{"id":2911,"date":"2016-07-02T16:10:19","date_gmt":"2016-07-02T16:10:19","guid":{"rendered":"http:\/\/skugg.wopsa.se\/?p=2911"},"modified":"2016-07-06T10:34:42","modified_gmt":"2016-07-06T10:34:42","slug":"vita-bussar-i-danmark-pa-vag-tillbaka-till-sverige","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/xn--skuggorfrndetfrflutna-02b01b.se\/?p=2911","title":{"rendered":"Eva L\u00f6wenthal (Bardos) v\u00e4g till Sverige och \u00d6rebro"},"content":{"rendered":"

\"vitabussaran_nasjonalmuseet-dk_ccby-580x376\"<\/a><\/p>\n

K\u00e4lla:\u00a0Cajus Petersen, Nationalmuseet Danmark<\/span><\/p>\n

Anteckningar fr\u00e5n videointervju med Eva L\u00f6wenthal (Bardos)<\/strong><\/h1>\n

USC Shoah Foundation Video nr 29696, Yad Vashem 2014<\/strong><\/p>\n

Ankomsten till Sverige<\/h2>\n

Eva Bardos (Flesch) gift L\u00f6wenthal f\u00f6ddes den 15 mars 1922. Familjen kom fr\u00e5n Ungern och levde i f\u00f6re kriget i Budapest. Eva kom till Sverige den 3 eller 4 maj 1945 fr\u00e5n det tyska koncentrationsl\u00e4gret Neuengamme som hon kan ha l\u00e4mnat den 24 april. (I journalen finns en anteckning om att hon har varit ett \u00e5r i l\u00e4ger, vilket inte \u00e4r osannolikt eftersom Budapest judar b\u00f6rjade f\u00f6ras bort v\u00e5ren 1944.)<\/p>\n

Eva\u00a0beskriver\u00a0ankomsten som att vi kom till sjukhus \u201dfullproppade med s\u00e4ngar\u201d, men n\u00e4r man tittade upp var personerna borta. M\u00e5nga var i d\u00e5ligt\u00a0skick och dog. M\u00e5nga ligger begravda p\u00e5 Malm\u00f6s judiska begravningsplats och senare kom jag till Norrk\u00f6ping, d\u00e4r det ocks\u00e5 finns m\u00e5nga judiska gravar. En del orkade helt enkelt inte leva mer.<\/em><\/p>\n

Efter tv\u00e5 veckor i karant\u00e4n i Lund och Malm\u00f6 (mellan 5 till 23 maj 1945) skickades vi till olika iordningst\u00e4llda skolor. Vi \u00e5kte p\u00e5 olika l\u00e4karunders\u00f6kningar och d\u00e5 hittade de en fl\u00e4ck p\u00e5 min ena lunga <\/em>(sannolikt tuberkulos som m\u00e5nga andra l\u00e4gerf\u00e5ngar). D\u00e5 blev det ordnat att jag skulle till \u00d6rebro. De fr\u00e5gade oss utvalda om vi ville ha med n\u00e5gra som vi k\u00e4nde. Tv\u00e5 r\u00e4tt friska valde att f\u00f6lja med. Jag hade en v\u00e4ninna fr\u00e5n Budapest, och vi lyckades att h\u00e5lla ihop genom alla l\u00e4gren, som jag tappade bort under evakueringarna men jag fick veta att hon hamnat i Korsberga i Sm\u00e5land och vi b\u00f6rjade brevv\u00e4xla.<\/em><\/p>\n

