Klara W f\u00f6ddes den tjugoandra januari 1926 i Hodasz, Ungern. Hon var dotter till skr\u00e4ddaren Be\u2019la W, f\u00f6dd den tjugosjunde december 1894, och Gizella W, f\u00f6dd den f\u00f6rsta december 1902. Klara hade en syster, tv\u00e5 br\u00f6der och \u00e4ven tv\u00e5 fastrar vilka var bosatta i New York. Hon hemmah\u00f6rde i omr\u00e5det Nye\u2019regyhaza. Klara har g\u00e5tt fyra \u00e5r i folkskola och fyra \u00e5r i borgarskola, d\u00e4refter blev hon anst\u00e4lld som damfris\u00f6rska. Hon uppfostrades i f\u00f6r\u00e4ldrahemmet och var ogift. Klara hade ingen speciell politisk inriktning och var inte medlem i n\u00e5got politiskt parti.<\/p>\n
Den tjugotredje maj 1944 f\u00f6rdes Klara tillsammans med hennes familj till Auschwitz p\u00e5 grund av deras judiska tro. H\u00e4r tror Klara att sin moder avlidit men vet ingenting om resten av familjen. Efter ungef\u00e4r sex veckor i Auschwitz f\u00f6rdes Klara till koncentrationsl\u00e4gret Dachau d\u00e4r hon arbetade i en tv\u00e4ttinr\u00e4ttning. Den sextonde december 1944 s\u00e4ndes hon till Bergen-Belsen. Femte januari 1945 f\u00f6rdes hon vidare till ett arbetsl\u00e4ger i Christianstadt d\u00e4r hon arbetade i en ammunitionsfabrik. Den tredje februari 1945 tvingades Klara att g\u00e5 till fots till Bergen-Belsen dit hon kom den elfte mars. I slutet av juni blev hon frisl\u00e4ppt och f\u00f6rdes genom R\u00f6da korset till Sverige. Den sjunde juli 1945 ankom hon till Malm\u00f6.<\/p>\n
Av svenska myndigheter tilldelades hon ett registernummer, 2257. Mellan den tjugoandra juli 1945 och den tjugo\u00e5ttonde december samma \u00e5r var Klara bland annat inlagd p\u00e5 sjukhuset p\u00e5 Fernanderska skolan och Engelbrektsskolan i \u00d6rebro. I b\u00f6rjan av september 1945 blev hon friskf\u00f6rklarad av \u00f6verl\u00e4karen Olle Ottander. Klara fick d\u00e4refter jobb som skofabriksarbeterska p\u00e5 AB Gracilsko fabrik som l\u00e5g p\u00e5 Frykstensgatan 2-6 i \u00d6rebro. D\u00e4r tj\u00e4nade hon 46 kr per vecka.<\/p>\n
Klara skrev m\u00e5nga brev och efterlyste sina familjemedlemmar efter kriget. Om de skrev tillbaka \u00f6nskade Klara att f\u00e5 \u00e5terf\u00f6renas med dem. Om hon inte fick svar ville hon \u00e5ka till New York d\u00e4r n\u00e5gra av hennes sl\u00e4ktingar bodde. Valet blev att \u00e5ka till USA, dit \u00e5kte hon den tolfte september 1946.<\/p>\n
K\u00e4lla: Dossier Statens utl\u00e4nningskommission, Riksarkivet<\/p>\n
Maja Johansson 9A, vt 16<\/p>\n
\n
Clara Weisc f\u00f6ddes den 22 januari 1926 i Nyiregyhaza. Hennes far var skr\u00e4ddaren B\u00e9la Weisz (f. 1894) och Giszella (f. Klein 1902). Familjen bestod \u00e4ven av Claras br\u00f6der Imre och Jehuda samt systern Maria. Clara genomgick den vanliga fyra\u00e5riga folkskolan och sedan ytterligare 4 \u00e5r i borgarskola. D\u00e4refter fick hon anst\u00e4llning som damfris\u00f6rska.<\/p>\n
