Jag har intervjuat Ebbe Lindblom, f\u00f6dd 28 juli 1948 idag 75 \u00e5r. Ebbe bor i \u00d6rebro d\u00e4r han ocks\u00e5 \u00e4r f\u00f6dd och uppv\u00e4xt. Under uppv\u00e4xten hade Ebbe det bra trots att det var fattigt och ont om mat. Ebbe k\u00e4nde dock inte att han var hungrig under kriget. Ebbes far var inkallad i V\u00e4rmland f\u00f6r att f\u00f6rsvara svenska gr\u00e4nsen, han jobbade \u00e4ven som bilmekaniker. Sj\u00e4lvklart saknade Ebbe sin far men ibland s\u00e5 fick han permission att \u00e5ka hem och tr\u00e4ffa sin familj under en dag. Han beskrev det som jobbigt men att han \u00e4nd\u00e5 var stolt \u00f6ver honom. Ebbe visade upp flera saker som han hade samlat p\u00e5 bland annat en permissionssedel. Hans mor var hemmafru och lagade mat och st\u00e4dade. Hon jobbade \u00e4ven lite extra genom att tillverka paraplyer som hon sen s\u00e5lde f\u00f6r att f\u00e5 ihop lite extra pengar. Ebbes mor var duktig p\u00e5 att sy och det var extremt viktigt p\u00e5 den tiden ber\u00e4ttar han eftersom att allt var tvunget att r\u00e4cka mycket l\u00e4ngre \u00e4n idag. Det gick inte att sl\u00e4nga saker utan man var tvungen att lag och \u00e5teranv\u00e4nda allt, man hade inte r\u00e5d att k\u00f6pa nytt helt enkelt. Ebbe hade tv\u00e5 stycken yngre syskon, en syster och en bror.<\/p>\n
Under sin uppv\u00e4xt visste inte Ebbe s\u00e4rskilt mycket om vad som p\u00e5gick under kriget, han var f\u00f6r liten men han tror att hans f\u00f6r\u00e4ldrar som l\u00e4ste tidningen visste mer vad som h\u00e4nde runt om i v\u00e4rlden. F\u00f6r det var s\u00e5 man fick reda p\u00e5 vad som p\u00e5gick under kriget, genom tidningen och radion. P\u00e5 radion lyssnade man inte p\u00e5 f\u00f6r att lyssna p\u00e5 musik utan det fanns bara en kanal som rapporterade nyheter dygnet runt med undantag f\u00f6r \u201dmusiktimmen\u201d som varade mellan 17-18 och d\u00e5 spelades det bara klassisk musik. I tidningen skrev man n\u00e4stan uteslutet om kriget och Ebbe ber\u00e4ttade att det var n\u00e5gon som sade \u201dkommer man sluta ge ut tidningen nu n\u00e4r kriget \u00e4r slut?\u201d efter att tidning meddelat att kriget var \u00f6ver.<\/span><\/p>\n Han minns ransoneringskupongerna som han ocks\u00e5 hade ramat in och visade stolt upp f\u00f6r oss. Alla hade ransoneringskuponger under kriget p\u00e5 grund ut av bristen p\u00e5 mat och andra varor. I Sverige fick man bara k\u00f6pa saker om man hade ransoneringskuponger f\u00f6r att det skulle r\u00e4cka till alla. Det fanns dock vissa som handlade p\u00e5 den s\u00e5 kallade \u201dsvarta b\u00f6rsen.\u201d vilket betydde att man handlade av varandra utan ransoneringskuponger till exempel om man k\u00f6pte k\u00f6tt av en bonde. Ebbes b\u00e4sta minne under kriget var n\u00e4r freden kom, d\u00e5 var det fest och alla var glada. Han ber\u00e4ttar om att det var samling p\u00e5 stortorget i \u00d6rebro d\u00e4r man firade freden.<\/p>\n Av: Oscar Lado 9D vt 14<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag har intervjuat Ebbe Lindblom, f\u00f6dd 28 juli 1948 idag 75 \u00e5r. Ebbe bor i \u00d6rebro d\u00e4r han ocks\u00e5 \u00e4r f\u00f6dd och uppv\u00e4xt. Under uppv\u00e4xten hade Ebbe det bra trots att det var fattigt och ont om mat. Ebbe k\u00e4nde dock inte att han var hungrig under kriget. Ebbes far var inkallad i V\u00e4rmland f\u00f6r … <\/p>\n