Rolf föddes 1935 i Hagaby vid Glanshammar. Han hade två yngre bröder. Gunnar och Lennart. Rolf var fem år när kriget började och Rolf hade många släktingar som kämpade i kriget i Sverige. Ett hemskt minne han har kvar, var när tyska transportplan åkte ovanför honom när han satt på balkongen. Planen åkte så lågt så han såg tyskarna inuti planen. Rolf hade många släktingar som deltog i beredskapen i Sverige under kriget och den enda informationen de fick var genom radion och där fick de information om vad som hände. Kommunikationen de hade var en telefon.
Rolfs far var skräddare och hans mor var hemmafru och på detta sätt kunde de försörja sig. Om man ville ta sig någonstans fick man ta cykel eller spark. Rolfs föräldrar hade ingen bil. Det fanns, såklart, men de var för de som hade lite bättre ställt. Bensin var ransonerad under kriget. Rolf hade det bra i skolan då han hade en bra relation till läraren. Läroböcker stod skolan för och Bestraffningen var inget mer än kvarsittning. Inga slag eller något åt det hållet. Han sa att han någon gång hade själv fått kvarsittning.
Det mesta han och hans vänner lekte med under den tiden var med en fotboll som de hade gjort själva av tidningspapper och snören. Det kunde också vara att de gick ut på natten i skogen och gömde sig i lag på varsin sida av skogen. Och sedan skulle de hitta varandra i mörkret. Under kriget var det så kallad ransonering och man fick ett antal kuponger per månad som skulle räcka till det man skulle handla. Det fanns till exempel ransoneringskuponger för bensin och matfett. När det var som mest kritiskt släckte alla ljusen i husen och inga lampor var tända på gatorna. Det var för att om tyska plan åkte förbi så skulle de se att de lös och då skulle de möjligtvis kunna hända något. De tyckte Rolf var obehagligt.
Till mat åt de oftast potatis och mycket grönsaker. Han hade även ätit kanin och det var det värsta han ätit tyckte han. Rolf fick reda på hur de låg till i kriget undan för undan men han fick reda på det mesta först efter kriget. Det absolut bästa minnet Rolf har var när kriget var slut och kyrkklockorna spelades i en halvtimma, minst. Alla var superglada och lättade.
Jag tycker att det var intressant och få reda på vad min morfar varit med om. Det var nog lika roligt för han att berätta.
Benjamin, 9A, vt 2016