Intervju med Per-Olov

Per-Olov föddes i december 1938. Han växte upp i ett område i Stockholm som heter Fredhäll och där bodde han tillsammans med sina två syskon och föräldrar. Uppväxten var en svår och orolig tid och han säger att han aldrig vill att hans barn eller barnbarn ska få uppleva nått liknande. Hans pappa arbetade som polis och hans mamma var hemma. Han minns att när han var liten gick man ofta till en stor lekpark i området där han bodde, där fanns mycket leksaker och det fanns kommunala lektanter som lekte med barnen. på somrarna fanns en plaskdamm man kunde bada i och när han sen blev äldre spelade man pingis och brännboll.

 Per-Olov var väldigt liten när kriget var igång så några tydliga minnen är svårt att få fram, dock minns han en sak som inte var så rolig. Han och några av hans vänner var och lekte i parken när flyglarmet började tjuta, han sprang grinandes hem till sin mamma då han blivit väldigt rädd. Det han inte visste var att det bara var övning men det hade hänt att ett ryskt bombplan flugit vilse och släppt bomber över Stockholm. Under kriget var det ransonering på kol,och mycket annat. Man fick bara bada en gång i veckan och ville man köpa något så använde man sej av ransoneringskort. Även om man bara var tilldelad en viss mängd ransoneringskort var det folk som bytte med varandra. Vissa bytte kort emot sprit kort. Och dom som hade släktingar som var bönder fick mer potatis,morötter ägg osv utav dom. Det här kallades för svarta marknaden och den var inte bra. Man hade ransonering på varorna för att handelsfartyg kunde inte passera då ubåtar sänkte dom, men ibland kom det banan båtar och då blev alla barnfamiljer glada då dom var dom ända som fick bananer.

Continue reading

Minnen från förr med Barbro Hjalmarson

 År 1932 föddes min gammelmormor Barbro i Bångbro som ligger vid Kopparberg. Hon bodde med sin mamma ,pappa och hennes bror som var fyra år yngre än henne. Hennes pappa jobbade på elverket i Bångbro och hennes mamma var först hemmafru, vilket var vanligt på den tiden. Tio år senare flyttade familjen till Skåne och då började hennes mamma jobba som kokerska.

Gammelmormor tyckte mycket om att åka skidor och därav hennes bästa minne att vara med i skidtävlingar där hon oftast kom etta eller tvåa. Hon var med i sin första skidtävling när hon var nio år gammal. Hennes sämsta minne var att man alltid var rädd för att Sverige skulle gå med i kriget. De var väldigt rädda för Hitler som de hade hört var hemsk, men de var även rädda för Ryssen. Man var tvungen att mörklägga på kvällen med rullgardiner för att flygplan inte skulle se ljuset inifrån när de åkte förbi. Hon var bara sju år gammal när kriget började. Hon berättade att man använde sig av ransoneringskuponger för att handla mat, kläder, skor och så vidare. De var snålt tilltagna och det var ganska knapert att leva. Man hade inte heller mycket pengar på den här tiden. Gammelmormor fick sitt första jobb på Konsum när hon var 16 år, då tjänade hon 163 kr i månaden.

Continue reading

Intervju med Rossella – barn i Italien under Andra världskriget

Min Farmor Rosella har varit 55 år i Sverige. Hon kom Idag hem till mig för en intervju och för att fika lite. Rosella föddes i Rom, Italien. Hennes familj bestod av hennes mamma, pappa och en äldre bror.

 Rosellas pappa och mamma skiljde sig i Rosellas tidiga ålder och hon har inte träffat sin pappa sedan dess. Följder till skiljsmässan var min farmor och hennes bror också var tvungna att separeras och skickas till olika hus för föräldralösa barn. Mussolini som styrde Italien under denna tid var väldigt omtänksam över föräldrarlösa barn och var den som tog hand om husen som barnen placerades i. Det huset min farmor kom till fick bara flickor komma till och styrdes av nunnor, som även var flickornas lärare. Alla barnen hade olika sysslor där och min farmor trivdes jätte mycket, sa hon till mig. Huset låg i utkanten av Rom och låg högt upp så det var fin luft där, det fanns en jätte fin trädgård och djur. På somrarna brukade Mussolinis fru och två barn, Romano och Edda komma, min farmor brukade leka med dom. Huset blev senare sjukhus för sårade tyskar och man använde också en del av marken till huset för att begrava soldaterna där…

Continue reading

Farfar – minnen från Andra världskriget

Min farfar är 79 år idag och berättade för mig att ett av hans sämsta minnen från när han var liten var andra världskriget som pågick fram till år 1945 på bara andra sidan Östersjön och Östersund.

