POLSKA KÄLLINSTITUTET Trelleborg, den 10.07.1946
i Lund
Jur.kand. Bożysław KUROWSKI, institutets assistent mottar protokollet
PROTOKOLL från förhör av vittne 394
Inställer sig: P Stanisława, född: den 8.05.1869
ort: Nakło yrke: leg. Läk. Från Poznań
religion: romersk-katolik föräldrarnas förnamn: Józef, Emilja
Sista bosättningsadress i Polen: Poznań ul Mickiewicza 22.
Nuvarande bosättningsadress: —–
Upplyst om vikten av sanningsenliga vittnesmål och ansvar och följder vid falska vittnesmål, förklarar hon följande:
Jag har vistats som politisk fånge i lägret i ŻABIKOWO nära Poznań (Lenzigen) från och med 30.09.1943 till och med 15.02.1944, därefter i koncentrationsläger i RAVENSBRÜCK från och med mars 1944 till och med maj 1944, samt från och med 20.07.1944 till och med 25.05.1945. Jag hade burit rödfärgad triangel märkt med bokstaven P.
Från och med maj till och med 19.07.1944 har jag varit läkare i judiskt läger i PRAUSNITZ som tillhörde till GROSS ROSEN.
På frågan om i samband med vistelsen respektive mitt arbete i koncentrationsläger har jag någon särskild kunskap om koncentrationslägrets organisation, levnadssätt, fångarnas arbetsvillkor, behandling av fångar, läkarhjälp och prästhjälp samt hygienen i lägret och alla former för fångarnas levnadssätt som yttrades i lägret anger jag följande:
Vittnesmål omfattar fyra handskrivna sidor och beskriver:
- Läger i ŻABIKOWO (Lenzingen):
a) Besök för poliklinisk behandling i lägret som innehåll cirka 1000 (tusen) fångar endast en gång per två veckor.
b) Tarmvred – ett underlåtande att skicka den sjuka kvinnan till sjukhuset som man har gjord sig skyldig till och hennes död två dagar efter.
c) Förlossning i cellen – inget vatten eller de mest nödvändiga saker för modern och barnet.
d) Förskräckligt mänskligt lidande: 15-årig pojke får bära på en tung balk i flera veckor, därefter blir han skjuten.
e) Person med sjuka njurar måste ligga på frusen mark och avlider efter 2 dagar.
f) I fortet VII i Poznań – avskyvärda villkor för placering och behandling av sjuka
- Reviret i RAVENSBRÜCK:
a) I 10-de blocket på Tbc-stationen – saknas medicin – saknas sjukvårdspersonal. Två till tre sjuka kvinnliga patienter i samma säng – måste anskaffa medicin vid sidan om – knappt klädda kvinnliga patienter slängs brutalt i överfyllda bilar och körs ut till Jugendlager.
b) Vitt pulver, påstådd host- och sömnmedel orsakar svåra smärtor och dödsfall hos sju patienter.
c) Misshandel och särskild förnedring av sinnessjuka personer.
d) SS-läkare besöker sjuksalar endast för att se vem man ska göra slut på.
e) De avlidna hanteras dålig. Kloakråttor äter upp avlidnas ansikte.
- Anmärkningar från institutets assistent som mottar protokollet.
Sida 2
POLSKA KÄLLINSTITUTET Trelleborg, den 10.07.1946
i Lund
Vittnesmål, vittne leg. läk. P Stanisława, född den 8.05.1869 i Nakło
Lägret i ŻABIKOWO (Lenzingen) nära Poznan.
I lägret i ŻABIKOWO (Lenzingen) har jag vistats från och med 30.09.1943 till mitten på februari 1944. Där fanns cirka 1000 män och kvinnor. Jag var en vanlig fånge utan någon särskild sysselsättning. En gång på två veckor kom dr Maria Grabska från Poznań, som under tillsyn av en sjukvårdsunderofficer mottog sjuka och behandlade de polikliniskt. Det var alltså hela sjukvården på detta läger. Jag mins att en de kvinnliga fångar, en äldre kvinna som var i lägret tillsammans med sina döttrar, hoppade ner från lastbilen och jag har konstaterat tarmvred hos henne. Trots upprepade uppmaningar från min sida och trots att döttrarna försäkrade, att de kommer att betala för operationen, beslutade lägrets ledning att inte skicka henne till sjukhuset, kvinnan dog efter några dagar.
En natt blev jag tillkallad från min cell av vakthavande SS-man till baracken på andra sidan, där satt polska kvinnliga politiska fångar från Poznań. Inne i cellen har jag konstaterat början på en förtidig förlossning hos en av kvinnorna. Jag har sagt att hon bör skickas till kliniken. Det sägs att hon skickades i väg på morgonen, men att hon skickades tillbaka med att förlossningen kommer att ske om två veckor. Det var korrekt enligt tidsberäkningen men förlossningen skedde dock i cellen. Jag kom till denna cell inkallad för att avsluta förlossningen. I cellen fanns då ingenting varken för modern eller också barnet. Inga underkläder, inget varmvatten eller något stärkande för modern. Jag bad om buljong eller te för modern. Cellens kamrater tog hand om henne så gott de kunde, de döpte också barnet jag tror att namnet var Jerzy.
