00e5 f\u00f6retaget verkar ha stulits. Magda ber\u00e4ttar vidare:<\/p>\n
Jag l\u00e4rde mig att sy. Kriget p\u00e5gick nu \u00f6ver hela Europa. Vi kunde inte handla utan ransoneringskuponger. 1944 kommer den tyska arm\u00e9n och tar \u00f6ver m\u00e5nga byggnader. Jag och min syster bodde bor hos v\u00e4nner medan mina br\u00f6der tvingas till tv\u00e5ngsarbete. Rykten om vad som h\u00e4nt judarna i Galizien <\/em>(massavr\u00e4ttningar eller deportationer till F\u00f6rintelsel\u00e4ger) n\u00e5dde familjen. Pappa vill att vi skulle g\u00f6mma oss och skaffade rum\u00e4nska bondkl\u00e4der men p\u00e5 v\u00e4gen till sina rum\u00e4nska v\u00e4nner \u00e4ndrar sig han sig. Han ville inte att de skulle riskera att straffas.<\/em><\/p>\nN\u00e4sta morgon f\u00e5r vi order om att med 5 kilos packning samlas vid stadsporten. De marscherade oss till gettot i Sighet, vi l\u00e4mnade det mesta i huset. Under tiden de var i gettot fick far reda p\u00e5 att mycket tydde p\u00e5 att judarna i Sighet inte skickades till tv\u00e5ngsarbete utan m\u00f6rdades. Min far hade hittat pass, dokument och religi\u00f6sa f\u00f6rem\u00e5l som hade br\u00e4nts. N\u00e5gra veckor senare jagades vi till t\u00e5gen. P\u00e5 v\u00e4gen s\u00e5g jag en familj med tre barn som i tumultet kom ifr\u00e5n varandra, kvinnan f\u00f6rs\u00f6ker g\u00e5 tillbaka men hindras och barnet d\u00f6das. Modern och vi andra var helt f\u00f6rst\u00f6rda. Vi placeras 40 i varje vagn. Min mor var nummer 41 och fick inte \u00e5ka i v\u00e5r vagn och vi fick klara oss utan hennes medhavda mat och dryck. Inga toaletter eller vatten. Mis\u00e4r. Barnen for mycket illa. Transporten tog n\u00e4stan en vecka.<\/em><\/p>\nVid framkomsten h\u00e5ller far en bibel \u00f6ver de minsta barnen men han sl\u00e5s till marken och f\u00f6rs bort. Han ropar: – Farv\u00e4l! Mamma ville ta min 23-\u00e5riga systers barn men hon vill sj\u00e4lv h\u00e5lla barnet. Mor och min syster med barnet f\u00f6rs \u00e5t sidan medan jag och min andra syster f\u00f6rs \u00e5t andra sidan. Jag tappade kontakten med min syster n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6lja min mor men vi tr\u00e4ffades igen n\u00e4r v\u00e5rt h\u00e5r klippts av. Vi fick ett par gamla skor och en randig uniform.<\/em><\/p>\n![\"Pyra](\"http:\/\/skugg.wopsa.se\/wp-content\/uploads\/2016\/07\/022waVaEUWNu-1024x764.jpg\")
<\/a>Klicka h\u00e4r f\u00f6r att komma till bildk\u00e4llan.<\/a><\/p><\/div>\n![\"bsjh-640x426\"](\"http:\/\/skugg.wopsa.se\/wp-content\/uploads\/2016\/07\/bsjh-640x426.jpg\")
<\/a><\/p>\n
Magda Mendolowicz (senare gift med Aron Drucker) f\u00f6ddes den 26 juni 1920 i Satu Mare i Rum\u00e4nien. Pappan Isodor Mendolowicz drev framg\u00e5ngsrik ett dryckes- och livsmedelsf\u00f6retag. Produkterna gick \u00e4ven p\u00e5 export. Modern Piroska tog hand om den stora barnaskaran (Magda, Cecilia, Ernest, Ignatz och tv\u00e5 andra syskon). Familjen m\u00e5ste ha r\u00e4knats som ganska v\u00e4lbest\u00e4lld.<\/p>\n
Ankomsten till Sverige<\/strong><\/h2>\nVi uppmanades att fylla i en blankett vart vi ville \u00e5ka. Min syster sa: – Varf\u00f6r ska vi \u00e5terv\u00e4nda hem? Ingen i v\u00e5r familj \u00e4r i livet. Vi skrev ett neutralt land; Schweden, Sweden. Vi kom med b\u00e5t till Kalmar och sedan hamnade jag i \u00d6rebro. De ville tv\u00e4tta oss men l\u00e4karna var r\u00e4dda f\u00f6r sjukdomar. Vi fick duscha kallt och jag fick dubbelsidig lunginflammation och blev v\u00e4ldigt sjuk. Min syster och jag skiljdes \u00e5t, hon hamnade i Stockholm och jag i \u00d6rebro. Jag hade fl\u00e4ckar p\u00e5 lungorna, inte tuberkulos men jag blev efterhand lite b\u00e4ttre efter fyra \u00e5r p\u00e5 olika\u00a0sanatorium\u00a0– sjukhus. M\u00e5nga dog men jag \u00f6verlevde.