Den 23 maj f\u00f6rdes familjen till Auschwitz, d\u00e4r tror hon sig veta att modern m\u00f6rdats. Vad som h\u00e4nt med fadern och sina syskon visste hon inte vid samtal med polisen i \u00d6rebro 1945. Efter cirka 6 veckor f\u00f6rdes hon till koncentrationsl\u00e4gret Dachau d\u00e4r hon arbetade i en tv\u00e4ttinr\u00e4ttning. Den 16 december 1944 kom hon till koncentrationsl\u00e4gret Bergen-Belsen. H\u00e4r var hon fram till den 5 januari d\u00e5 hon skickades till arbetsl\u00e4gret Christianstadt (underl\u00e4ger till Gross-Rosen), d\u00e4r hon arbetade i en ammunitionsfabrik. Den 3 februari 1945 tvingas kvinnorna ut p\u00e5 en s\u00e5 kallad d\u00f6dsmarsch till fots tillbaka mot Bergen-Belsen. Den 11 mars kom kvinnorna fr\u00e5n, enligt vad hon ber\u00e4ttat i PM fr\u00e5n Polisen i \u00d6rebro. Hon befriades av britterna 23 april, men \u00e4r d\u00e5 allvarligt sjuk och f\u00f6rs medvetsl\u00f6s till sjukhus. N\u00e4r hon vaknar upp \u00e4r det redan maj.<\/p>\n
Hon transporteras med en R\u00f6da-kors-fartyg till Malm\u00f6 dit hon ankommer den 7 juli 1945. Hon placeras p\u00e5 karant\u00e4n p\u00e5 S\u00f6derv\u00e4rnsskolan i Malm\u00f6 fram till den 22 juli d\u00e5 hon ankommer till beredskapssjukhuset i \u00d6rebro. Hon \u00e4r sedan omv\u00e4xlande boende p\u00e5 Fernanderska skolan (Sturegatan 5) och beredskapssjukhuset fram till den 28 december 1945. Vid ankomsten till \u00d6rebro v\u00e4gde hon 42 kg och under tiden p\u00e5 beredskapssjukhuset lyckades hon \u00e4ta upp sig 20 kg! Ett friskintyg finns daterat den 4 september av \u00f6verl\u00e4karen Olle Ottander.<\/p>\n
I oktober 1945 har hon anst\u00e4llning p\u00e5 Gracilsko p\u00e5 Frykstensgatan 2-6 i \u00d6rebro med en l\u00f6n p\u00e5 46 kronor i veckan. Klara skrev m\u00e5nga brev och efterlyste sina familjemedlemmar efter kriget men fick inga svar. Om de skrev tillbaka \u00f6nskade Klara att f\u00e5 \u00e5terf\u00f6renas med dem. Hon \u00f6nskar allts\u00e5 inte att \u00e5terv\u00e4nda till Ungern om det inte finns n\u00e5gra anh\u00f6riga i livet. Om hon inte fick svar ville hon \u00e5ka till New York d\u00e4r n\u00e5gra av hennes sl\u00e4ktingar bodde.<\/p>\n
USC Shoah Foundation Video nr 51408, Yad Vashem 2014<\/strong><\/p>\n Klara egen ber\u00e4ttelse:<\/strong><\/p>\n Vi funderade att emigrera till USA f\u00f6re kriget men f\u00f6r sex personer var kostnaden f\u00f6r stor. Vi kom aldrig iv\u00e4g. Det var sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 att allt skulle \u00e4ndras. Vi levde i ett fredligt land med bra grannar men vi h\u00f6rde vad de judiska flyktingarna fr\u00e5n Tyskland och Polen ber\u00e4ttade. Min far tog emot flyktingar i hemmet. Men vi visste ingenting om l\u00e4gren eller Auschwitz. Allt b\u00f6rjade den 18 mars 1944 n\u00e4r tyskarna invaderade Ungern. Tyska arm\u00e9f\u00f6rband k\u00f6rde igenom staden, det var tal och tidningar kunde man l\u00e4sa att alla judar beordrades b\u00e4ra den gula Davidsstj\u00e4rnan. Vi klippte och sydde fast dessa p\u00e5 kl\u00e4derna. Det var h\u00e5rda bestraffningar om detta inte f\u00f6ljdes. Vi ins\u00e5g att vi inte l\u00e4ngre var medborgare och fast vi inte hade n\u00e5got att sk\u00e4mmas f\u00f6r s\u00e5 sk\u00e4mdes jag.