H\u00e4r sitter jag i min gammelmormors lilla l\u00e4genhet. Grisar, blommor och f\u00e4rgen rosa pryder det lilla k\u00f6ket som jag placerade mig i. Mittemot mig sitter en man som heter Acke Ros\u00e9n och som idag \u00e4r 84 \u00e5r gammal. Han \u00e4r min gammelmormors pojkv\u00e4n s\u00e5 allts\u00e5 \u00e4r vi inte sl\u00e4kt. Det \u00e4r s\u00e5 att Acke har ett v\u00e4ldigt stort intresse utav just andra v\u00e4rldskriget, han har l\u00e4nge forskat och kollat runt lite i \u00e4mnet just f\u00f6r att det \u00e4r en s\u00e5 stor v\u00e4rldsh\u00e4ndelse, under intervjun verkade han lite nerv\u00f6s men samtidigt upprymd av att f\u00e5 ber\u00e4tta de f\u00e5 minnen som han har ifr\u00e5n den tiden. Han far arbetade som m\u00e5larm\u00e4stare och hans mor var hemmafru eftersom det var vanligt p\u00e5 den tiden, kvinnor hade inte s\u00e5 mycket sj\u00e4lvst\u00e4ndighet d\u00e5. Acke hade \u00e4ven tv\u00e5 stycken halvsyskon fast som han inte bodde med eftersom dom var \u00f6ver 20 \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n honom. N\u00e4r Ackes pappa var ung s\u00e5 gifta han sig med en kvinna som senare f\u00f6dde tv\u00e5 stycken barn (Ackes halvsyskon) n\u00e4r modern dog s\u00e5 gifte fader om sig med kvinnans syster och sen kom Acke till v\u00e4rlden. En invecklad historia som ej var s\u00e5 popul\u00e4r p\u00e5 den tiden. Eftersom hans far arbetade som m\u00e5larm\u00e4stare och hade 20 anst\u00e4lla s\u00e5 var deras ekonomi bra och dom hade det aldrig \u201dsv\u00e5rt\u201d under kriget.<\/p>\n
\u00c5ret var 1938 d\u00e5 pressen i \u00d6rebro stad b\u00f6rjade trycka massor med uppslag om den s\u00e5 kallade kristallnatten, som \u00e5tta \u00e5ring var det en stark syn. Han s\u00e5g hur butiker, aff\u00e4rer och hus f\u00f6rst\u00f6rdes, hur m\u00e4nniskor f\u00f6rdes bort. Det var b\u00f6rjan p\u00e5 n\u00e5got v\u00e4ldigt stort och man trodde inte att Sverige skulle bli s\u00e5 inblandat. F\u00f6r\u00e4ndringar skedde i det avl\u00e5nga landet sm\u00e5 som stora, han hade ju v\u00e4xt upp med ransoneringen s\u00e5 det var ju ingen stor f\u00f6r\u00e4ndring f\u00f6rutom att den \u00f6kade drastiskt! F\u00f6rut var det bara n\u00e5gra vissa ingredienser man anv\u00e4nde kupongerna till och nu var det helt pl\u00f6tsligt till allt! S\u00e5 man fick begr\u00e4nsa varorna och endast k\u00f6pa ett visst antal av vissa saker. Acke var ett barn som hade det v\u00e4ldigt tur i sin barndom, hans familj hade det gott st\u00e4llt med pengar och de fick mat fr\u00e5n grannar ibland. Om kriget skulle ha brytit ut s\u00e5 hade hans familj hittat en plats \u00e5t honom som han hade funnit skydd hos, en annan familj. Dom hade gjort i ordning ett rum utifall han skulle ha kommit dit.<\/p>\n
Man fick reda p\u00e5 allt som skedde via radion och tidningarna som i staden s\u00e5ldes, f\u00f6r\u00e4ldrarna tyckte absolut att Acke skulle f\u00e5 veta vad som h\u00e4nde i v\u00e4rlden s\u00e5 han blev hela tiden uppdaterad om hur l\u00e4get var, s\u00e5 kommunikationen var aldrig n\u00e5got problem..varken i samh\u00e4llet eller i familjen. Trots att det skedde mycket runt om s\u00e5 var det r\u00e4tt s\u00e5 lugnt i \u00d6rebro, m\u00e4nniskor var lugna och pratade hela tiden om det som h\u00e4nde.<\/p>\n
Eftersom han var r\u00e4tt s\u00e5 ung n\u00e4r kriget br\u00f6t ut s\u00e5 hade han ingen direkt r\u00e4dsla f\u00f6r allt och han ins\u00e5g nog inte hemskheten i det. Han vet inte hur han reagerade (om) han reagerade, det han vet \u00e4r att man tyckte att tyskarnas handlingar var fel och man hade tydligen alltid misst\u00e4nk vad som h\u00f6ll p\u00e5. Han ber\u00e4ttade att barnen p\u00e5 den tiden brukade leka krig med varandra s\u00e5 man f\u00f6rstod inte hur hemskt krig \u00e4r och hur mycket skada det g\u00f6r. Undra om dom lekte Tyskland mot Storbritannien…<\/p>\n