Jag kom allts\u00e5 till \u00d6rebro <\/em>(den 24 maj 1945). De hade inrett en skola \u00e5t oss. Dessa skolor kallades f\u00f6r beredskapssjukhus och ordnades under kriget. Skolan var utrustad med s\u00e4ngar och allting. Vi var d\u00e4r hela sommaren. Mest att \u00e4ta, sova och f\u00f6rs\u00f6ka bli b\u00e4ttre <\/em>(hon v\u00e4gde vid ankomsten 41 kilo). Den 6 augusti d\u00e5 atombomben sl\u00e4pptes var vi d\u00e4r. Vi kunde vara kvar i skolan \u00e4nda till h\u00f6sten d\u00e5 barnen \u00e4ntligen m\u00e5ste komma tillbaka till skolan och vi f\u00f6rflyttades till en f\u00f6re detta d\u00f6vstumskola. Jag var d\u00e5 redan bekant med min man som skaffade en l\u00e4genhet genom den fotbollsklubb d\u00e4r han var tr\u00e4nare. Och jag flyttade in hos Werner Georg L\u00f6wenthal <\/em>(sannolikt S\u00f6dra all\u00e9n 22A den 15 oktober 1945). Vi gifte oss den 30 oktober 1946.<\/em><\/p>\n

<\/p>\n

Min man hade h\u00f6rt i \u00d6rebro att det var n\u00e5gra av flickorna som kunde tala tyska s\u00e5 han kom till porten <\/em>(vid vaktm\u00e4starbostaden p\u00e5 Engelbrektsskolan). Vi fick ju inte g\u00e5 ut d\u00e5 vi fortfarande var i karant\u00e4n. D\u00e5 han kunde tala tyska ber\u00e4ttade han g\u00e4rna vitsar och skojade med oss. De flesta som kom gr\u00e4t \u00f6ver hur vi s\u00e5g ut men han tyckte att det var b\u00e4ttre att ber\u00e4tta roliga historier. S\u00e5 b\u00f6rjade v\u00e5r bekantskap. Efter ett tag fick vi permission n\u00e5gra timmar och d\u00e5 gick vi iv\u00e4g p\u00e5 kondis och drack choklad och t\u00e5rta. Innan jag b\u00f6rjade \u00e4ta m\u00e5ste jag alltid veta var toaletten fanns eftersom magen fortfarande var i olag och s\u00e5 fort man \u00e5t fanns risken att man m\u00e5ste g\u00e5 iv\u00e4g.<\/em><\/p>\n

Werner kom fr\u00e5n Tyskland <\/em>(tysk jude) och han hade varit med om Kristallnatten, han var d\u00e5 23 \u00e5r gammal och sedan tog han sig till Danmark och arbetade d\u00e4r 5 \u00e5r inom jordbruket och lyckades ta sig \u00f6ver till Sverige med de danska judarna i oktober 1943. Han hade varit n\u00e4stan tv\u00e5 \u00e5r i Sverige n\u00e4r han tr\u00e4ffade mig. Jag kunde inte arbeta p\u00e5 grund av min sjuka lunga. Jag gick p\u00e5 regelbundna unders\u00f6kningar men fick egentligen ingen behandling och sedan blev jag gravid. Jag fick Susanna <\/em>(gift L. och l\u00e4kare) 4 september 1946 och sedan 1950 fick jag min andra flicka. <\/em><\/p>\n

Vi blev till en b\u00f6rjan kvar i \u00d6rebro. Werner var en av de f\u00f6rsta tr\u00e4narna som tog upp \u00d6SK <\/em>(\u00d6rebro sportklubb) till Allsvenskan <\/em>(tr\u00e4nare 1945-47). Sedan flyttade vi till Hallstahammar, och sedan bar det iv\u00e4g till Avesta och Stockholm. Han var ju fotbollstr\u00e4nare p\u00e5 heltid och flyttade mellan olika klubbar, hade jag vetat detta i f\u00f6rv\u00e4g hade jag sagt ifr\u00e5n. Vi hamnade slutligen i V\u00e4xj\u00f6 i Sm\u00e5land. Men h\u00e4r stod jag inte ut. Det var som ett helt annat land. Jag trivdes b\u00e4st i Stockholm. Som bisyssla var jag l\u00f6nekontorist fram till 1972 d\u00e5 jag b\u00f6rjade undervisa i hemspr\u00e5k.<\/em><\/p>\n