<\/em><\/p>\n Efter ett antal veckor beordrades vi att stanna i l\u00e4genheten och packa. Vi skulle till ett getto. Min lillasyster var inte van att se sin pappa hemma en vardag fr\u00e5gade om det var Sabbat varje dag nu. Detta var vanligen den enda dagen min far var hemma under veckan. Vi lastades p\u00e5 en lastbil. Det var ungerska gendarmer som var ansvariga. Det var den sista dagen i mitt hem. Jag minns att jag var r\u00e4dd och kom ih\u00e5g vad flyktingarna hade ber\u00e4ttat. Vi tog med oss s\u00e5 mycket mat det gick. Det var den 10 maj 1944. Vi l\u00e4mnade allt \u2013 d\u00f6rren skulle inte l\u00e5sas. Tavlor, m\u00e5lningar, matsilver allt l\u00e4mnades och plundrades sannolikt av grannarna inte l\u00e5ngt efter v\u00e5r avf\u00e4rd. Ingen av grannarna kom och sa farv\u00e4l, men man kunde se hur de tittade bakom gardinerna. De var s\u00e4kert r\u00e4dda. Vi togs till ett tillf\u00e4lligt mindre getto i en judisk skola d\u00e4r judarna samlades. Vi var kanske 150 personer d\u00e4r, inst\u00e4ngda en dag och en natt. Sedan togs vi till ett stort jordbruksf\u00f6retag n\u00e5gra kilometer utanf\u00f6r staden. Vi var d\u00e4r kanske tio dagar \u2013 100-tals m\u00e4nniskor. Vi sov i en stor lada. M\u00e5nga bara satt d\u00e4r och var r\u00e4dda. Vi visste inte vad vi skulle.<\/em><\/p>\n Sedan fick vi besked att vi skulle vidare. V\u00e4skorna skulle m\u00e4rkas och skickas separat i en egen vagn. Sedan togs vi till j\u00e4rnv\u00e4gsstationen f\u00f6r att packas in i boskapsvagnar. Vagnarna packades helt fulla, men min familj var i alla fall\u00a0tillsammans. T\u00e5gresan tog tre dagar.\u00a0En mardr\u00f6m. Bara en hink f\u00f6r toalettbehov. Ingen mat utom det vi hade med oss. Vi fick vatten en g\u00e5ng per dag. Sedan \u00f6ppnades d\u00f6rrarna och d\u00e4r var tyskar och sch\u00e4ferhundar \u00f6verallt. Det var den sorgligaste dagen i mitt liv. De beordrades oss att st\u00e5 p\u00e5 linje och en officer separerade m\u00e4nnen fr\u00e5n kvinnorna. Min far och mina tv\u00e5 br\u00f6der f\u00f6rsvann. Min far viskade n\u00e5got till en av mina br\u00f6der; – Vi ses senare! Men det var sista g\u00e5ngen jag s\u00e5g dem. Jag stannade med min mor och min lillasyster. En tysk soldat sa \u00e5t oss att g\u00e5 \u00e5t det ena eller andra h\u00e5llet. Vi visste inte att de selekterade unga starka fr\u00e5n gamla och svaga. Min mor tog upp min lillasyster i famnen och detta var en d\u00f6dsdom. De hamnade i fel grupp. Min mor var 42 \u00e5r gammal. Den tyske soldaten bara tittade p\u00e5 en och viftade sedan med handen \u00e5t ena eller andra h\u00e5llet. Jag hamnade bland de unga. De tog oss till duscharna. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen tog jag av mig kl\u00e4derna och stod naken inf\u00f6r m\u00e4n. De klippte av oss h\u00e5ret duschade oss och sedan fick vi nya kl\u00e4der. Jag t\u00e4nkte p\u00e5 vad min far skulle s\u00e4ga. Vi fick dock inga nummer. V\u00e5ra baracker l\u00e5g j\u00e4mte det s\u00e5 kallade Zigenarl\u00e4gret, sedan flyttades vi till l\u00e4ger C. Vi fick sova i trev\u00e5ningss\u00e4ngar, d\u00e4r alla m\u00e5ste ligga p\u00e5 samma s\u00e4tt och byta sovst\u00e4llning samtidigt. S\u00e5 tr\u00e5ngt var det. All ligga p\u00e5 rygg gick inte. Vi fick fruktansv\u00e4rd mat, soppa och en bit br\u00f6d.