Farfar föddes i juli 1936 och är uppvuxen med sin mor, far och äldre bror på en bondgård i Skåne med 4 mil till kusten åt både söder, öster och väster. Farfar växte upp bland djur så som kor, höns, grisar och hästar. Hästarna andvändes till att dra alla sortes redskap som plogar, harvar och vagnar och man deltog i höbärgning, tröskning och gallring av betor, med mera. Men efter år 1950 började de andvända traktorer. Farfar och hans familj försörjde sig genom sin bondgård. Under andra världskriget var det ransonering på det mesta då andra stater som ingick i kriget stoppade export av vissa varor. Ransonering innebar att det var begränsad fördelning på vissa varor så som bland annat kaffe som inte alls fanns att få tag i, istället fanns det något som kallades för surrogat och det var gjort av råg och andra sädesslag som skulle likna kaffe. Svarta börsen pågick även inom handeln under andra världskriget som det kallades för när några lyckades skaffa fram varor det var brist på, dessa varor sålde man sen för högt pris trots att det var olagligt. Farfar berättade för mig att en gång var han och hans familj på besök hos några bekanta i Malmö, de bjöd på mat som innehöll tomater och dessa tomater var köpta på svarta börsen.

Continue reading

Bertil – minnen från Andra världskriget

Bertil Emilsson växte upp på sin mor och fars lantbruksgård tillsammans med sina fyra syskon i Närkes kil, han var född där år 1936. Vilket betyder att han var endast ca. 3 år när kriget bröt ut, så mycket ut av vad han kommer ihåg av krigets början är fragmenterade minnen, resten av informationen fick han reda på på senare år. Men han har ett tydligt minne ut av att hans far var vid krigets början var borta i 2 till 3 månader åt gången varje vinter och återvände senare i uniform och var inte under friheten att berätta vad han hade gjort eller varit. Dessutom kände Bertil av att hans föräldrar var väldigt oroliga. Hushållet lyssnade ofta på radion och läste tidningarna för att få reda på information om kriget, vilket han själv säger var mycket mer ackurata än de nyhetssändningar som visas regelbundet på tv, idag.

Eftersom kriget aldrig kom till svenskt territorium, så upplevde Bertil inte något av den brutalitet som de i Östeuropa upplevde. Han kände heller inga flyktingar från de nationer som var drabbade, men han hade hört talas om en Estländsk familj som hade i en liten båt lyckats tagit sig från Estland till Gotland. De fanns även ett antal nazister i samhällena i Svergie, de var aldrig öppna för deras politiska ståndpunkt, men enligt Bertil visste de flesta vilka de var. Många av de nazister i Svergie ska ha varit stora godsägare och präster.

Continue reading

Christina Müntzing – minnen från förr

 Jag har intervjuat min mormor med namn Christina Müntzing. Christina föddes 22 september 1946 på Askersunds BB kl 15:00. Christina har en yngre bror som är född 1950. Hennes mamma var försäkringsassistent för skandia och Christinas pappa var Civilingenjör på hammars glasbruk och chef för olika bryggerier. Bland annat Prips. Christinas pappa var noga med att man skulle lägga bort titlarna och inte säg chefen på jobbet utan att man skulle säga du.

Några dåliga minnen ur barndomen var när hon var ute och åkte skridskor men sedan for under isen. När Christina skulle ta sig upp slog hon i huvudet i isen som var taggig och vass. Hon öppnade sedan ögonen och såg en mörk fläck i isen som hon simmade till och där var öppningen. Som liten gillade Hon alltid att utmana ödet och göra saker som hon inte fick. Tex så hade hennes familj en damm en bit ifrån huset som hon inte fick gå nära. Ett antal gånger hade hon plumsat i och låg avsvimmad på botten. Sedan var det någon granne som sett ett livlöst barn ligga där. Vid ungefär 9 års ålder så var Christina ute vid en kyrkogård  med sin bror och några kompisar. Hon tyckte det var så kul att gå och knuffade på alla gravstener för att se om någon gravsten satt löst. Hon knuffade till en sten med en måne på och vad kan den vägt runt 500kg. Stenen ramlade över Christinas ben men hon behövde inte amputera bort det men var tvungen att sy en hel del stygn. Man kan säga att änglarna varit på hennes sida.

