![\"int2\"](\"http:\/\/xn--skuggorfrndetfrflutna-02b01b.se\/wp-content\/uploads\/2013\/09\/int2.jpg\")
<\/a><\/p>\nTill v\u00e4nster om vaktm\u00e4staren Kunt Karlsson\u00a0Rosi Drummer och till h\u00f6ger Eszter Bodansky. Foto fr\u00e5n Anita M\u00e5rd.<\/p>\n Jozca Brandeisz i \u00d6rebro 1945. Foto fr\u00e5n Ulla Birgitta P\u00e5lsg\u00e5rd.<\/p>\n Hantverk som kvinnorna tillverkade.<\/p>\n <\/p>\n Anita M\u00e5rd<\/b><\/p>\n Anita M\u00e5rd var sju \u00e5r n\u00e4r hon och hennes klasskamrater fick byta skola.\u00a0 Pappan Knut Karlsson var vaktm\u00e4stare p\u00e5 skolan och mamma Inez tog hand om familjen, Anita hennes fyra systrar, och st\u00e4dade gymnastikhallen.<\/p>\n Anita M\u00e5rd ber\u00e4ttar:<\/b><\/p>\n \u201dJag tror att vi gick p\u00e5 lite annorlunda tider efter att vi bytt skola\u2026 det var lugnt och sk\u00f6nt, ordning och reda i skolan. Efter tv\u00e5an s\u00e5 separerade man pojkar och flickor. Man stod upp vid b\u00e4nken och r\u00e4ckte upp handen\u2026 Senare minns jag att jag hade ett par klasskamrater med judisk bakgrund men det var inga som kom med de h\u00e4r transporterna\u2026<\/p>\n Vaktm\u00e4starbostaden l\u00e5g mitt emot skolan. Ett litet hus. N\u00e4r jag och mina syskon sedan skulle ut fr\u00e5n d\u00e4r vi bodde passerade vi den stora j\u00e4rngrinden d\u00e4r det stod en polis. Fr\u00e5n b\u00f6rjan fick vi visa passerkort men efter ett tag k\u00e4nde poliserna igen oss. Poliserna var d\u00e4r f\u00f6r att skydda kvinnorna, kanske ocks\u00e5 f\u00f6r att kontrollera s\u00e5 att sjukdomar inte spreds\u2026 m\u00e5nga var d\u00e4r och tittade men var mycket v\u00e4luppfostrade\u2026 De flesta av kvinnorna kom fr\u00e5n Polen\u2026 Staketet fanns fr\u00e5n b\u00f6rjan. S\u00e5 vi h\u00f6ll till utanf\u00f6r den lilla grinden mot vaktm\u00e4starbostaden. N\u00e4r kvinnorna sedan blev lite friskare kom de och f\u00f6rs\u00f6kte tala med mamma men mamma talade bara svenska\u2026 En g\u00e5ng p\u00e5 sommaren minns jag hur de f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rklara f\u00f6r mamma vad de hade f\u00e5tt att \u00e4ta – d\u00e5lig mat, soppa kokt p\u00e5 l\u00f6k, tecknade de\u2026 Till en b\u00f6rjan s\u00e5g vi knappt till kvinnorna alls d\u00e5 de var s\u00e5 d\u00e5liga\u2026<\/p>\n Pappa, Knut Karlsson, finns med p\u00e5 ett av korten och s\u00e5 polismannen f\u00f6rst\u00e5s. Min syster Britta, som var \u00e4ldre men bodde hemma, fick senare p\u00e5 sommaren s\u00e4llskap med en av poliserna\u2026 Han hade en hund, en stor Rottweiler.<\/p>\n Sen vet jag att det var en kvinna som blev psykisk sjuk, hon hade tytt sig till pappa s\u00e5 han m\u00e5ste f\u00f6lja med till Str\u00e4ngn\u00e4s. Jag minns att pappa var r\u00e4tt tagen n\u00e4r han kom hem igen\u2026<\/p>\n Jag minns att det gick ett rykte att det fanns en kvinna som varit vakt, och att hon s\u00e5 att s\u00e4ga hade varit p\u00e5 fel sida. Det skulle kunna vara hon som blev psykisk sjuk, men jag kanske minns fel h\u00e4r\u2026 Jag minns bara att flickan som sitter n\u00e4ra pappa, n\u00e4r jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen s\u00e5g henne och hennes kamrat hade de inget h\u00e5r. De hade haft tyfus och s\u00e5 hade de tappat h\u00e5ret.<\/p>\n N\u00e5gra av bilder \u00e4r nog tagna lite senare p\u00e5 sommaren d\u00e5 kvinnorna har mer h\u00e5r och ser friskare ut. Bilderna \u00e4r tagna p\u00e5 skolg\u00e5rden men i olika vinklar.\u201d<\/p>\n <\/p>\n Tanja H ber\u00e4ttar:<\/b><\/p>\n \u201dD\u00e4r \u00e4r min mamma!\u2026 Det \u00e4r hon, jag \u00e4r helt s\u00e4ker!