<\/em><\/p>\n Efter en vecka kom en v\u00e4lkl\u00e4dd och snygg tysk officer och fr\u00e5gade om vi saknade n\u00e5got. Vi bad om lite vatten. Under tre dagar fick vi inget vatten alls. Senare fick jag veta att detta var Joseph Mengele. Varje morgon var det uppst\u00e4llning utanf\u00f6r baracken, ofta i tv\u00e5 till tre timmar. Om n\u00e5gon saknades b\u00f6rjade SS-mannen r\u00e4kna om. En dag hade jag ont i ett kn\u00e4, Flickorna stod n\u00e4ra mig s\u00e5 att jag inte skulle falla, det hade varit d\u00f6den. En br\u00f6dbit var ocks\u00e5 skillnaden mellan liv och d\u00f6d i Auschwitz. Tv\u00e5 g\u00e5nger gav jag bort mitt br\u00f6d f\u00f6r tv\u00e5 aspirin. Jag var helt desperat och n\u00e5gon sa att det fanns en sjukstuga i slutet av raden av baracker. Jag gick dit. Det fanns bara en l\u00e5ng b\u00e4nk och med j\u00e4mna mellanrum ropades n\u00e5gon in. Efter ett tag slog det mig att det bara var folk som gick in, ingen gick ut. Jag l\u00e4mnade sjukstugan. Senare fick jag veta att de hade skickats till gaskammaren. Vi trodde till en b\u00f6rjan inte p\u00e5 de polska flickorna som f\u00f6rklarade \u201dom ni letar efter era f\u00f6r\u00e4ldrar, titta p\u00e5 r\u00f6ken som kommer fr\u00e5n skorstenen.\u201d<\/em><\/p>\n De sades att kvinnorna inte hade mens f\u00f6r att tyskarna hade h\u00e4llt n\u00e5got i maten och m\u00e5nga kvinnor fick problem med detta senare <\/em>(sannolikt inte sant, sv\u00e4lten gjorde att en kvinna bara hade mens en g\u00e5ng i Auschwitz, de flesta \u00e5terfick sin mens n\u00e4r kroppsvikten \u00f6kat i Sverige). Jag s\u00e5g inga barn eller barn som f\u00f6ddes i n\u00e5got av l\u00e4gren.<\/p>\n I Auschwitz arbetade jag inte alls. Vi flickor fr\u00e5n transporten f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla ihop. Ibland kunde vi se andra flickor komma tillbaka fruktansv\u00e4rt misshandlade. N\u00e5gra hamnade i\u00a0h\u00f6gsp\u00e4nningsst\u00e4ngslet. Kanske sj\u00e4lvmord. Sj\u00e4lv ville jag till varje pris tr\u00e4ffa min familj igen.<\/em><\/p>\n Jag var lite och tunn men stark och mitt kn\u00e4problem f\u00f6rsvann efter ett par m\u00e5nader. I september eller oktober skickades vi med t\u00e5g till ett litet l\u00e4ger som kallades Christianstadt <\/em>(underl\u00e4ger till Gross-Rosen). H\u00e4r fick vi en tunn soppa och ett br\u00f6d som en tegelsten som vi skulle dela p\u00e5 fyra, att \u00e4ta. I Christianstadt fick jag utf\u00f6ra manikyr \u00e5t kvinnliga vakter men vi var inte s\u00e5 l\u00e4nge h\u00e4r. Vi skickades vidare till Dachau, l\u00e4ger 2, inte det stora l\u00e4gret. Jag arbetade i ett tv\u00e4tteri, d\u00e4r vi tv\u00e4ttade uniformer. Det var inte s\u00e5 farligt h\u00e4r. Vi kokade vatten och tv\u00e4ttade med h\u00e4nderna. Vi slapp frysa. De tyska arm\u00e9officerarna gav oss matrester och vi hade varmvatten. Vi sov i baracker i v\u00e5ningss\u00e4ngar som tidigare. Mina v\u00e4nner fr\u00e5n hemstaden hade nu f\u00f6rsvunnit.<\/em><\/p>\n Tidigt i december skickades jag till Bergen-Belsen. Ett stort l\u00e4ger med m\u00e5nga tusen f\u00e5ngar. Obeskrivligt el\u00e4nde. Helt \u00f6verfullt. Vi arbetade inte under de veckor vi var d\u00e4r. N\u00e5gon g\u00e5ng mellan jul och ny\u00e5r skickades vi ut p\u00e5 en d\u00f6dsmarsch, ryssarna n\u00e4rmade sig (britterna?). Vi hade en kappa, ofta trasig, ibland fick vi sova i lador, ibland hittade vi frusna gr\u00f6nsaker att \u00e4ta. Jag var nu v\u00e4ldigt svag. Det fanns hela tiden tyska vakter omkring oss. Jag var med ungrare men det fanns m\u00e4nniskor fr\u00e5n hela Europa