Under nazisterna<\/em><\/h2>\n

Budapest november 1944. Ungerska soldater beordrar oss att packa p\u00e5 en timme. \u201dNi ska iv\u00e4g och jobba.\u201d. Vi vart sju kvinnor i v\u00e5rt hus. Vi gick \u00f6ver en spr\u00e4ng bro <\/em>(\u00f6ver Donau), det gick knappt att g\u00e5 \u00f6ver, till ett tegelbruk. Vi sov d\u00e4r f\u00f6rsta natten. Sedan jagade de oss vidare. Det tog en vecka innan vi n\u00e5dde gr\u00e4nsen. Vi gick hela v\u00e4gen, tusentals m\u00e4nniskor, unga och gamla. Det var vinter och regnade. Vi sov en g\u00e5ng ute p\u00e5 en fotbollsplan, det var fruktansv\u00e4rt. Vi fick ingen mat, vi saknade sytr\u00e5d f\u00f6r att kunna laga kl\u00e4der mm. Vi fick en del av lokalbefolkningen. Vakterna var ungerska soldater. De uppmanade oss att ge dem allt guld, pengar och klockor s\u00e5 att inte tyskarna skulle f\u00e5 allt. En kvinna k\u00e4nner igen henne. Kvinnan hade mycket d\u00e5liga skor. Hon hade tvingats l\u00e4mna tv\u00e5 s\u00f6ner i l\u00e4genheten i gettot. Den \u00e4ldsta \u00f6verlevde faktiskt medan den yngre dog. 1946 lyckades hon \u00e5ka till Ungern och h\u00e4mtade den \u00f6verlevande pojken till Sverige. N\u00e5gra av judarna lyckades l\u00e4mna marschen och \u00e5terv\u00e4nda till Budapest. Jag s\u00e5g inte att n\u00e5gon sk\u00f6ts men det har ber\u00e4ttats f\u00f6r mig efter\u00e5t. Vakterna var f\u00e5. Dagen efter jag passerade gr\u00e4nsen h\u00f6rde jag att Wallenberg kommit och lyckats r\u00e4dda en del. Jag hade ett skyddspass men vet inte om det var \u00e4kta. Det f\u00f6rekom m\u00e5nga f\u00f6rfalskningar. Min syster hamnade i ett s\u00e5 kallat svenskhus. Hon \u00f6verlevde. Gettot i Budapest var det enda gettot som befriades, \u00f6vriga i Europa utpl\u00e5nades.<\/em><\/p>\n

Vid gr\u00e4nsen tog tyska soldater \u00f6ver och vi lastades p\u00e5 godsvagnar och k\u00f6rdes till Dachau. Vi kom till ett nybyggt l\u00e4ger med tr\u00e4baracker. Efter n\u00e5gon m\u00e5nad blev vi transporterade till Bergen-Belsen. Vi var m\u00e5nga men vi hade kvar lite mat. V\u00e5ra kl\u00e4der fick vi beh\u00e5lla till februari 1945. Vi fick st\u00e5 i k\u00f6, de skrev upp namn, tog klockor, ringar och sedan kom vi till barackerna. Vi fr\u00e5n samma hus f\u00f6rs\u00f6kte att h\u00e5lla ihop. Vi tr\u00e4ffade ocks\u00e5 kvinnor som varit i Auschwitz och det som de ber\u00e4ttade kunde ju inte bara vara sant. Enda s\u00e4ttet att \u00f6verleva var att \u00e4ta allt, kasta inget. Jag passerar i snabb f\u00f6ljd tre olika l\u00e4ger. I ett av dessa l\u00e4mnade jag mina skor i baracken och n\u00e4r jag kom tillbaka var de borta. I n\u00e4sta l\u00e4ger blev det skoutdelning \u2013 kaos. Vi slogs om skorna. Jag fick tag i tv\u00e5 sulor som jag snodde runt med sn\u00f6re. I det tredje l\u00e4gret fanns ungerska skomakare som lyckades skaffa mig sn\u00f6rk\u00e4ngor \u2013 underbart! I l\u00e4gret Kaufering <\/em>(underl\u00e4ger till Dachau med mellan 3 000-4 000 f\u00e5ngar i elva olika mindre l\u00e4ger) gjorde vi inte s\u00e5 mycket, vi fick sy \u00e5t SS-kvinnor. Sedan transporterades vi i godsvagnar till Bergen-Belsen. V\u00e5r enda tillh\u00f6righet var en handduk som vi anv\u00e4nde i m\u00e5nader och delade p\u00e5 fem personer. Men vi var fortfarande tillsammans. Bergen-Belsen var hemskt \u2013 stop i latrinen, de tvingade ner en kvinna d\u00e4r. Men jag r\u00e4ddades genom att transporteras d\u00e4rifr\u00e5n. <\/em><\/p>\n