\u201d (Tanja hittar sin mamma Genia H (1924-1971) p\u00e5 ett av fotografierna. Genia och hennes syster Hanna kom b\u00e5da till beredskapssjukhuset.)<\/p>\n Genia ber\u00e4ttade n\u00e4stan inget alls om tiden i nazistisk f\u00e5ngenskap eller om familjen f\u00f6re kriget f\u00f6r Tanja. Hon ska ha en g\u00e5ng ha blivit biten av en hund i ett av l\u00e4gren n\u00e4r hon skulle ta en bit br\u00f6d. Genia hade ofta mardr\u00f6mmar och mycket d\u00e5ligt samvete \u00f6ver att just hon \u00f6verlevt.<\/p>\n De fick en filt n\u00e4r de kom till Engelbrektsskolan som de sj\u00e4lva sedan fick betala av.<\/p>\n Mamman kom fr\u00e5n en judisk familj boende i en liten stad s\u00f6der om Krakow. Genia blev befriad i Bergen-Belsen och kom sedan \u00f6ver Malm\u00f6 till Sverige och var sedan en tid i Lund innan hon kom till \u00d6rebro.<\/p>\n Genia gifte sig 1947 med Hirsch L-R, en finsk jude som hamnat i Sverige p\u00e5 grund av krigsskador i Finland. Mostern Hanna emigrerade i slutet av 1940-talet till USA.<\/p>\n Kvinnan till v\u00e4nster \u00e4r identifierade som Genia H., sedan f\u00f6ljer Frima H. L\u00e4ngst till h\u00f6ger sannolikt Chaja L. Flera vittnesm\u00e5l n\u00e4mner just de stickande kvinnorna som m\u00e5ste ha stickat en hel del. Bild fr\u00e5n Anita M\u00e5rd.<\/p>\n <\/p>\n Birger Wennberg<\/b><\/p>\n Birger Wennberg f\u00f6ddes 1923 och flyttade med familjen 1930 till \u00d6rebro. Han studerade p\u00e5 Karolinska skolan, l\u00e4ste sedan juridik, blev l\u00e4nsr\u00e5d p\u00e5 l\u00e4nsstyrelsen och var under l\u00e5ng tid ordf\u00f6rande i Bernadotte-s\u00e4llskapet.<\/p>\n V\u00e5ren 1945, efter studenten fick Birger Wennberg arbete som. \u201dextra befattningshavare\u201d p\u00e5 l\u00e4nsstyrelsen. Den d\u00e5varande civilf\u00f6rsvarschefen, en poliskommissarie, konstaterade att han beh\u00f6vde n\u00e5gon som kunde tyska och eftersom Birger precis tagit studenten fick han uppdraget att under tre dagar vara tolk.<\/p>\n Birger Wennberg ber\u00e4ttar:<\/b><\/p>\n \u201dV\u00e5rt uppdrag b\u00f6rjade med att fr\u00e5ga dem lite grann f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka luska ut var de kunde ha n\u00e5gra sl\u00e4ktingar. Den f\u00f6rsta jag m\u00f6te var en flicka som gick omkring och sj\u00f6ng f\u00f6r sig sj\u00e4lv p\u00e5 skolg\u00e5rden. Hon var otroligt vacker. Sen p\u00e5stod hennes kamrater att hon blivit tokig, f\u00f6r att hon hade blivit s\u00e5 ofta v\u00e5ldtagen av nazisterna och slagen i huvudet med batonger s\u00e5 att hennes f\u00f6rst\u00e5nd hade f\u00f6rflyktigats.<\/p>\n V\u00e5r uppgift var som sagt egentligen att ta reda p\u00e5 sl\u00e4ktingar. Din Dorothea, (Birger syftar p\u00e5 Karls studieperson Dorothea Wachskerz) var en av de som vi lyckades sp\u00e5ra upp. Jag tror att vi bara lyckades i tv\u00e5 fall. Jag kommer inte ih\u00e5g det andra fallet. Jag minns i alla fall att en av dem var en duktig pianist. Hon blev sedan kvar i \u00d6rebro. (Birger syftar sannolikt p\u00e5 Leokardia D.)<\/p>\n H\u00e4r borta p\u00e5 Stadsv\u00e4gen fanns det en kvinna, fr\u00e5n Polen som fick s\u00e4llskap en kille som var chauff\u00f6r p\u00e5 Nerikes elektriska, och de blev gifta och hon bodde h\u00e4r i kvarteret. Hon och min fru, n\u00e4r hon levde, gick p\u00e5 samma gymnastik. Hon visade upp numret fr\u00e5n Auschwitz f\u00f6r henne.