i marschen. Jag s\u00e5g en v\u00e4gskylt som visade p\u00e5 KARLSBAD. Min mor hade lovat att ta mig till denna semesteranl\u00e4ggning. S\u00e5 ironiskt! Den som inte orkade g\u00e5 sk\u00f6ts. I slutet eller b\u00f6rjan av april var vi tillbaka i Bergen-Belsen. Jag var nu v\u00e4ldigt sjuk och svag. Jag minns att jag l\u00e5g i sanden utanf\u00f6r en barack. Jag s\u00e5g d\u00e5 tv\u00e5 st\u00f6vlar och tittade upp och s\u00e5g en leende brittisk soldat. \u2013 Ta det lugnt jag \u00e4r brittisk soldat, sa han. Det \u00e4r det sista jag kommer ih\u00e5g. Senare fick jag veta att jag hade tyfus. Jag m\u00e5ste ha tagits till ett sjukhus. N\u00e4r jag vaknade upp var det redan maj. En ungersk soldat med ett R\u00f6da kors-armband, som skurade golv, tittade p\u00e5 mig som om han hade sett ett sp\u00f6ke. – Du har vaknat, du dog inte! Jag togs till ett vanligt sjukhus med tyska l\u00e4kare. De f\u00f6rs\u00f6kte behandla oss men R\u00f6da korset skulle ta sv\u00e5rt sjuka till Sverige. Jag tror att det var den 7 juli som R\u00f6da korsfartyget lade till vid kajen i Malm\u00f6.<\/em><\/p>\n Det var sommarlov i Sverige. M\u00e5nga skolor stod tomma och hade gjorts om till sjukhus. Jag var p\u00e5 sjukhus i n\u00e5gra veckor, m\u00e4nniskor jag inte k\u00e4nde kom p\u00e5 bes\u00f6k, k\u00f6pte extra mat. N\u00e4r jag var stark nog ordnade den svenska regeringen fram arbeten. Jag arbete i \u00d6rebro, en gammal vacker stad, p\u00e5 en skofabrik. Jag var i Sverige 16 m\u00e5nader. Jag l\u00e4rde mig lite svenska n\u00e4r jag arbetade. De betalade oss j\u00e4mlikt som svenskar. Det fanns ungersk-judiska evakuerade d\u00e4r men ocks\u00e5 icke-judiska ungrare som av politiska sk\u00e4l hamnat i Sverige.<\/em><\/p>\n Fyra av oss flickor hyrde ett stort rum hos en v\u00e4nlig svensk familj. Vi visste fortfarande inte vad som hade h\u00e4nt v\u00e5ra familjer. Jag skrev ett brev till en l\u00e5ssmed, en bra man, som bodde n\u00e4ra v\u00e5rt hem i Nyiregyhaza och bad honom att han skulle \u00f6verl\u00e4mna mitt brev till den som d\u00f6k upp. En dag, en mycket kall vinterdag, n\u00e4r jag kom hem efter arbetet, l\u00e5g ett meddelande att jag hade ett brev att h\u00e4mta p\u00e5 Posten. Jag rusade ut i kylan och funderade p\u00e5 vem som kunde ha skickat brevet. Jag darrade n\u00e4r jag gick in p\u00e5 Posten. Jag l\u00e4mnade fram kvittot och fick tv\u00e5 brev som v\u00e4ntade p\u00e5 mig. \u00a0Ett var fr\u00e5n min blivande man Bela Weinberger och ett fr\u00e5n min bror Jehuda. Det var allt. Inga fler var i livet, inga mor- eller farf\u00f6r\u00e4ldrar, inga f\u00f6r\u00e4ldrar, inga av mina andra syskon eller n\u00e4ra sl\u00e4ktingar hade \u00f6verlevt. Jag hade av n\u00e5gon anledning kommit ih\u00e5g min farbrors adress i New York. Varf\u00f6r jag kom ih\u00e5g just denna vet jag inte. Jag skrev ett brev dit. Jag skickade ocks\u00e5 med ett meddelande med en ungersk kvinna som tidigt \u00e5kte till sin syster i USA, till en ungersk spr\u00e5kig tidning i New York d\u00e4r jag ber\u00e4ttade vem jag var och nu efterlyste sl\u00e4ktingar. Efter en m\u00e5nad kom ett telegram d\u00e4r min faster ville att jag skulle komma till dem i USA. Jag hade nu tre val 1) Bli svensk medborgare 2) \u00c5ka till USA 3) \u00c5ka tillbaka till min Bela som var i livet i Ungern. Jag beslutade att \u00e5terv\u00e4nda till Ungern. Jag tror att jag gjorde r\u00e4tt val.