<\/em><\/p>\nJag vaknade en morgon i sjuksalen i \u00d6rebro och s\u00e5g en SS-kvinna! En annan s\u00e4ngkamrat i salen k\u00e4nde ocks\u00e5 igen henne. Hon f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6mma sig, men vi ville d\u00f6da henne. Det blev slagsm\u00e5l. Jag vet inte vad de gjorde med henne.<\/em><\/p>\nL\u00e4karna talade m\u00e5nga olika spr\u00e5k och jag b\u00f6rjade sakta l\u00e4ra mig svenska. Svenska och tyska \u00e4r lite lika s\u00e5 min svenska blev snabbt b\u00e4ttre. Jag blandade tyska och svenska och l\u00e4ste b\u00f6cker p\u00e5 svenska.<\/em><\/p>\nEn dag stod jag i ett f\u00f6nster <\/em>(p\u00e5 Engelbrektsskolans beredskapssjukhus) och s\u00e5g hur en stor familj med tre barn p\u00e5 cykel. Jag b\u00f6rjade gr\u00e5ta. L\u00e4karen hade just kommit. Jag sa: – Vad \u00e4r min mor, min far? Se hur en riktig familj \u00e4r. Jag \u00e4r ensam. Jag har ingen. L\u00e4karen svarade: – Du \u00e4r ung, du \u00f6verlevde. Du kommer att gifta dig och skaffa en egen familj. Sluta gr\u00e5ta, f\u00f6rbli lugn. Du \u00e4r i ett fritt land. Kriget \u00e4r \u00f6ver. Efter en h\u00e4lsounders\u00f6kning kom en l\u00e4kare fram och ville veta vad jag varit med om. Vi kunde tala tyska med varandra.<\/em><\/p>\nMin suster b\u00f6rjade jobba p\u00e5 en porslinsfabrik i Stockholm och skickade paket. Sakta blev jag b\u00e4ttre och jag fick permissioner. P\u00e5 den andra tr\u00e4ffade jag min man. Det var p\u00e5 en konsert med musiker fr\u00e5n Australien. Han hade varit i Ryssland men ocks\u00e5 f\u00f6rlorat sin familj. Nu fanns det en framtid. Min yngste bror \u00f6verlevde ocks\u00e5 och hittade oss i Stockholm. Vi hade sl\u00e4ktingar i USA s\u00e5 min bror och jag fick inresetillst\u00e5nd. Min syster stannade kvar i Stockholm.<\/em><\/p>\n<\/p>\n
Under Nazisterna<\/strong><\/p>\nStaden Satu Mare l\u00e5g i Transylvanien som efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget \u00f6verf\u00f6rdes till Rum\u00e4nien. Under andra v\u00e4rldskriget st\u00f6dde Rum\u00e4nien Nazityskland och deltog i F\u00f6rintelsen p\u00e5 framf\u00f6rallt icke-rum\u00e4nska judar i Ukraina. I b\u00f6rjan av kriget st\u00e4nger den rum\u00e4nska staten skolorna f\u00f6r judar. Fadern skaffar privatl\u00e4rare. 1940 kommer ungerska arm\u00e9n och tar \u00f6ver omr\u00e5det. Det rum\u00e4nska spr\u00e5ket f\u00f6rbjuds och alla barn ska nu l\u00e4ra sig ett anv\u00e4ndbart yrke. De ungerska myndigheterna placerar Magda och hennes kusin i f\u00e4ngelse d\u00e5 de vill \u00e5t familjen hus. Kusinen misshandlas sv\u00e5rt och efter ett par veckor skaffade hennes far en advokat som f\u00e5r de fria men pappan fick skriva p\u00e5 ett papper som \u00f6verl\u00e4t familjens hus till de ungerska myndigheterna. Familjen flyttar nu till Sighet och \u00e4r fattiga \u00f6ver en natt d\u00e5 ocks\u00e5 f\u00f6retaget verkar ha stulits. Magda ber\u00e4ttar vidare:<\/p>\n
