\u201dBefrielsen<\/b><\/p>\n
Transporten f\u00f6rde till friheten. Till Sverige. I ej \u00f6verfyllda vagnar med halm och med vakter som inte slog och knappt var bev\u00e4pnade. P\u00e5 t\u00e5get h\u00f6rde vi om Hitlers sj\u00e4lvmord. I Flensburg sa den tyske soldaten, – \u201dNu \u00e4r ni fria\u201d. Vi svarade inte. Det var knappt att vi gr\u00e4t. Ett f\u00f6rs\u00f6k att sjunga den holl\u00e4ndska nationals\u00e5ngen misslyckades. Ingen av oss f\u00f6rs\u00f6kte angripa vakten. I den f\u00f6rsta staden p\u00e5 dansk mark klev n\u00e5gra av oss av t\u00e5get och plockade upp g\u00e5vor som danskarna med stor mildhet l\u00e4t str\u00f6mma till. De kastade till och med packet fr\u00e5n tredje och fj\u00e4rde v\u00e5ningen fr\u00e5n sina hus. Bagarpojkar t\u00f6mde sina br\u00f6dkorgar, barn delade ut godis. Vi delade \u00e4rligt p\u00e5 allt. Det allra f\u00f6rsta som jag \u00e5t efter befrielsen, det allra finaste jag n\u00e5gonsin \u00e4tit i livet, var r\u00e5a havreflingor.<\/p>\n
Vi f\u00f6rdes till ett litet l\u00e4ger d\u00e4r man gav oss v\u00e4ldigt god mat och bad oss om urs\u00e4kt f\u00f6r att vi skulle beh\u00f6va sova tv\u00e5 i varje bedd, vilket l\u00e4t komiskt i v\u00e5ra \u00f6ron efter de senaste veckorna.<\/p>\n
N\u00e4sta dag \u2013 det var ett h\u00e4rligt v\u00e4der \u2013 serverades det frukost ute p\u00e5 ett litet f\u00e4lt. Det l\u00e5g 200 meter fr\u00e5n en gata. Jag sa till mig sj\u00e4lv \u2013 \u201d Om jag vill nu kan jag g\u00e5 ut p\u00e5 den h\u00e4r gatan utan att bli slagen.\u201d jag f\u00f6rs\u00f6kte, men jag v\u00e5gade inte, f\u00f6rs\u00f6kte en g\u00e5ng till men kunde bara inte, r\u00e4dslan satt f\u00f6r djup. Det dr\u00f6jde l\u00e5ng tid innan jag k\u00e4nde att jag verkligen var fri. N\u00e4sta dag \u00e5kte vi vidare till Sverige. Vi blev avlusade, registrerade och fick nya underkl\u00e4der. Av holl\u00e4ndska konsulatet fick vi senare skor, kl\u00e4der och en rock som vi sj\u00e4lva fick v\u00e4lja, av dem fick vi \u00e4ven 10 kronor i veckopeng.<\/p>\n
Vi bodde i en skola, d\u00e4r vi k\u00e4rleksfullt v\u00e5rdades av R\u00f6da Korset, som ocks\u00e5 hade organiserat v\u00e5r transport fr\u00e5n Danmark till Sverige. \u00c4ven privat var svenskarna mycket sn\u00e4lla mot oss, de bj\u00f6d hem oss och gav oss presenter. Svenska l\u00e4rarf\u00f6reningen bj\u00f6d in l\u00e4rare, bland annat mig till en gl\u00e4nsande fest.<\/p>\n
Jag stannade i Sverige till slutet av september. Vad gjorde jag nu under denna tid? F\u00f6rst blev jag sv\u00e5rt sjuk under ett par m\u00e5nader (bland annat lunginflammation). Under denna tid sk\u00f6tte en mycket god v\u00e4ninna om mig och st\u00f6ttade mig i allt med gott hum\u00f6r. Visserligen hade vi l\u00e4st Faust tillsammans i l\u00e4gret tidigare och kommit bra \u00f6verens, men det var f\u00f6rst nu som vi blev riktiga v\u00e4nner. V\u00e5r v\u00e4nskap finns \u00e4n till denna dag, d\u00e5 hon bor i Jerusalem. Jag kommer att ber\u00e4tta mer om henne senare. P\u00e5 sjukhuset i \u00d6rebro arbetade jag senare med l\u00e4tt sjukv\u00e5rd. Senare fick jag arbeta med s\u00e5dant i en skola d\u00e4r, vilket var mycket nyttigt f\u00f6r mig.<\/p>\n
I Holland hade endast n\u00e5gra f\u00e5 sl\u00e4ktingar \u00f6verlevt; Menkos hade f\u00f6ga framg\u00e5ng i sina f\u00f6rs\u00f6k att g\u00f6mma sig. En bror och en syster till min far och hennes man blev f\u00f6rr\u00e5da, en annan bror dog undertiden i g\u00f6mst\u00e4llet. N\u00e5gra av mina kusiner och en nu 81-\u00e5rig syster till min far \u00e4r fortfarande vid liv, s\u00e5v\u00e4l som min gode 78-\u00e5rige farbror och hans fru, vilka k\u00e4rleksfullt tog emot mig i sitt hem och gjorde allt f\u00f6r att g\u00f6ra mitt liv s\u00e5 angen\u00e4mt som m\u00f6jligt. Hos dem bodde jag fram till den 1 januari 1946. Var glad jag var att vara tillbaks i Hengelo! Trots att hela innerstaden var f\u00f6rst\u00f6rd av bombningar och jag knappt k\u00e4nde igen min hembygd.\u201d K\u00e4lla: Vittnesm\u00e5l 1958, Yad Vashem, Israel.<\/i><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
\u201dBefrielsen Transporten f\u00f6rde till friheten. Till Sverige. I ej \u00f6verfyllda vagnar med halm och med vakter som inte slog och knappt var bev\u00e4pnade. P\u00e5 t\u00e5get h\u00f6rde vi om Hitlers sj\u00e4lvmord. I Flensburg sa den tyske soldaten, – \u201dNu \u00e4r ni fria\u201d. Vi svarade inte. Det var knappt att vi gr\u00e4t. Ett f\u00f6rs\u00f6k att sjunga den … <\/p>\n