Minnen var det ont om men de som han hade var v\u00e4ldigt bra och starka minnen, han ber\u00e4ttade att som ung kunde han titta ut genom sitt f\u00f6nster f\u00f6r att se svenska milit\u00e4rer som stod och tankade och som nio \u00e5ring s\u00e5 tyckte man nog att det var v\u00e4ldigt h\u00e4ftigt. N\u00e4r han ber\u00e4ttar om minnena s\u00e5 r\u00f6r han oftast inte en min, det var oftast inte roliga minnen. Han kommer ih\u00e5g att man s\u00e5g sjukv\u00e5rds t\u00e5g \u00e5ka f\u00f6rbi i denna stad och synen m\u00e4nniskorna fick se var inte roliga…amputerade ben och armar, skadade och sjuka. F\u00f6r att vara s\u00e5 liten och s\u00e5 lite inblandad s\u00e5 fick han se en hel del, det var tyskar som rymde till Lill\u00e5n och Hovsta, norrm\u00e4n fr\u00e5n grannlandet som kom hit, sv\u00e4lt och fattigdom p\u00e5 gatorna och vidriga bilder i pressen han kom ih\u00e5g en speciell h\u00e4ndelse d\u00e5 deras d\u00e5varande l\u00e4rare var tvungen att l\u00e4mna lektionen f\u00f6r ett t\u00e5g hade spr\u00e4ngts. Folket fick se allt och inget undanh\u00f6lls, enligt Acke. Det gladaste minnet som han delade med sig utav var \u00e5ret d\u00e5 kriget slutade, d\u00e5 Hitler f\u00f6rlorat, d\u00e5 det fantastiska h\u00e4nde, nu fick jag se ett leende i mungipan! Han ber\u00e4ttade att det blev till stor fest och alla var v\u00e4ldigt glada, det firades f\u00f6r fullt \u00e4ven fast man inte riktigt kunde slappna av…det tog ett tag innan man f\u00f6rstod och litade p\u00e5 att det var \u00f6ver.<\/p>\n
Egna reflektioner<\/strong><\/p>\n Ja, vad ska man s\u00e4ga…kriget som skedde \u00e4r en av det v\u00e4rsta h\u00e4ndelserna som skett i v\u00e4rlden genom tiderna. S\u00e5 mycket sv\u00e4lt, sjukdomar, r\u00e4dsla, nationalism och hat s\u00e5 att det r\u00e4cker f\u00f6r all framtid. Jag k\u00e4nner att kriget kunde ha stoppats tidigare \u00e4n vad det gjorde och d\u00e5 hade detta kunnat suddats ut, f\u00f6ras bort med vinden. Man m\u00e4rker att l\u00e4nderna runt omkring hade hela tiden misstankar om Tyskland och varf\u00f6r unders\u00f6kte man inte saken… jo det kanske man gjorde men inte tillr\u00e4ckligt i s\u00e5 fall. L\u00e4nderna fokuserade p\u00e5 helt fel saker, massvis med tid gick \u00e5t, pengar la man p\u00e5 helt fel saker och framf\u00f6r allt s\u00e5 f\u00f6rsvann det alldeles f\u00f6r mycket m\u00e4nniskoliv fr\u00e5n jorden. Som ett litet barn s\u00e5 tror jag att detta stanna kvar f\u00f6r alltid, det spelar ingen roll om man var jude, svensk, polsk eller amerikanare…bilder, minnen, r\u00e4dslor kommas alltid finnas kvar, ingen m\u00e4nniska ska f\u00e5 beh\u00f6va v\u00e4xa upp under s\u00e5dana omst\u00e4ndigheter! Acke skulle inte ha beh\u00f6vt se m\u00e4nniskor med saknade kroppsdelar, hur en soldat blev ihj\u00e4lskjuten f\u00f6r att ha f\u00f6rs\u00f6kt rymt eller ha sett folk lida.<\/p>\n Sandra P\u00e4rtma 9c<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" H\u00e4r sitter jag i min gammelmormors lilla l\u00e4genhet. Grisar, blommor och f\u00e4rgen rosa pryder det lilla k\u00f6ket som jag placerade mig i. Mittemot mig sitter en man som heter Acke Ros\u00e9n och som idag \u00e4r 84 \u00e5r gammal. Han \u00e4r min gammelmormors pojkv\u00e4n s\u00e5 allts\u00e5 \u00e4r vi inte sl\u00e4kt. Det \u00e4r s\u00e5 att Acke har … <\/p>\n