I Rom p\u00e5 Campo di Fiori.
\nKorgar med oliver, citroner,
\ngatan \u00e4r nedst\u00e4nkt av vin
\noch med blommornas spillror.
\nM\u00e5nglarna h\u00e4ller p\u00e5 borden
\nhavets rosaf\u00e4rgade frukter.
\nM\u00f6rka vindruvors klasar
\nfaller p\u00e5 persikors dun.<\/p>\n
H\u00e4r p\u00e5 det samma torget
\nbr\u00e4ndes Giordano Bruno,
\nb\u00f6deln ant\u00e4nde b\u00e5let
\ni kretsen av gapande hopar.
\nOch knappt hade l\u00e5gorna slocknat
\ns\u00e5 fylldes tavernorna \u00e5ter,
\noch m\u00e5nglarna bar p\u00e5 sitt huvud
\nkorgar med oliver, citroner.<\/p>\n
Jag mindes Campo di Fiori
\nen vacker afton p\u00e5 v\u00e5ren
\nvid musikens livliga toner
\ni Warszawa vid karusellen.
\nSchlagermusiken dr\u00e4nkte
\nsalvorna bakom ghettots murar
\noch de \u00e5kande paren lyftes
\nh\u00f6gt upp mot den klara himlen.<\/p>\n
\nIbland fr\u00e5n de brinnande husen
\nbar vinden svartnade drakar
\noch folket p\u00e5 karusellen
\nf\u00e5ngade flagor i luften.
\nVind fr\u00e5n de brinnande husen
\nlyfte p\u00e5 flickornas kjolar;
\nmassornas skratt och f\u00f6rtjusning
\ni Warszawas str\u00e5lande s\u00f6ndag.<\/p>\n
N\u00e5gon drar kanske moralen
\natt Roms och Warszawas m\u00e4nskor
\nhandlar, roar sig, \u00e4lskar
\nost\u00f6rda av martyrernas b\u00e5l.
\nEn annan drar kanske moralen
\natt allt som \u00e4r m\u00e4nskligt f\u00f6rsvinner,
\natt gl\u00f6mskan frodas och v\u00e4xer
\nfast l\u00e5gorna \u00e4nnu ej slocknat.<\/p>\n
Men jag t\u00e4nkte den g\u00e5ngen
\np\u00e5 de d\u00f6endes ensamhet.
\nP\u00e5 detta: att n\u00e4r Giordano
\nbestigit h\u00f6gen med timmer
\nfann han i m\u00e4nniskospr\u00e5ket
\ninte ett enda ord
\ntill farv\u00e4l \u00e5t en m\u00e4nsklighet,
\nden m\u00e4nsklighet som blir kvar.<\/p>\n
Folk l\u00f6pte redan bort,
\ndrack vin och s\u00e5lde vita sj\u00f6stj\u00e4rnor,
\nkorgar med oliver, citroner,
\nbar de under muntert stoj.
\nOch han var redan lika l\u00e5ngt fr\u00e5n dem
\nsom om sekler hade g\u00e5tt,
\nmen de v\u00e4ntade bara en stund
\ns\u00e5 f\u00f6rsvann han i flamman.<\/p>\n
Ocks\u00e5 dessa, de d\u00f6ende, ensamma,
\nsom redan \u00e4r gl\u00f6mda av v\u00e4rlden,
\nderas spr\u00e5k blev fr\u00e4mmande f\u00f6r oss,
\nsom spr\u00e5k fr\u00e5n en fr\u00e4mmande planet.
\nTills allt har blivit legender
\noch d\u00e5 efter m\u00e5nga \u00e5r
\np\u00e5 den nya Campo di Fiori
\nska ett diktarord t\u00e4nda revolten.<\/p>\n
Czeslaw Milosz, Warszawa 1943.
\n(\u00f6vers. Knut Ahnlund och Katarina Gruber)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I Rom p\u00e5 Campo di Fiori. Korgar med oliver, citroner, gatan \u00e4r nedst\u00e4nkt av vin och med blommornas spillror. M\u00e5nglarna h\u00e4ller p\u00e5 borden havets rosaf\u00e4rgade frukter. M\u00f6rka vindruvors klasar faller p\u00e5 persikors dun. H\u00e4r p\u00e5 det samma torget br\u00e4ndes Giordano Bruno, b\u00f6deln ant\u00e4nde b\u00e5let i kretsen av gapande hopar. Och knappt hade l\u00e5gorna slocknat s\u00e5 … <\/p>\n