Den 3:e januari 1945 transporteras jag tillsammans med 50 andra kvinnor till Braunschweig med lastbil, min kamrat (med de tv\u00e5 pojkarna) fick f\u00f6lja med. Vi hamnade i ett stort stall f\u00f6r h\u00e4star. Halm p\u00e5 betongen \u2013 d\u00e4r skulle vi bo. H\u00e4r knycker n\u00e5gon mina k\u00e4ngor. Nu fick jag tr\u00e4skor men bet\u00e4nk att det var ju januari 1945. Staden Braunschweig var s\u00f6nderbombad av de allierade. Vi var uppdelade i grupper om 100. Vi f\u00f6rdes till en polisstation d\u00e4r vi skulle sortera ut anv\u00e4ndbart tegel. Ganska meningsl\u00f6sa saker. N\u00e4r vi gick tillbaka p\u00e5 kv\u00e4llen blev vi inte kroppsvisiterade. Vi fick varmt \u00f6rtte, m\u00f6jlighet att tv\u00e4tta oss tv\u00e5 i varmvatten vilket var mycket ovanligt. N\u00e4r vi marscherade genom Braunschweig s\u00e5g civilbefolkningen oss varje dag. F\u00e5ngarna fanns \u00f6verallt och det \u00e4r sv\u00e5rt att tro att de inget visste.<\/em><\/p>\n

Vi var h\u00e4r tills i b\u00f6rjan av mars 1945 d\u00e5 vi transporterades till Beendorf. H\u00e4r var det mycket mera ordnade f\u00f6rh\u00e5llanden. Det fanns en massa polska kvinnor h\u00e4r. Vi fick \u00e5ka ner i en saltgruva <\/em>(Bartensleben) som var inrett som en fabrik f\u00f6r flygplansdelar. Vi fick rulla sm\u00e5, sm\u00e5 metalltr\u00e5dar, troligen till motst\u00e5nd <\/em>(delar till Hitlers s\u00e5 kallade mirakelvapen, jetflygplanet Me 262 samt V-1 och V-2 raketerna). Min kamrat och jag h\u00f6ll ihop. Det var bra att kunna hj\u00e4lpa varandra, saker f\u00f6rsvann alltid. I Beendorf sov vi tv\u00e5 och tv\u00e5 under en filt, hade man inte b\u00e4ddat ordentligt blev vi bestraffade. N\u00e4r jag kom till Sverige tyckte jag att det var \u00f6verdrivet att ha en egen s\u00e4ng\u2026 m\u00e4rkligt hur man anpassar sig. De polska kvinnorna i Beendorf fick matkuponger som kunde l\u00f6sas in men det fick inte de judiska kvinnorna. N\u00e5gon har sagt att det var brom i kaffet men jag vet inte riktigt (sannolikt en osann vandringshistoria). I Braunschweig behandlades de ryska f\u00e5ngarna v\u00e4rst. De var gr\u00e5, helt f\u00f6rst\u00f6rda. N\u00e4r jag hade nattskift hade jag sv\u00e5rt att sova p\u00e5 dagen. N\u00e4r vi var nere i gruvan var det alltid m\u00f6rkt, vi gick ner i g\u00e5smarsch. <\/em>(Arbetstiden var 72h per vecka i 12 timmars skift.)<\/p>\n