Jag l\u00e4rde mig att sy. Kriget p\u00e5gick nu \u00f6ver hela Europa. Vi kunde inte handla utan ransoneringskuponger. 1944 kommer den tyska arm\u00e9n och tar \u00f6ver m\u00e5nga byggnader. Jag och min syster bodde bor hos v\u00e4nner medan mina br\u00f6der tvingas till tv\u00e5ngsarbete. Rykten om vad som h\u00e4nt judarna i Galizien <\/em>(massavr\u00e4ttningar eller deportationer till F\u00f6rintelsel\u00e4ger) n\u00e5dde familjen. Pappa vill att vi skulle g\u00f6mma oss och skaffade rum\u00e4nska bondkl\u00e4der men p\u00e5 v\u00e4gen till sina rum\u00e4nska v\u00e4nner \u00e4ndrar sig han sig. Han ville inte att de skulle riskera att straffas.<\/em><\/p>\nN\u00e4sta morgon f\u00e5r vi order om att med 5 kilos packning samlas vid stadsporten. De marscherade oss till gettot i Sighet, vi l\u00e4mnade det mesta i huset. Under tiden de var i gettot fick far reda p\u00e5 att mycket tydde p\u00e5 att judarna i Sighet inte skickades till tv\u00e5ngsarbete utan m\u00f6rdades. Min far hade hittat pass, dokument och religi\u00f6sa f\u00f6rem\u00e5l som hade br\u00e4nts. N\u00e5gra veckor senare jagades vi till t\u00e5gen. P\u00e5 v\u00e4gen s\u00e5g jag en familj med tre barn som i tumultet kom ifr\u00e5n varandra, kvinnan f\u00f6rs\u00f6ker g\u00e5 tillbaka men hindras och barnet d\u00f6das. Modern och vi andra var helt f\u00f6rst\u00f6rda. Vi placeras 40 i varje vagn. Min mor var nummer 41 och fick inte \u00e5ka i v\u00e5r vagn och vi fick klara oss utan hennes medhavda mat och dryck. Inga toaletter eller vatten. Mis\u00e4r. Barnen for mycket illa. Transporten tog n\u00e4stan en vecka.<\/em><\/p>\nVid framkomsten h\u00e5ller far en bibel \u00f6ver de minsta barnen men han sl\u00e5s till marken och f\u00f6rs bort. Han ropar: – Farv\u00e4l! Mamma ville ta min 23-\u00e5riga systers barn men hon vill sj\u00e4lv h\u00e5lla barnet. Mor och min syster med barnet f\u00f6rs \u00e5t sidan medan jag och min andra syster f\u00f6rs \u00e5t andra sidan. Jag tappade kontakten med min syster n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6lja min mor men vi tr\u00e4ffades igen n\u00e4r v\u00e5rt h\u00e5r klippts av. Vi fick ett par gamla skor och en randig uniform.<\/em><\/p>\n<\/a>Klicka h\u00e4r f\u00f6r att komma till bildk\u00e4llan.<\/a><\/p><\/div>\n<\/a><\/p>\n
Jag vaknade en morgon i sjuksalen i \u00d6rebro och s\u00e5g en SS-kvinna! En annan s\u00e4ngkamrat i salen k\u00e4nde ocks\u00e5 igen henne. Hon f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6mma sig, men vi ville d\u00f6da henne. Det blev slagsm\u00e5l. Jag vet inte vad de gjorde med henne.<\/em><\/p>\n L\u00e4karna talade m\u00e5nga olika spr\u00e5k och jag b\u00f6rjade sakta l\u00e4ra mig svenska. Svenska och tyska \u00e4r lite lika s\u00e5 min svenska blev snabbt b\u00e4ttre. Jag blandade tyska och svenska och l\u00e4ste b\u00f6cker p\u00e5 svenska.<\/em><\/p>\n En dag stod jag i ett f\u00f6nster <\/em>(p\u00e5 Engelbrektsskolans beredskapssjukhus) och s\u00e5g hur en stor familj med tre barn p\u00e5 cykel. Jag b\u00f6rjade gr\u00e5ta. L\u00e4karen hade just kommit. Jag sa: – Vad \u00e4r min mor, min far? Se hur en riktig familj \u00e4r. Jag \u00e4r ensam. Jag har ingen. L\u00e4karen svarade: – Du \u00e4r ung, du \u00f6verlevde. Du kommer att gifta dig och skaffa en egen familj. Sluta gr\u00e5ta, f\u00f6rbli lugn. Du \u00e4r i ett fritt land. Kriget \u00e4r \u00f6ver. Efter en h\u00e4lsounders\u00f6kning kom en l\u00e4kare fram och ville veta vad jag varit med om. Vi kunde tala tyska med varandra.<\/em><\/p>\n Min suster b\u00f6rjade jobba p\u00e5 en porslinsfabrik i Stockholm och skickade paket. Sakta blev jag b\u00e4ttre och jag fick permissioner. P\u00e5 den andra tr\u00e4ffade jag min man. Det var p\u00e5 en konsert med musiker fr\u00e5n Australien. Han hade varit i Ryssland men ocks\u00e5 f\u00f6rlorat sin familj. Nu fanns det en framtid. Min yngste bror \u00f6verlevde ocks\u00e5 och hittade oss i Stockholm. Vi hade sl\u00e4ktingar i USA s\u00e5 min bror och jag fick inresetillst\u00e5nd. Min syster stannade kvar i Stockholm.