\u00c5r 1939, n\u00e4r Kerstin var fem \u00e5r, flyttade hennes familj till en st\u00f6rre och finare l\u00e4genhet \u00e4n de hade bott i tidigare. I den nya l\u00e4genheten hade de eget badrum, sopnedkast och kylsk\u00e5p. Det var ett nybyggt och elegant hus och Kerstin tyckte att det var v\u00e4ldigt fint att bo d\u00e4r. Men det allra b\u00e4sta med huset var att det bodde m\u00e5nga barn d\u00e4r, s\u00e5 hon fick en massa nya lekkamrater.<\/p>\n
Men efter bara n\u00e5gra m\u00e5nader i den fina l\u00e4genheten br\u00f6t kriget ut. Kerstin kommer ih\u00e5g att varmvattnet st\u00e4ngdes av och de fick inte bada varje dag som hon hade trott. Bara en g\u00e5ng i veckan fanns det varmt vatten och d\u00e5 skulle alla bada. Vattnet blev d\u00e5 bara ljummet. Det blev fort ransonering p\u00e5 \u00e4ven andra saker \u00e4n varmvatten. Till sist var fisk, potatis och andra rotfrukter n\u00e4stan det enda som inte var ransonerat. N\u00e4r de gick och handlade hade de med sig ransoneringskort p\u00e5 bland annat kaffe, socker, k\u00f6tt, skor och kl\u00e4der. N\u00e4r de k\u00f6pte n\u00e5got klipptes en kupong eller tv\u00e5 och n\u00e4r man fick slut p\u00e5 kuponger fick man inte k\u00f6pa mer av den sakanden m\u00e5naden En g\u00e5ng i veckan fick en kanin fr\u00e5n sina sl\u00e4ktingar i Fr\u00f6vi, som hade massor av kaniner. Kerstin tyckte att det smakade som kyckling och det var det godaste hon visste. Ingenting gick att importera, f\u00f6r haven var fulla av minor s\u00e5 man fick \u00e4ta det som fanns i Sverige. N\u00e4r Kerstin var liten var bananer det b\u00e4sta hon visste, men n\u00e5gra bananer s\u00e5g hon inte f\u00f6rr\u00e4n efter kriget.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/xn--skuggorfrndetfrflutna-02b01b.se\/wp-includes\/js\/tinymce\/plugins\/wordpress\/img\/trans.gif\" "\\"(L\u00e4s"){kind=spacer}
Kerstins pappa Sven jobbade egentligen p\u00e5 kontor men blev inkallad f\u00f6r att bevaka flygf\u00e4ltet. Ibland bodde han d\u00e4r och kom hem d\u00e5 och d\u00e5. En g\u00e5ng kom han hem med blodfl\u00e4ckar p\u00e5 uniformen.
\n– D\u00e5 f\u00f6rstod jag att det blivit krig i Sverige, s\u00e4ger Kerstin, men s\u00e5 var det ju inte. Hennes pappa hade bara halkat och gjort sig illa s\u00e5 att det kom blod p\u00e5 hans kl\u00e4der.<\/p>\n
Kerstin ber\u00e4ttar f\u00f6r mig om en g\u00e5ng n\u00e4r hon, \u001fhennes storasyster Gunnel och deras mamma skulle g\u00e5 och handla. P\u00e5 v\u00e4g till aff\u00e4ren s\u00e5g de ett t\u00e5g med soldater i. De var p\u00e5 v\u00e4g mot Norge och vinkade och viftade n\u00e4r de \u00e5kte f\u00f6rbi. De s\u00e5g glada och trevliga ut och Gunnel och Kerstin vinkade glatt tillbaka. Mamma vinkade inte. Hon fr\u00e5gade om flickorna visste vad det var f\u00f6r n\u00e5gra som satt i t\u00e5get, men det gjorde de inte. Mamma f\u00f6rklarade att det var tyskarna som var p\u00e5 v\u00e4g f\u00f6r att ta Norge.<\/p>\n
Det var v\u00e4ldigt m\u00f6rkt p\u00e5 n\u00e4tterna under kriget. All gatubelysning st\u00e4ngdes av och man var tvungen att ha m\u00f6rkl\u00e4ggningsgardiner f\u00f6r f\u00f6nstren. Det var f\u00f6r att man inte skulle se staden om man fl\u00f6g \u00f6ver Sverige med till exempel ett bombplan. Det fanns ocks\u00e5 skyddsrum i de flesta hus och h\u00e4r och d\u00e4r p\u00e5 stan. Uppe p\u00e5 taken fanns flyglarmssyrener som testades varje vecka.
