Jag har intervjuat min mormor Margit. Hon föddes den 2 december år 1933 i orten Hed. Hon och hennes tvilling Ingrid föddes tillsammans hemma med hjälp av en barnmorska. Hennes familj bestod då av hennes mamma Marta, hennes pappa Bror, hennes storasyster Kerstin och hennes tvillingsyster Ingrid. Två år senare kom även hennes lillasyster Gunnel. Hennes mamma var hemmafru som var vanligt på den tiden och hennes pappa var folkskollärare och kantor. Hennes familj bodde tillsammans på landet. Hennes pappa var frikallad från armén men de flesta andra män som de kände var inkallade under kriget. Mormors familj blev därför inte lika påverkade som många andra av andra världskriget. En av de få saker som påverkade dem var dock ransoneringen. Att det var ransonering på varor betydde alltså att man bara fick köpa en viss mängd av dem för att det skulle räcka till alla. Man var tvungen att ha kuponger för att köpa varor från affären. Exempel på varor som var ransonerade var socker, kaffe och textiler. Bortsett från ransoneringen märkte inte mormor av kriget särskilt mycket mer än att hon vart lite rädd när det kom flygplan eftersom hon hört om bombningar. En sak mormor kommer ihåg från krigstiden var att det fanns ett slags läger för ryssar i ett område som hette Krampen. Detta område låg nära där hon bodde och därför kommer hon ihåg det. Dessa ryssar var sovjetiska militärer som hade rymt till Sverige från tyska fångläger i Norge och Finland där de varit slavarbetare. När de kom till Sverige placerades de i förläggningar. De kallades ryssläger och betraktades som sovjetiska områden. Ett av dessa områden var just i Krampen.
När mormor växte upp var det ganska svårt att få reda på nyheter. Man fick främst höra nyheter genom radio och tidningar på den tiden. Det var inte heller lätt att kommunicera med någon som bodde långt bort. Inte alls alla hade telefon så man fick kommunicera genom att till exempel skriva brev till varandra och skicka med posten. Det var även svårt att ta sig fram. Det var inte så många som hade bil och därför cyklade och gick de flesta. När kriget började kommer mormor ihåg att man tog beslag på gummi i däcken på bilarna. Mormors pappa hade en bil men den gick inte att använda eftersom hjulen beslagtogs. Man gjorde detta eftersom nästan all import stoppades under kriget. Då behövde man gummin inom till exempel industrin.
När mormor växte upp var det endast obligatoriskt att gå i skolan från ettan till sexan. Man började i skolan när man var sju år. Då gick man först i småskola i två år och sedan folkskola i fyra år. I skolan var inte min mormor särskilt stökig så hon blev aldrig utskälld eller bestraffad. Hon berättade dock att andra hade blivit slagna och utskällda när de varit olydiga. Det var ju tillåtet med barnaga på den tiden. Hon berättade även att man inte fick säga “du” till de vuxna utan att man skulle säga till exempel “ni” eller “magistern”. Det var alltså mer respekt för lärarna på den tiden än vad det är nu.
Min mormor gick i skolan i Hed fram till fyran. På hennes fritid brukade hon göra mycket med hennes systrar. De brukade hitta på egna lekar och de var utomhus mycket för det fanns inte så mycket aktiviteter som de kunde gå på. När hon var tio år flyttade hon till sin moster i Västerås för att gå i flickskola. Hon gick i flickskola i tre år och sedan gick hon i realskolan i ett år. Efter det började hon i gymnasiet där hon gick fyra år. Eftersom hon inte bodde med sina föräldrar då så brukade hon åka hem på loven för att hälsa på. Det blev mest på jullovet och sommarlovet eftersom de inte hade så mycket pengar.
Min mormor gick ju alltså längre i skolan än vad som var obligatoriskt. Efter sexan kostade det pengar att gå i skolan. Då sökte hon stupendium och det gjorde att hon kunde fortsätta gå i skolan. År 1952 var hon ungefär arton år då tog hon studenten. Då åkte mormor till Tyskland med sin syster för att besöka sin brevvän som hon fått i flickskolan genom tyskläraren. Vännen bodde i Bremen. Hon minns att när hon var där så reagerade hon väldigt mycket på att det fanns väldigt många ruiner. De fanns ju kvar från kriget. När hon sedan kom hem från Tyskland började hon jobba och träffade senare min morfar.
I slutet av intervjun frågar jag min mormor hur hon tycker hennes liv har varit. Hon svarar att det både funnits uppgångar och nedgångar men att helheten har varit väldigt bra.
Jag tycker det var väldigt intressant och lärorikt att höra när min mormor berättade om sin barndom. Om man jämför hennes barndom med hur dagens samhälle ser ut kan man se stora skillnader. Man hade till exempel inte all modern teknik som vi har idag och skolsystemet såg helt annorlunda ut. Saker som vi tar förgivet idag fanns ju inte på den tiden. Det märks att man uppskattade de saker man hade mer på den tiden än vad vi gör idag.
Emilia 9A, vt 2016