Continue reading

Intervjuen med Morgan

Jag intervjuade min morfar Morgan Heinemo Lindgren. Han föddes 1947 i Tibro med 6 syskon, 5 bröder och en halv syster. Hans far jobbade då som en möbel snickrare som då var ett vanligt jobb på den tiden. Och hans mamma var hemmafru som de flesta var hemmafruar för det fanns inga dagisar så de var tvugna att vara hemma och ta hand om barnen och så fick kvinnorna inge jobb heller.

Morfar hade bara ett minne och det var år 1958 ungefär 10 år efter krigets slut när han var i Öst-Tyskland i saukenhausen lite utanför Berlin. Allt var fortfarande som det såg ut i kriget, allt låg platt på marken och rasande byggnader var påväg att byggas upp men det var fortfarande katastrof och folk var påväg att bygga upp städerna och få lugn och ro i i Tyskland. På den tiden berättade morfar att Tyskland var uppdelad i två delar med en stor mur kallad Berlin muren och delade Tyskland i öst och väst-tyskland. Det var många tiggare som satt på gatorna och folk bara sket i dom.

Continue reading

Signild – minnen från andra världskriget

Signild Andersson föddes den 6 september 1931 i Brohyttan, Fjugesta. Hon växte upp med sin mamma, pappa och sin bror. Mamman var hemmafru och pappan var lastbilschaufför som inte var så vanligt på den tiden eftersom att det inte fanns så många lastbilar i Sverige. En sak som hon minns väldigt väl var att i början o 40-talet så blev det ransonering på många matvaror men visste inte varför eftersom att hon var så liten då. Pappan blev då tvungen att sluta sitt jobb som lastbilschaufför eftersom att det inte fanns några varor att frakta, så istället började han att jobba som krigsledare i Bofors krigscenter.

Jobben som fanns då var nästan samma som det finns idag, men om man jobbade som butiksbiträde som signild gjorde så var det viktigt att inte glömma bort att ta ransoneringavgiften, och lönen man hade som butiksbiträde låg mellan 100-250 kronor. Skolan var helt okej tyckte hon och var nästan likadan som nu och man lekte med sina kompisar med billeksaker och dockor, men maten var annorlunda då och man åt lite billigare grejer på vardagar som tex rotmos, sill och potatis men på söndagarna åt man en stek. På fritiden så brukade signild dansa och gå på bio som dom andra ungdomarna också gjorde, och det var där hon träffade sin pojkvän som senare blev hennes man.

Continue reading

Farmor och farfar om 1950-talet

Min farmor Maud föddes 1946 i staden Säffle. Hon hade en mamma som var hemmafru som tog hand om huset och en pappa som var bonare som putsar möbler och farmor hade inga syskon. Farfar Leif föddes 1945 i vadsbro som ligger i Södermanland. Han hade en storebror och en lillasyster. Precis som farmors mamma så var också farfars mamma en hemmafru fast hans pappa var en lantbrukare.

Det bästa minne som farmor har innan 1962 var att hon träffade Leif och det sämsta minnet var att hon hade det jobbigt i lågstadiet så hon hade de svårt att hänga med i skolan. Fast farfar hade däremot ett helt annat bästa minne och det var att han började på realskolan som är som högstadiet nu och på den tiden var det inte obligatoriskt att gå där. Hans sämsta minne var när han och hans familj flyttade ifrån sin gård när den såldes 1961.