<\/em><\/p>\n <\/p>\n Under Nazisterna<\/strong><\/p>\n Staden Satu Mare l\u00e5g i Transylvanien som efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget \u00f6verf\u00f6rdes till Rum\u00e4nien. Under andra v\u00e4rldskriget st\u00f6dde Rum\u00e4nien Nazityskland och deltog i F\u00f6rintelsen p\u00e5 framf\u00f6rallt icke-rum\u00e4nska judar i Ukraina. I b\u00f6rjan av kriget st\u00e4nger den rum\u00e4nska staten skolorna f\u00f6r judar. Fadern skaffar privatl\u00e4rare. 1940 kommer ungerska arm\u00e9n och tar \u00f6ver omr\u00e5det. Det rum\u00e4nska spr\u00e5ket f\u00f6rbjuds och alla barn ska nu l\u00e4ra sig ett anv\u00e4ndbart yrke. De ungerska myndigheterna placerar Magda och hennes kusin i f\u00e4ngelse d\u00e5 de vill \u00e5t familjen hus. Kusinen misshandlas sv\u00e5rt och efter ett par veckor skaffade hennes far en advokat som f\u00e5r de fria men pappan fick skriva p\u00e5 ett papper som \u00f6verl\u00e4t familjens hus till de ungerska myndigheterna. Familjen flyttar nu till Sighet och \u00e4r fattiga \u00f6ver en natt d\u00e5 ocks\u00e5 f\u00f6retaget verkar ha stulits. Magda ber\u00e4ttar vidare:<\/p>\n Jag l\u00e4rde mig att sy. Kriget p\u00e5gick nu \u00f6ver hela Europa. Vi kunde inte handla utan ransoneringskuponger. 1944 kommer den tyska arm\u00e9n och tar \u00f6ver m\u00e5nga byggnader. Jag och min syster bodde bor hos v\u00e4nner medan mina br\u00f6der tvingas till tv\u00e5ngsarbete. Rykten om vad som h\u00e4nt judarna i Galizien <\/em>(massavr\u00e4ttningar eller deportationer till F\u00f6rintelsel\u00e4ger) n\u00e5dde familjen. Pappa vill att vi skulle g\u00f6mma oss och skaffade rum\u00e4nska bondkl\u00e4der men p\u00e5 v\u00e4gen till sina rum\u00e4nska v\u00e4nner \u00e4ndrar sig han sig. Han ville inte att de skulle riskera att straffas.<\/em><\/p>\n N\u00e4sta morgon f\u00e5r vi order om att med 5 kilos packning samlas vid stadsporten. De marscherade oss till gettot i Sighet, vi l\u00e4mnade det mesta i huset. Under tiden de var i gettot fick far reda p\u00e5 att mycket tydde p\u00e5 att judarna i Sighet inte skickades till tv\u00e5ngsarbete utan m\u00f6rdades. Min far hade hittat pass, dokument och religi\u00f6sa f\u00f6rem\u00e5l som hade br\u00e4nts. N\u00e5gra veckor senare jagades vi till t\u00e5gen. P\u00e5 v\u00e4gen s\u00e5g jag en familj med tre barn som i tumultet kom ifr\u00e5n varandra, kvinnan f\u00f6rs\u00f6ker g\u00e5 tillbaka men hindras och barnet d\u00f6das. Modern och vi andra var helt f\u00f6rst\u00f6rda. Vi placeras 40 i varje vagn. Min mor var nummer 41 och fick inte \u00e5ka i v\u00e5r vagn och vi fick klara oss utan hennes medhavda mat och dryck. Inga toaletter eller vatten. Mis\u00e4r. Barnen for mycket illa. Transporten tog n\u00e4stan en vecka.<\/em><\/p>\n Vid framkomsten h\u00e5ller far en bibel \u00f6ver de minsta barnen men han sl\u00e5s till marken och f\u00f6rs bort. Han ropar: – Farv\u00e4l! Mamma ville ta min 23-\u00e5riga systers barn men hon vill sj\u00e4lv h\u00e5lla barnet. Mor och min syster med barnet f\u00f6rs \u00e5t sidan medan jag och min andra syster f\u00f6rs \u00e5t andra sidan. Jag tappade kontakten med min syster n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6lja min mor men vi tr\u00e4ffades igen n\u00e4r v\u00e5rt h\u00e5r klippts av. Vi fick ett par gamla skor och en randig uniform.<\/em><\/p>\n Klicka h\u00e4r f\u00f6r att komma till bildk\u00e4llan.<\/a><\/p><\/div>\n<\/a><\/a><\/p>\n