<\/p>\n De var n\u00e5gra som gick en del p\u00e5 skolg\u00e5rden, de som var i bra fysisk form. Det l\u00e4skigaste det var att g\u00e5 omkring kring bland s\u00e4ngarna i skolsalarna. De hade visserligen vilat upp sig i Lund, de h\u00e4r men \u00e4nd\u00e5, ni skulle ha sett, benen var som smala stickor, benen lika s\u00e5, magarna var kolossalt uppsv\u00e4llda. M\u00e5nga var i alla fall bel\u00e5tna med att ha kommit ifr\u00e5n fasorna. En g\u00e5ng fr\u00e5gade jag en kvinna var det var som bar upp dem, s\u00e5 att de orkade. Hon svarade att det var hatet, att p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt kunna ge igen. Det var en stark k\u00e4nsla. Samtidigt var m\u00e5nga var tacksamma och glada \u00f6ver att ha blivit r\u00e4ddade, som det stod i Nerikes Allehanda, det st\u00e4mde v\u00e4l det ocks\u00e5.<\/p>\n Varf\u00f6r det stod en polis vid grinden? Det var s\u00e5 att folk var nyfikna och vid ing\u00e5ngen till skolan d\u00e4r var det j\u00e4rngrindar mot flickl\u00e4roverket. D\u00e4r samlades mycket folk som stack in chokladkakor. Jag fick intrycket att man ville hindra m\u00e4nniskor fr\u00e5n att komma in. Det var \u00f6verlag en positiv inst\u00e4llning fr\u00e5n \u00f6rebroarna m\u00e5nga kom som sagt med chokladkakor och blommor.<\/p>\n \u2026 Jag tror att en del av sjukv\u00e5rdspersonalen kom fr\u00e5n R\u00f6da korset… Kl\u00e4derna var mycket d\u00e5liga n\u00e4r de kom. De s\u00e5g ut som l\u00e4gerf\u00e5ngar\u2026 Skolan hade bra badinr\u00e4ttningar som anv\u00e4ndes f\u00f6r att bada kvinnorna\u2026 P\u00e5 Engelbrektsskolan som var relativt nybyggd fanns en tandl\u00e4karmottagning och stadens b\u00e4sta skolbibliotek.\u201d<\/p>\n Birger Wennberg och elever fr\u00e5n 9E.<\/p>\n Gun Jonsson, Kerstin Signal och Ingrid Djalleta<\/b><\/p>\n Alla tre \u00e4r f\u00f6dda 1934 och gick i samma \u00e5rskurs 5 p\u00e5 Engelbrektsskolan men flyttades till Kommunala flickskolan \u00f6ver v\u00e4gen i samband med att kvinnorna anl\u00e4nde. De minns att skoltiderna blev oregelbundna och att de gick i skolan p\u00e5 lite konstiga tider. De flyttade inte tillbaka till Engelbrektsskolan utan gick kvar p\u00e5 den nya skolan.<\/p>\n Gun och Kerstin ber\u00e4ttar:<\/b><\/p>\n \u201dL\u00e4raren hette Ruth Blomqvist och hon kunde tyska, kanske var det d\u00e4rf\u00f6r att flickorna hamnade i v\u00e5r klass. Flickorna hette Rosi Drumer och Eszter Bodensky… Den ena kom fr\u00e5n Ungern och den andra fr\u00e5n Rum\u00e4nien. De var v\u00e4ldigt l\u00e4tt kl\u00e4dda i b\u00f6rjan, de hade d\u00e5ligt med kl\u00e4der, flickorna hade kn\u00e4strumpor fast\u00e4n det var kallt\u2026 De sm\u00e4lte in bra n\u00e4r vi lekte p\u00e5 skolg\u00e5rden, \u00e4ven i skolan, Ruth pratade med dem och gav dem uppgifter\u2026<\/p>\n \u2026Min mamma hade en kvinnlig arbetskamrat som kom till Gottfrieds Karlsson skofabrik p\u00e5 \u00c4lvtomtagatan som hade ett nummer intatuerat, ber\u00e4ttar Gun. Jag minns att jag var lite begeistrad \u00f6ver att hon kunde ber\u00e4tta var hon varit med om. Hon var hemma hos oss en hel del.<\/p>\n \u2026 Jag var inne en g\u00e5ng p\u00e5 skolan och tittade, jag s\u00e5g bara s\u00e4ngar i skolsalarna. Det var inte n\u00e5got extravagant p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt\u2026 Jag vet att vi gick ner p\u00e5 kv\u00e4llarna till stora grinden och tittade. D\u00e4r stod vi p\u00e5 ena sidan och kvinnorna p\u00e5 den andra\u2026 Det var aldrig n\u00e5got br\u00e5k eller s\u00e5\u2026\u201d<\/p>\n Flickorna skrev under h\u00f6sten i s\u00e5 kallade poesib\u00f6cker som visas p\u00e5 bilderna. Gun tror att bilderna p\u00e5 henne och Eszter togs n\u00e4r Eszter l\u00e4mnade \u00d6rebro.<\/p>\n Gun Jonsson och Kerstin Signal med elever fr\u00e5n 9E.<\/p>\n<\/a> <\/a>\u00a0 Ulla Birgitta P\u00e5lsg\u00e5rd \u00a0nu och d\u00e5!<\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a>\u00a0Anita M\u00e5rd med hunden Bilbo(?).<\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n