I farmors och farfars uppväxt så åt man mycket gröt och då var det havre grynsgröt eller mannagrynsgröt. Man åt också pannkaka, köttfärsmat, mannagrynspudding och på söndagar blev det ofta fläskkotlett. På vintern åt farfars familj ofta gädda som man hade fiskat själva. Allt bröd man åt var hembakat annars så var det en lyx om någon annan hade bakat det åt en. Man åt inte heller så mycket sallad och när man väl åt det så var det ofta morötter, burkärtor och inlagd gurka. Som efterrätt kunde man få olika slags krämer med mjölk till. Farfar fick ta med egen matsäck till skolam för man fick ingen mat där. Han brukade ha med choklad och smörgås och chokladen var i en glas termos som ofta gick sönder så det blev ofta kladdigt i väskan och man behövde nya termosar då och då. Farmor fick däremot alltid mat i skolan fast det var ingen höjdare. Man fick inte lägga på maten själv heller och sen när man skulle lämna tallriken när man hade ätit klart så stod det vakter där som kollade så man inte kastade någon mat för det fick man absolut inte göra.

Continue reading

Anita Philip – Minnen från Andra Världskriget

Jag har intervjuat min farmor Anita Philip. Hon föddes den 4:e december 1936 i Jönköping. Hennes familj bestod av hennes mamma Alma, pappa John och hennes bröder Jonny och David. John jobbade som taxichaufför och Alma var hemmafru. Anita och hennes bröder gick i skolan och på fritiden lekte de precis som barn gör nu för tiden. John spenderade sin fritid med att ta hand om familjens kaniner. Kaninerna gav familjen lite extra kött och var säkert ett trevligt inslag på middagsbordet under ransoneringen. Anita gick på en helt vanlig skola i Jönköping. Hennes klass bestod av 24 pojkar och flickor. Bestraffning i skolan var inte helt  vanligt. Som min farmor mindes var det inte många barn som blev agade men skamvrån användes när någon var olydig. Det lever kvar än idag fast nu blir man utskickad från klassrummet. Det finns även andra skillnader. Nu för tiden är skolmat en självklarhet i Sverige men på 30-talet fick endast de fattiga mat. De fick gröt eller en brödskiva med prickig korv. De barn som hade föräldrar med tillräckligt mycket pengar för att betala barnens mat själva fick äta hemma. För en elev i dagens skola kan det låta ganska tufft men skolan är min farmors bästa minne från tiden före, under och efter kriget.

Hon har även dåliga minnen från sin barndom mestadels p.g.a. kriget. Hennes sämsta minne är när hon var tvungen att gå ner i skyddsrummen under kriget. Det var självklart läskigt och något som inget barn borde behöva uppleva. Ibland var det dock “bara” träning så att man visste hur man skulle agera vid ett riktigt anfall. Det var svårt att glömma att kriget pågick även när man inte satt och kurade ihop sig i ett skyddsrum. Man var tvungen att täcka över sina fönster innan man tände lamporna inomhus så att det vid en eventuell attack skulle vara svårt att bestämma exakt vart storstäderna låg. Fönstren kunde täckas med träfiberplattor, plywood- eller wellpappskivor och liknande. Självklart användes även ljustäta gardiner. Mörkläggingen pågick hela tiden.

Continue reading

Morgan Lindberg – minnen efter andra världskriget

Jag intervjuade min farfar som heter Morgan Lindberg som lever med sin fru Elisabeth Lindberg.  Dom bor i ett hus i Adolfsberg och Morgan har jobbat som busschaufför och Elisabeth har jobbat som tandläkare. Min farfar som jag intervjuade är född 11 april 1945 och han bodde då också i Örebro. Han hade en pappa som var lokförare och en mamma som var hemmafru och fyra syskon som är födda år 1939 och 1945. Morgan ´s pappa fick köra ryssar igenom Sverige och Finland. Morgan var ju född 11 april 1945 och det var då den dagen röda armen tågade in i Auschwitz och släppte ut alla fångar. Min farfars lön i deras familj var 5 kronor i timmen som var ganska mycket på den tiden för att då var inte alla pengar lika mycket värda som det är idag. När Morgan var liten så var man nästan bara med sin familj och nära släktingar. Man lekte med leksaker som man hade gjort själv eller lekte lekar som någon hade lärt en eller kommit på själv. Man spelade mycket boll på fritiden men om det var vinter som var man ute i snön och lekte. Min farfars familj hade ganska mycket pengar så dom hade en radio som dom fick höra all nyheter från. Man fick höra ganska mycket från det men det mesta var sant men ganska mycket av det var falskt. Under kriget år 1936 – 1946 så var Per Albin Hansson stadminister och var partiledarna för socialdemokraterna. När kriget var igång så var Gunnar sträng finans minister i Sverige. Min farfar hade nästan inga speciella minnen från när han var liten men bara några personliga minnen som han hade för sig själv och knappt inte ville dela med sig för det rörde han för att det handlade om hans föräldrar och hans syskon.