\nKerstins pappa hade en Europakarta p\u00e5 v\u00e4ggen i k\u00f6ket. D\u00e4r markerade han med f\u00e4rgade knappn\u00e5lar hur tyskarna tog omr\u00e5den och hur de allierade slog tillbaka. De f\u00f6ljde allts\u00e5 krigsutvecklingen med hj\u00e4lp av kartan.<\/p>\n
N\u00e4r jag fr\u00e5gar vad man visste om f\u00f6rintelsen svarar Kerstin att de inte visste n\u00e5gonting f\u00f6rr\u00e4n efter kriget. Det kom massor av flyktingar fr\u00e5n bland annat koncentrationsl\u00e4ger. Kerstin gick p\u00e5 Engelbrektsskolan d\u00e4r det efter kriget fick bo flyktingar. Det gick en flicka som varit i ett koncentrationsl\u00e4ger i Kerstins klass under en period. Hon var \u00e4ldre \u00e4n de andra och Kerstin minns att flickan knappt hade n\u00e5got h\u00e5r, men det lilla som fanns av hennes h\u00e5r var r\u00f6tt. Efter ett tag f\u00f6rsvann flickan fr\u00e5n hennes klass. Under kriget kom ocks\u00e5 m\u00e5nga flyktingbarn fr\u00e5n Finland.<\/p>\n
Kerstin tyckte att det var roligt att vara barn. Hon och hennes kompisar lekte samma lekar som de brukade g\u00f6ra, de var barn \u00e4ven fast det var krig. Men hon var ju s\u00e5klart orolig att n\u00e5got skulle h\u00e4nda. Kerstin och Gunnel hade varsin resv\u00e4ska st\u00e5ende i garderoben. Det var deras evakueringsv\u00e4skor Det var planerat att de skulle evakueras till Fr\u00f6vi om det blev krig i Sverige, vilket, enligt Kerstin, var helt idiotiskt. Fr\u00f6vi \u00e4r ju en stor j\u00e4rnv\u00e4gsknut!<\/p>\n
Reflektioner<\/strong><\/p>\n Det var s\u00e4kert sv\u00e5rare att leva under kriget av m\u00e5nga anledningar. Dels oron \u00f6ver sj\u00e4lva kriget och dels ransoneringen, m\u00f6rkl\u00e4ggningen och alla andra s\u00e4kerhets\u00e5tg\u00e4rder m\u00e5ste ha varit jobbiga att leva med. Det m\u00e5ste ha varit v\u00e4ldigt annorlunda att vara barn under kriget, man kanske inte kunde vara barn p\u00e5 samma s\u00e4tt n\u00e4r n\u00e5got s\u00e5dant p\u00e5g\u00e5r. \u00c4ven om man var v\u00e4ldigt liten m\u00e5ste man i alla fall ha m\u00e4rkt av att f\u00f6r\u00e4ldrarna var oroliga.<\/p>\n Kerstin \u00e4r nog en bra informationsk\u00e4lla. Hon har m\u00e5nga minnen fr\u00e5n den h\u00e4r tiden och var hela elva \u00e5r n\u00e4r kriget slutade.<\/p>\n Hedvig Helander 9c<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u00c5r 1939, n\u00e4r Kerstin var fem \u00e5r, flyttade hennes familj till en st\u00f6rre och finare l\u00e4genhet \u00e4n de hade bott i tidigare. I den nya l\u00e4genheten hade de eget badrum, sopnedkast och kylsk\u00e5p. Det var ett nybyggt och elegant hus och Kerstin tyckte att det var v\u00e4ldigt fint att bo d\u00e4r. Men det allra b\u00e4sta … <\/p>\n