Ingemar Andersson f\u00f6ddes den 26 oktober 1929 i J\u00e4rp\u00e5s, V\u00e4sterg\u00f6tland. Han hade inga syskon. Pappan Clas jobbade p\u00e5 det stora s\u00e5gverket och hans mamma Vira var hemmafru. Familjen bodde i en vaktm\u00e4stare bostad i en missionskyrka. Den lilla by han v\u00e4xte upp i hade ca 1000 inv\u00e5nare. Ingemar beskriver den som en klassisk liten by d\u00e4r alla k\u00e4nde alla och med sm\u00e5 butiker \u00f6verallt. Ingemars familj fick sin f\u00f6rsta radio p\u00e5 1940-talet. En sak som Ingemar tyckte var obehagligt med radion var att h\u00f6ra n\u00e4r Hitler skrek och pratade i sina tal, vilket gjorde honom r\u00e4dd och orolig. Idag bor han med sin fru Margareta i Nora. De gifte sig 1962 och flyttade till Nora 1967 och bor fortfarande i samma hus.<\/p>\n
Ingemars pappa Clas jobbade p\u00e5 byns lokala s\u00e5gverk. Det fanns m\u00e5nga sm\u00e5 industrier i J\u00e4rp\u00e5s d\u00e4r m\u00e5nga jobbade. Det fanns ocks\u00e5 m\u00e5nga sm\u00e5 aff\u00e4rer som t.ex. skomakare, sadelmakare, konditorier och mataff\u00e4rer. L\u00f6nen skiftade mycket, men man klarade sig utan n\u00f6d. Clas blev ocks\u00e5 inkallad under kriget flera g\u00e5nger. Clas hade \u00e4ven ett till yrke som var inom arm\u00e9n. Han var en s\u00e5 kallad kalfaktor \u00e5t kompanichefen. Som en kalfaktor tog han hand om kompanichefens h\u00e4st och var en hj\u00e4lpreda. N\u00e4r kriget kom s\u00e5 kallades Clas in ett flertal g\u00e5nger. Han blev t.ex. inkallad 1940 till Kinnekulle i V\u00e4sterg\u00f6tland som vakt. Kinnekulle var en skifferolja fabrik som blev hotad. Ingemar var d\u00e5 elva \u00e5r. Pappan Clas var borta ganska mycket, vilket Ingemar inte gillade. D\u00e4rf\u00f6r fr\u00e5gade han om han fick f\u00f6lja med till Kinnekulle med sin far. Det fick han och \u00e4ven han fick en vaktpost trots att han bara var elva \u00e5r. De gav honom ett luftgev\u00e4r att vakta med. Har var p\u00e5 Kinnekulle i ett dygn. Clas blev \u00e4ven inkallad 1943 f\u00f6r att k\u00f6ra lastbil vid Norges gr\u00e4ns. D\u00e4r skulle han transportera livsmedel, ammunition, kl\u00e4der och hj\u00e4lpa norska flyktingar. Ingemar tyckte inte om att Clas var borta eftersom det var sv\u00e5rt att h\u00e5lla kontakten.<\/p>\n
<\/span>I byn han v\u00e4xte upp i, J\u00e4rp\u00e5s, p\u00e5verkades av det andra v\u00e4rldskriget. Hela byn fick m\u00f6rkl\u00e4ggas varje natt. De anv\u00e4nde svart tj\u00e4rpapp f\u00f6r att t\u00e4cka f\u00f6nstren. Bilarna var ocks\u00e5 m\u00f6rklagda. Lamporna som satt fram och d\u00e4r bak t\u00e4cktes med svart tj\u00e4rpapp. J\u00e4rp\u00e5s hade ingen svart b\u00f6rs, men all mat blev ransonerad. Man hade ransoneringskort som man bytte in mot mat eller andra saker. Senare blev mycket annat ocks\u00e5 ransonerat. T.ex. s\u00e5 var det bara en rock per person och man fick bara \u00e4ga ett visst antal skor. Under det finska vinterkriget 1939 kom det m\u00e5nga finska krigsbarn till J\u00e4rp\u00e5s, men Ingemars familj tog inte emot n\u00e5got krigsbarn. Under kriget fick J\u00e4rp\u00e5s inte reda p\u00e5 s\u00e5 mycket om hur kriget h\u00f6ll p\u00e5. Tidningen kom 3ggr i veckan och i dem stod det mest om lokala nyheter. Det som d\u00e4remot skrevs om kriget var sant i tidningarna. Familjen fick som sagt sin f\u00f6rsta radio p\u00e5 1940-talet, d\u00e4r de kunde f\u00f6lja nyheterna. Ingemar fick sitt f\u00f6rsta jobb under kriget 1941. D\u00e5 var han 12 \u00e5r. Han fick jobb p\u00e5 en bikupa fabrik som l\u00e5g i byn. L\u00f6nen var 3-4 kr om dagen. P\u00e5 fabriken trivdes han bra. Arbetsgivaren var trevlig och kollegorna likas\u00e5.<\/p>\n Skolan som Ingemar gick i hade \u00e5rskurs 1-6. Barnagan var fortfarande kvar i skolan. Han blev aldrig slagen, men han blev utkastad en g\u00e5ng under alla \u00e5r. P\u00e5 en tr\u00e4sl\u00f6jdslektion br\u00e5kade Ingemar och en annan pojke om n\u00e5got verktyg. L\u00e4raren grep d\u00e5 tag i deras \u00f6ron och sl\u00e4ngde ut dem. Den vanligaste agan var att man tog en linjal eller liknande och dr\u00e4mde till barnen n\u00e5gonstans. Efter att han hade g\u00e5tt ut \u00e5rskurs 6 fortsatte Ingemar p\u00e5 en forts\u00e4ttningsskola i 6 veckor. P\u00e5 den skolan fick man l\u00e4ra sig om bokf\u00f6ring och liknande. P\u00e5 fritiden sj\u00f6ng och spelade Ingemar mycket i kyrkan. Han var ocks\u00e5 med i en skytteklubb. Han och hans kompisar brukade sikta p\u00e5 de tyska kurir planen som korsade J\u00e4rp\u00e5s. Ingemar och hans kompisar byggde ocks\u00e5 en b\u00e5t och fiskade mycket. I sj\u00e4lva b\u00e5tbygget var han n\u00e4ra att sk\u00e4ra av sig tv\u00e5 fingrar! Fotboll var ocks\u00e5 popul\u00e4rt att spela i byn.