Continue reading

Krigsminnen från Öland

Intervju med Margareta Persson

Margareta Persson är snart 76 år gammal och bor i sitt föräldrahem i en liten by på södra Öland. Under hennes första år i livet levde hon och hennes familj tillsammans med militära befäl i familjens stora hus med 10 rum. Skånska militärer hade mobiliserats till Östersjön när kriget börjat och tvingats flytta in i gårdar på södra Öland. Familjen Johansson fick behålla ett rum som kallades förmaket. Där fick de bo trångt tillsammans, mor, far, storebror och lilla Margareta. Senare även lillebror också. Mamma delade köket med den militära kocken. Männen som var inkvarterade hos Margaretas familj använde allt som fanns i huset och de var inte aktsamma med sakerna. Ett speciellt minne var att de brände cigaretthål i mammans vita dukar. För allt detta familjen 10kr om dagen.

Hela byn Bjärby var övertagen av militära styrkor och i nästan alla gårdar bodde det militärer. Totalt var det ca. 100 personer som inkvarterades. Genom hela byn patrullerade ständigt 2 vakter med skarpt laddade gevär med bajonetter. Det var även alltid 2 vakter uppe på Alvaret, (ett stort fält som sträcker sig över större delen av södra Öland där bönderna hade sina boskap) där det fanns ett militärförråd. Detta förråd finns kvar än idag. När det blev natt så mörklade man allting så att tecken på bebyggelse skulle vara obefintligt från luften. Det fanns 4 kanoner precis utanför byn.

Continue reading

Evas minnen från andra världskriget

Jag har intervjuat Filippas gammelmormor Eva. Eva föddes här i Örebro, där hon fortfarande lever kvar än idag. Året var 1925 den första mars. Hon växte upp i en lägenhet tillsammans med sin mamma Greta, sin pappa Carl och sin åtta år äldre syster Gunnel. Hennes mor arbetade som hemmafru medans hennes far arbetade som lagerchef. Under tiden som hennes föräldrar jobbade och slet så gick Eva i skolan, den här tiden gick man bara i skolan tills man var 12-13 år då man gick ut sjätte klass. Eva tyckte om skolan väldigt mycket och har inga minnen av att eleverna behandlades illa av lärarna på något sätt. Men hon visste att om man skolkade eller inte skötte sig så kunde man bli ryckt i håret, men som Eva minns det så var det ingen som skolkade och alla skötte sig. Läroböckerna under denna tiden var mycket färre än vad de är idag. Man hade fem böcker att hålla reda på och det var kristendomskunskap, matematik, historia, naturkunskap och en bibel. Eva kommer ihåg mycket ifrån krigstiden, både före och efter kriget. Hon har inte lika många bra minnen som dåliga minnen under tiden 1939 fram till 1945, på grund av kriget. Men en stor och viktig händelse i hennes liv var när hon träffade sin man Helge på en dansbana i nuvarande Almby, hon var då 17 år gammal. Just där och då så visste inte Eva att denna man skulle bli hennes livskamrat livet ut. Hon visste nog inte att det var denna man hon skulle gifta sig med två år senare. Året var nu 1943 och Eva hade nyss hunnit fylla 18 år. Hon fick nu sitt första riktiga jobb som telefonist. Innan detta så hade hon jobbat som springflicka på Konsum, som var det vanligaste arbetet på denna tid. Lönen var dock inte lika hög som man hoppats, så med sina 12 kronor i veckan, gällde det att spara. Ett starkt minne från detta arbete var när kunderna började använda ransoneringskort. Det hade blivit brist på varor och varje familj fick bara köpa en viss mängd av varje vara. Exempel på dessa varor var Kaffe, ägg, socker, ost och mjöl. Ransoneringen höll på ända från 1939 fram till 1945, alltså hela kriget.