Jag minns att jag var i Beendorf den 15 mars 1945 d\u00e5 jag fyllde 23 \u00e5r. Vi var kvar h\u00e4r hela marsm\u00e5nad men i april (8 april 1945) transporterades vi med t\u00e5g i boskapsvagnar i 10 dagar\u00a0irrande<\/em>\u00a0omkring. Man stannade d\u00e5 och d\u00e5 och kastade av d\u00f6da kroppar. Vi skulle fr\u00e5n\u00a0b\u00f6rjan till Bergen-Belsen men l\u00e4gret var redan befriat av engelsm\u00e4nnen. Jag var ganska d\u00e5lig vid framkomsten till Neuengamme men vi \u00f6verl\u00e4mnades till Svenska R\u00f6da korset. De som hade varit i Auschwitz trodde inte p\u00e5 detta men s\u00e5 blev det. <\/em>(Sannolikt blev kvinnorna fr\u00e5n Beendorf den 20 april f\u00f6rdelade p\u00e5 ett antal av Neuengammes underl\u00e4ger och evakuerades fr\u00e5n dessa till Sverige.)<\/p>\n

P\u00e5 morgonen hj\u00e4lpte tyska soldater oss upp i nya boskapsvagnar. Vi fick h\u00e5rt br\u00f6d men det gick inte att \u00e4ta. I Padborg i Danmark l\u00e4mnade vi alla v\u00e5ra kl\u00e4der, vi fick duscha och gr\u00f6t med mj\u00f6lk, som vi inte hade sett p\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r. I Padborg lastades vi p\u00e5 vita bussar som k\u00f6rde oss till K\u00f6penhamn, d\u00e4r vi lastades \u00f6ver till sjukvagnar som transporterades med t\u00e5gf\u00e4rja till Malm\u00f6. Jag var nu mycket sjuk och tappade bort min v\u00e4ninna. I Malm\u00f6 fanns en stor badanl\u00e4ggning d\u00e4r vi togs om hand av l\u00e4kare som m\u00e4tte och v\u00e4gde.<\/em><\/p>\n

\"Eva<\/a><\/p>\n

Eva Bardos L\u00f6wenthals familj i Sverige efter kriget.<\/p>\n

K\u00e4lla: Klicka p\u00e5 bilden ovan.<\/p>\n

\u00d6vriga k\u00e4llor: <\/strong><\/p>\n

The United States Holocaust Memorial Museum Encyklopedia of Camps and ghettos 1933-1945 (2009)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

K\u00e4lla:\u00a0Cajus Petersen, Nationalmuseet Danmark Anteckningar fr\u00e5n videointervju med Eva L\u00f6wenthal (Bardos) USC Shoah Foundation Video nr 29696, Yad Vashem 2014 Ankomsten till Sverige Eva Bardos (Flesch) gift L\u00f6wenthal f\u00f6ddes den 15 mars 1922. Familjen kom fr\u00e5n Ungern och levde i f\u00f6re kriget i Budapest. Eva kom till Sverige den 3 eller 4 maj 1945 fr\u00e5n … <\/p>\n

Forts\u00e4tt l\u00e4sa<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-2911","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized","nodate","item-wrap"],"jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/xn--skuggorfrndetfrflutna-02b01b.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2911","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/xn--skuggorfrndetfrflutna-02b01b.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/xn--skuggorfrndetfrflutna-02b01b.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/xn--skuggorfrndetfrflutna-02b01b.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/xn--skuggorfrndetfrflutna-02b01b.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2911"}],"version-history":[{"count":13,"href":"http:\/\/xn--skuggorfrndetfrflutna-02b01b.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2911\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3094,"href":"http:\/\/xn--skuggorfrndetfrflutna-02b01b.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2911\/revisions\/3094"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/xn--skuggorfrndetfrflutna-02b01b.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2911"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/xn--skuggorfrndetfrflutna-02b01b.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2911"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/xn--skuggorfrndetfrflutna-02b01b.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2911"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}