Jag har intervjuat min morfar, G\u00f6ran. Han f\u00f6ddes 1946 p\u00e5 en g\u00e5rd i Eskilstuna. D\u00e4r v\u00e4xte han upp tillsammans med sin mamma, sin pappa och tv\u00e5 syskon. Hans pappa arbetade d\u00e5 som bergspr\u00e4ngare och hans mamma var hemmafru som de flesta kvinnor p\u00e5 50-talet. Sj\u00e4lv fick han sitt f\u00f6rsta jobb n\u00e4r han var fjorton \u00e5r gammal. Han fick d\u00e5 75 kronor i veckan vilket han d\u00e5 tyckte var betalt.<\/p>\n
G\u00f6rans b\u00e4sta minne fr\u00e5n innan 1962 var n\u00e4r han fick en egen cykel f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, \u00e4ven om den visserligen var begagnad. Tidigare hade han f\u00e5tt l\u00e5na sin mammas cykel eller alternativt f\u00e5tt springa efter dem som hade cykel om dem skulle n\u00e5gonstans. P\u00e5 den tiden var inte en cykel n\u00e5got man fick varannat \u00e5r eller s\u00e5. Den h\u00e4r skulle allts\u00e5 h\u00e5lla ett tag fram\u00f6ver. N\u00e4r jag fr\u00e5gade honom vilket hans s\u00e4msta minne var kom han inte p\u00e5 n\u00e5got annat \u00e4n de g\u00e5nger han fick stryk av l\u00e4rare i skolan. Det h\u00e4nde honom ganska ofta f\u00f6r att han inte lydde l\u00e4rarna. Han var envis.<\/p>\n
Ransoneringen som var under kriget hade G\u00f6ran inga minnen av eftersom han inte \u00e4n var f\u00f6dd. Han visste dock vad det var och svarta b\u00f6rsen hade han ocks\u00e5 koll p\u00e5. Ransonerade varor som t.ex. kaffe fick bara k\u00f6pas i en viss m\u00e4ngd i utbyte mot kuponger. Svarta b\u00f6rsen h\u00e4nger ihop med detta f\u00f6r d\u00e4r kunde man k\u00f6pa varor i st\u00f6rre m\u00e4ngder fast f\u00f6r ett dyrare pris.<\/p>\n
Trots att skolan var str\u00e4ng s\u00e5 kommer G\u00f6ran ih\u00e5g det var n\u00e5got man end\u00e5 s\u00e5g fram emot. Mobbing fanns inte riktigt d\u00e5, i alla fall inte p\u00e5 hans skola. Det var ovanligt att se n\u00e5gon g\u00e5 ensam. Skolan var v\u00e4ldigt bra f\u00f6r att d\u00e4r kunde man f\u00e5 i sig ett rej\u00e4lt m\u00e5l mat. Man fick dock inte v\u00e4lja sj\u00e4lv hur mycket mat man tog p\u00e5 tallriken men d\u00e4remot skulle allt \u00e4tas upp. D\u00e4rf\u00f6r h\u00e4nde det att man kunde trycka upp mackor under bordet bara f\u00f6r att bli av med det. Hemma \u00e5t G\u00f6ran och hans familj ofta fisk, potatis, gr\u00f6t och annat. P\u00e5 s\u00f6ndagar \u00e5t de alltid k\u00f6tt med n\u00e5gon sorts efterr\u00e4tt. Samma sak om det var fest, d\u00e5 \u00e5t de mycket k\u00f6tt.<\/p>\n
P\u00e5 50-talet hade folk i Sverige inte f\u00e5tt s\u00e5 mycket information om f\u00f6rintelsen. Man h\u00f6rde i alla fall inte speciellt mycket om det. Kanske f\u00f6r att man inte riktigt kunde tro att n\u00e5got s\u00e5 hemsk faktiskt skulle ha h\u00e4nt. Man kunde d\u00e4remot se m\u00e5nga av krigets efterf\u00f6ljder. Det var mycket flyktingar i Sverige. M\u00e5nga finl\u00e4ndare, estl\u00e4ndare och ungerska m\u00e4nniskor. Den extra arbetskraften var bra f\u00f6r Sverige f\u00f6r vi hade m\u00e5nga jobb f\u00f6r byggarbetare, industriarbetare och liknande f\u00f6r att bygga infrastruktur.<\/p>\n
De mesta min morfar, G\u00f6ran, kommer ih\u00e5g av 50-talet \u00e4r att man levde ganska simpelt. Jobben var okej. Dem klarade sig ganska bra p\u00e5 sin l\u00f6n och fick \u00e4ven mat fr\u00e5n s\u00e5nt i naturen som fisk,b\u00e4r och svampar. Folk som bodde p\u00e5 samma g\u00e5rd hj\u00e4lpte oftast varandra med sysslor, mat och pengar. G\u00f6ran beskriver tv\u00e5 speciella saker som man kanske inte skulle kunna t\u00e4nka sig idag. Det f\u00f6rsta var att varje vecka n\u00e4r man skulle tv\u00e4tta sig fick alla p\u00e5 g\u00e5rden st\u00e4lla sig i k\u00f6 och v\u00e4nta p\u00e5 att f\u00e5 bada. Alla delade p\u00e5 samma badkar och om man kom sent fans det inget varmvatten. Man kunde inte riktigt ha det lika privat som vi har det idag. Den andra saken han ber\u00e4ttade var att om en person k\u00f6pt en TV s\u00e5 kunde hela grannskapet samlas i vardagsrummet f\u00f6r att titta. Det var liksom inget speciellt att bara sl\u00e4ppa in alla som ville se. G\u00e4sterna kunde ha med sig saft o bullar och s\u00e5 satt alla d\u00e4r f\u00f6r att kolla p\u00e5 TV.<\/p>\n
Det enda politiska som han n\u00e4mner i intervjun \u00e4r att man skr\u00e4mdes med kommunismen. Att det var v\u00e5r v\u00e4rsta fiende. Inrikes var det dock tv\u00e4rt om n\u00e4stan. D\u00e5 var kapitalisterna de onda.Varf\u00f6r vet jag inte riktigt. Kanske mest f\u00f6r att de \u00e4gda alla stora f\u00f6retag. Arbetare skyller oftast p\u00e5 de som sitter i toppen kan man tycka.<\/p>\n
Wille W 9c<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag har intervjuat min morfar, G\u00f6ran. Han f\u00f6ddes 1946 p\u00e5 en g\u00e5rd i Eskilstuna. D\u00e4r v\u00e4xte han upp tillsammans med sin mamma, sin pappa och tv\u00e5 syskon. Hans pappa arbetade d\u00e5 som bergspr\u00e4ngare och hans mamma var hemmafru som de flesta kvinnor p\u00e5 50-talet. Sj\u00e4lv fick han sitt f\u00f6rsta jobb n\u00e4r han var fjorton \u00e5r … <\/p>\n