Det var hemska levnadsvillkor i lägret och stor lidande; bl.a. mins jag särskild en femtonårig pojke som fick bära en tung balk rund gården. Han fick släppa den där balken efter sig under flera veckor från morgonen till kvällen med lunchrast. En dag tog pojken skydd i waschraum’s taklucka, hela läger fick stå i givakt på gården, hundarna släpptes och sökningen påbörjades och äntligen fick man syn på hans händer i takluckan. Lagerfürer sköt mot honom, hoppade på taket, sköt igen mot honom, drog honom ur luckan och slängde ner från taket på marken och med spark gjorde slut på honom. – Den här sorten av fakta skulle man kunna berätta om från denna hemska läger.
För att begränsa sig dock endast till frågor rörande läkarvården, mins jag en person med sjuka njurar som tvingades att ligga på frusen mark (det var en äldre människa) det resulterade i att han fick kramper och ville sträcka sig. Han sparkades tillbaka på plats, där han avled efter två timmar.
En gång har de svaga och sjuka från Żabikowo tagits till sjukreviret på fort VII i Poznań. Vi har placerats i antal på 15 personer på britsar i en underjordisk bunker utan fönster. Porten var tung, av stål, i porten fanns fyra små öppningar, det fanns inget golv bara lera – de sjuka kvinnor tog med sig halvruttna plankor som låg här och var. Ingen läkare eller sjukvårdare tittade in, maten var mycket knapp och levnadsvillkor avskyvärda, man skulle inte äns placera boskap där. Synen var förskräcklig och personer var verkligen sjuka. Jag var i denna grupp med sjuka personer i 3-4 dagar, därefter har de tagit mig tillbaka till Żabikowo.
Revir i RAVENSBRÜCK.
Under perioden från mars 1944 till maj 1944 var jag i koncentrationsläger i RAVENSBRÜCK. På den tiden anordnades en station för Tbc-sjuka.
Sida 3
POLSKA KÄLLINSTITUTET Trelleborg, den 10.07.1946
i Lund
Vittnesmål, vittne leg. läk. P Stanisława, född den 8.05.1869 i Nakło (Pozn.)
Jag har tilldelats halva baracken 10, som skulle vara avsedd för tuberkulos. Det visade sig dock att på samma salar fanns också invalider, obotligt sjuka och sinnessjuka. Tillsammans var de över hundra kvinnor. Oberschwester förklarade att det inte är värd att behandla de obotliga och därför fick man anskaffa medicin för dem vid sidan om. Jag fick nämligen ingen medicin för mina patienter förutom förband. Jag kommer inte ihåg namnet på Oberschwester. Min behandling var med psykologisk. Det saknades vårdpersonal. Jag hade endast två kvinnliga sjukvårdare, en tjeckiska och en ryska. Varje sjuk kvinna hade då fortfarande en egen säng.
I maj 1944 kördes jag ut till ett judiskt läger i PRAUSSNITS som tillhörde till Gross Rosen. Jag kom tillbaka till Ravensbrück 20.07.1944 och tilldelades till 10 baracken i reviret, där jag då hade endast de obotliga Tbc. Jag har vistats där fram till 25.04.1945. Levnadsvillkor ändrades oerhört under den tiden. De sjuka kvinnorna låg två eller tre i samma säng. Det fanns inga läkemedel, jag behandlade de med te, som jag anskaffade, där det var möjligt, också på apoteket. I undantagsfall kunde man få tag också på kalcium; däremot gjorde man överallt och ofta en så kallad Blutzenkung dvs. Sänka. Efter jul började transporter med sjuka i okänd riktning oftast till Jugendlager, för att ta göra slut på de. Förutsättningar under vilka de sjuka togs från sina sängar och lastades i bilar var hemska. Knappt klädda kvinnor slängdes hastigt och brutalt i bilarna. Det gjorde SS-män och Aufseher-kvinnor, kvinnorna slängdes på varandra, bilar var överfyllda.
I februari 1945 kom en av okända för mig syster på kvällen till baracken och utan min kännedom utdelade till många sjuka en sked av vitt pulver, förment medel mot hosta och sömn. De kvinnor som ville, tog. En del var dock misstänksamma och vissa svalde inte. Snart därpå blev jag inkallad eftersom kvinnliga patienter fick kramper, spottade blod, fick diarré, yrsel och kräkningar – en del av dem förlorade medvetande. Allt det har jag sätt med egna ögon. Alla kvinnor som tog pulvret var svårt sjuka, och sju av dem dog inom dagar från pulvrets intag. Nästföljande dag fick en tysk läkare från SS veta om detta (jag tror att han kom från Westfalen), han kom förargad till salen, tillkallade till sig systern, det var något gräl – men inte i min närvaro – och gick ut. Det var allt. Jag såg förstås de sju avlidna kvinnor, eftersom det var mina patienter.