<\/em><\/p>\n I december 1946 \u00e5terv\u00e4nde jag till Ungern. Den svenska regeringen ordnade med t\u00e5g och f\u00e4rja. Bela hade varit d\u00e4r i tv\u00e5 dagar och v\u00e4ntat och \u00e5terv\u00e4nt hem, s\u00e5 han blev lite sen. Vi kunde inte tro det n\u00e4r vi tr\u00e4ffades! Vi \u00e5terv\u00e4nde till v\u00e5r hemstad och gifte oss. Hans f\u00f6r\u00e4ldrars dryckesfirma hade \u00f6vertagits av ungrare. N\u00e4r han ville ha tillbaka f\u00f6retaget hotades han med stryk om han \u00e5terv\u00e4nde. Vi funderade nu p\u00e5 att emigrera till Israel. Efter kriget f\u00f6ljde jag inte kosher. Jag \u00e4r inte s\u00e4ker p\u00e5 att jag l\u00e4ngre tror p\u00e5 Gud. Men jag kunde inte l\u00e5ta bli att uppfostra min son judiskt. Min bror tr\u00e4ffade jag f\u00f6rst 1960. Min bror \u00e5terv\u00e4nde till Ungern men hittade inga \u00f6verlevande fr\u00e5n familjen och besl\u00f6t sig f\u00f6r att ta sig till Israel. Men hans resa stoppades av britterna och han hamnade 16 \u00e5r gammal p\u00e5 Cypern en l\u00e5ng period innan han kunde ta sig till Israel. (Detta var f\u00f6re landet Israel bildades. Britterna f\u00f6rs\u00f6kte stoppa judisk invandring direkt efter kriget.) Vi s\u00e5lde allt vi hade och flyttade till Budapest. Min man Bela fick arbete som elektriker och jag fick ett manikyrarbete p\u00e5 en fris\u00f6rsalong, men fick mest schamponera. Men jag ville framf\u00f6rallt ta hand om min lille son och arbetade d\u00e4refter framf\u00f6rallt med grannar.<\/em><\/p>\n 1956 startade den ungerska revolutionen och ett uppror mot Sovjetunionen b\u00f6rjar. Judarna fick skulden f\u00f6r det mesta. Vi beslutade kv\u00e4llen den 8 december att f\u00f6rs\u00f6ka l\u00e4mna Ungern genom att resa till \u00d6sterrike. Men biljetterna till gr\u00e4nsen var sluts\u00e5lda men vi f\u00e5r av en man tag p\u00e5 tre biljetter till en gr\u00e4nsstad. Efter n\u00e5gra dagar tar en flykting guiden oss \u00f6ver gr\u00e4nsen, vakterna var mutade och vi uppmanas att f\u00f6lja ljuset mot n\u00e4rmaste stad. Det var andra g\u00e5ngen jag har l\u00e4mnat l\u00e4genhetsd\u00f6rren ol\u00e5st\u2026 Med hj\u00e4lp av judiska organisationer hamnar vi f\u00f6rst i Wien och sedan i Salzburg. Det var ett stort l\u00e4ger med 100-tals flyktingar. M\u00e4nniskor l\u00e4mnade dagligen l\u00e4gret f\u00f6r att resa till olika l\u00e4nder. Jag ville \u00e5terv\u00e4nda till Sverige men kvoten var full. Det blev USA. Via Hamburg fl\u00f6g vi till New Jersey p\u00e5 juldagen 1956.<\/em><\/p>\n Videointervjun \u00e4r nedtecknad och \u00f6versatt under viss hast varefter en del fel s\u00e4kert har smugit sig in i texten.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Klara W f\u00f6ddes den tjugoandra januari 1926 i Hodasz, Ungern. Hon var dotter till skr\u00e4ddaren Be\u2019la W, f\u00f6dd den tjugosjunde december 1894, och Gizella W, f\u00f6dd den f\u00f6rsta december 1902. Klara hade en syster, tv\u00e5 br\u00f6der och \u00e4ven tv\u00e5 fastrar vilka var bosatta i New York. Hon hemmah\u00f6rde i omr\u00e5det Nye\u2019regyhaza. Klara har g\u00e5tt fyra … <\/p>\n