<\/p>\n Till sist ber\u00e4ttar min morfar om sitt b\u00e4sta\/s\u00e4msta minne under kriget. Det b\u00e4sta minnet var f\u00f6rst\u00e5s n\u00e4r kriget tog slut 1945. Han tyckte \u00e4ven att det var h\u00e4rligt att f\u00e5 ta fram sina motorredskap igen och att bensinen kom tillbaka till J\u00e4rp\u00e5s. Under kriget blev man tvungen att st\u00e4lla in bilarna eftersom det var bensinbrist och d\u00e4ckbrist. Det s\u00e4msta minnet han har fr\u00e5n kriget var n\u00e4r han fick reda p\u00e5 allt om f\u00f6rintelsen. Ingemar visste inget om f\u00f6rintelsen under kriget utan fick veta det n\u00e4r de vita bussarna kom till Sverige. Det kom n\u00e5gra judar till J\u00e4rp\u00e5s. Konsekvenserna av kriget tyckte han inte heller om. T.ex. dog 29 miljoner soldater och att 3 miljoner judar d\u00f6dades i f\u00f6rintelsel\u00e4ger. Kalla kriget, som \u00e4ven var en konsekvens av kriget, m\u00e4rktes av i J\u00e4rp\u00e5s. Det skrevs mycket i tidningarna och det h\u00f6rdes mycket om det p\u00e5 radion om den s\u00e5 kallade \u201dterrorbalansen\u201d.<\/p>\n Egna reflektioner<\/strong><\/p>\n Det som Ingemar ber\u00e4ttar f\u00e5r mig att b\u00f6rja t\u00e4nka p\u00e5 hur det var att leva som ton\u00e5ring under andra v\u00e4rldskriget. Hans pappa var inkallad till milit\u00e4rtj\u00e4nstg\u00f6ring och var borta i flera l\u00e5nga perioder. Om jag var i hans situation skulle jag oroat mig mycket f\u00f6r honom. Speciellt n\u00e4r han var vid den norska gr\u00e4nsen och k\u00f6rde lastbil eftersom Norge var ockuperat av Tyskland s\u00e5 var han n\u00e4ra kriget. Jag tror \u00e4ven att Ingemar var orolig att Sverige skulle dras med i kriget eftersom b\u00e5de Norge, Danmark och Finland var ockuperade av Tyskland. P\u00e5 grund av ransoneringskorten kan jag t\u00e4nka mig att det ibland kunde vara sv\u00e5rt att f\u00e5 det att r\u00e4cka till b\u00e5de mat och kl\u00e4der. Jag tror \u00e4ven att m\u00e5nga hade det sv\u00e5rt ekonomiskt under kriget eftersom m\u00e5nga f\u00e4der i familjerna var inkallade och m\u00f6drarna var oftast hemmafruar. N\u00e4r alla konsekvenser av kriget yttrades fram undrar jag \u00e4ven hur alla reagerade om t.ex. f\u00f6rintelsen.<\/p>\n Min morfar hade tur som levde i en s\u00e5 pass liten by att den inte p\u00e5verkades mycket. De fick visserligen m\u00f6rkl\u00e4gga byggnaderna varenda natt, men s\u00e5 var det \u00f6verallt i Sverige och de hade t.ex. ingen svart b\u00f6rs. Jag anser att min morfar Ingemar \u00e4r en ganska bra historisk k\u00e4lla. Han var ton\u00e5ring under kriget vilket g\u00f6r att han upplevde kriget p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n om han varit yngre och inte kommit ih\u00e5g s\u00e5 bra. Han fick \u00e4ven vara med ett dygn och se hur det var att vara inkallad. Hans far var ofta inkallad och Ingemar fick h\u00f6ra hur det t.ex. var vid den norska gr\u00e4nsen.<\/p>\n En sak som intresserar mig i Ingemars ber\u00e4ttelse \u00e4r sj\u00e4lvklart den om Kinnekulle och skifferoljan. Varf\u00f6r skulle platsen bevakas? Varf\u00f6r var den utvinningen s\u00e5 viktig f\u00f6r krigsmakten?<\/p>\n N\u00e4r jag s\u00f6ker p\u00e5 internet med s\u00f6korden \u201dKinnekulle Skifferolja\u201d f\u00e5r man m\u00e5nga tr\u00e4ffar. En som bekr\u00e4ftar Ingemars ber\u00e4ttelse \u00e4r den p\u00e5Naturskyddsf\u00f6reningen<\/a> (se l\u00e4nk nedan). D\u00e4r kan man l\u00e4sa om hur viktig skifferutvinningen var f\u00f6r krigsmakten. 1942 producerades 20 ton olja varje dag samt 2 ton flygbr\u00e4nsle vid Kinnekulle. D\u00e5 Sverige inte hade n\u00e5gon egen olja men hade m\u00f6jligheten att framst\u00e4lla det via skiffer f\u00f6rst\u00e5r man varf\u00f6r det bevakades.<\/p>\n