Personligen hade jag ingen kontakt med SS-läkarna, jag mötte de i förbigående. Hemsk var behandling av sinnessjuka, de satt i small kammare 20 (tjugo) eller mer, knappt klädda, oftast i linne utan filt, de vrålade av hunger och törst – jag såg det personligen. På morgonen jagades de alltid för att tvätta sig och de misshandlades hemskt med påk, knytnäve. De hade nummer på kroppen, på ryggen som förnyades varje dag med anilinpenna. De svältes avsiktligt, de fick mindre än övriga sjuka.
Det bör också anmärkas att man behandlade lik på ett hemskt sätt. De slängdes i Waschraum där råttor åt upp deras ansikte. De fraktades som boskap på vagnar. TREITER var överordnad läkare på mitt revir. Han har aldrig varit på min sal, andra SS-läkare besökte ibland min sal för att se vem man skulle kunna göra slut på. Ovanstående vittnesmål lämnar jag i den sista stunden före min avresa till hemlandet och ger till Polska Källinstitutet i Lund för att använda i processen mot krigsförbrytare.
Sida 4
POLSKA KÄLLINSTITUTET Trelleborg, den 10.07.1946
i Lund
Vittnesmål, vittne leg. läk. P Stanisława, född den 8.05.1869 i Nakło (Pozn.)
Jag vill också nämna att det som jag har upplevt i lägren har jag lämnat på tyska till dr. Olle OTTANDER i Stockholm, S:t Eriksgatan 23. Jag bekräftar, att jag kan lämna dessa vittnesmål under ed.
Uppläst, underskrivet, mottaget
(-) (-)
Bożysław Kurowski Dr. Parczewska vittne
Institutets assistent
Anmärkningar från assistenten som mottog protokollet
Vittnet dr. Parczewska såg jag för andra gången i mitt liv under nedtecknande av protokollet. Det är slående hos henne trots framskriden ålder är klartänkthet och fysiskt vitalitet. Sina vittnesmål lämnar hon på ett noggrant och ansvarsfullt sätt. Det finns inga tvivel beträffande vittnets trovärdighet.
Detta protokoll skrevs ner i den sista stunden före vittnets avresa till Polen och därför med sitt tema omfattar endast sanitära frågor och i en kort beskrivning. Beträffande vittnesmålets innehåll vill anmärka följande:
a) Födelsen av Jurek Szpurka i en cell i lägret i Żabikowo samt de tråkiga omständigheterna i samband med detta, har sin bekräftelse i vittnets Zofia Einbacher vittnesmål.
b) Faktum att Tbc-sjuka kvinnor dödades med vitt pulver på reviret i Ravensbrück, har också angetts av Halina Kobylańska i protokollet från den 5/3 1946, vilket jag fick veta först efter mottagande av detta protokoll. Trots att det finns skiljaktigheter i dessa vittnesmål beträffande antalet döda till följd av det vitta pulvret. (dr. Parczewska anger 7 medan Kobylańska 17 döda) så dessa vittnesmål inlämnade av två mest kompetenta vittne bekräftar varandra beträffande själva händelsen som ägde rum i februari 1945 på Tbc reviret, omständigheterna och de dödliga följderna. Under samtalet med dr. Parczewska delade hon sin övertygelse om att det handlade om medvetet påskyndande av de sjuka kvinnornas död. Hon förklarade, att hon hade tagit med sig detta pulver till Sverige, men det försvann under mottagningen av transporten (bad, avlusning) i Lund 1945.
c) Behandling av sinnessjuka, avsiktligt svält, misshandel till blods med påkar och knytnävar har sin bekräftelse bl.a. i vittnets Gertruda Maron vittnesmål. –
Förbrytelserna som skedde i tyska läger mot den kategori av sjuka fångar får en särskild innebörd om man erinras att lagen i den civiliserade världen samt också den tyska brottslagen utesluter från all ansvar sinnessjuka personer bryter mot brottsbalkens bestämmelser och överlämnar de för behandling på mentalsjukhus. Denna regel gäller för kriminella förbrytare. Öde för dessa helt oskyldiga sinnessjuka kvinnor, som hålls fångna i tyska koncentrationsläger låg utanför denna lagens ramar. Den här inställningen och dödsdomen som utfärdades bl.a. också på de sinnessjuka var en ofrånkomlig produkt av nazistisk ideologi och själva systemet. Den allmänt kända (se handlingar i processen mot Greiser i Poznań) förgiftningen genom injektion av alla polska patienter på mentalsjukhus i Dziekanka, Owińska, Kościan och Świecko vid Wisła redan under första krigsåret vittnar bäst om detta.
Bożysław Kurowski Institutets assistent
Avskriftens överensstämmelse intygas