Continue reading

Britta – hur det var att leva förr i tiden

Jag har interveivat min morfars syster som heter Britta. Idag är hon 86 år och bor med sin man Lasse. De har det inte så lätt nu för tiden då de har det svårt att ta sig från huset därför att kroppen inte längre tillåter dom, och det gör att de till exempel behöver hjälp men handlingen.

Britta föddes 1928 här i Örebro på ett så kallat barnbördshus. Hennes mamma hade fått missfall innan och därför var det väldigt viktigt att allting skulle gå rätt. Hon växte upp med sin familj som bestod av pappa Georg, mamma Maria och sina bröder Olle och Rune som var min morfar. Tillsammans med hela släkten som också bodde i Örebro berättar Britta att hon har haft det så bra. Under sin barndom tyckte Britta att lekparken var det absolut bästa där hon lekte med sina vänner. De kallade den här plattsen Gärdet och det bästa minnet från den här plattsen var musikkåren kom förbi när de skulle de kyrkan, då rusade alla barnen fram och tittade på dom. Medans det värsta som hände när hon var liten var att Britta och hennes bröder fick scharlakansfeber, och fick ligga inne på epidemisjukhuset i 8 veckor. Det fanns inga flickor utan hon själv så hon fick ligga i pojksalen, och när föräldrarna skulle komma förbi och säga hej så var de tvungna att klättra upp på en stege vid fönstren utanför och kolla in. Det var en riktig dryg tid säger Britta. Brittas mamma, Marie, var hemma fru. Hon gjorde mat till barnen eftersom de inte fick någon mat i skolan, och tog hand om alla. Medans Brittas pappa, Georg, var svarvare vid CV-­järnvägarna. Man kan säga att det var en helt vanlig familj.

Continue reading

Intervju med Anna-Lisa Claesson

Mitt intervjuobjekt heter Anna-Lisa Claesson. Hon är född 1928 och är då idag 87 år. Hon växte upp i ett litet samhälle som heter Hökerum, i Västergötland. Hennes familj bestod av mamma, pappa och 3 syskon. Hennes far arbetade som busschaufför och hennes mor var hemma och lagade mat etc. Inget av hennes syskon var tillräckligt gammalt för att göra militärtjänst och hennes far behövde inte heller. Hon tror att han antingen var för gammal eller att det behövdes busschaufförer och att han därför slapp. Hon hade släktingar som bodde i Oslo. Familjen var oroliga för dem under kriget då Norge blivit anfallet av Tyskland, men de klarade sig fint. När kriget var slut hade hennes bror åkt dit och gett dem lite mat.

Hon berättade att i början av kriget försökte föräldrarna hålla det hemligt för barnen. Men det märktes ju att något var fel. För att köpa vissa varor behövdes ransoneringskuponger och exotisk frukt och andra saker från andra delar av världen gick inte att få tag på. Många kläder späddes ut med cellulosa och kaffet med cykoria. Det var också mycket ont om bensin. Till bilarna användes gengas och vissa hade vedaggregat på sina bilar.

Continue reading

Minnen från förr – Anita Johansson

Jag valde att intervjua min mormor, Anita. Anita föddes 1935 och är idag 80 år. Hennes familj bestod av fyra personer, mamma, pappa och hennes lillasyster Gunvi. Familjen ingick i arbetarklassen och mamman var städare och pappan målare.

Hennes bästa minne 1939 – 1945 var att hon,1942, fick börja skolan. Hon var väldigt glad över att få gå i just Sofielund skolan eftersom på andra ställen fanns det soldater som gick om kring eller vistades i skolan. Hon berättar även om en flicka, Siri, som kom med tågen från Finland med en lapp runt halsen. De blev väldigt fästa vid varandra men har sedan länge inte haft någon kontakt. En annan sak hon berättar är att fönstren inte skulle synas. Man var tvungen att täcka för dem med papper och få det kontrollerat av en vakt, allt detta för att de inte skulle kunna ses uppifrån. När flyglarmet gick fick de skynda sig ner till närmsta skyddsrum och en gång,1944 när Gunvi fortfarande var mycket liten sa deras mamma “Om det skulle hända oss något nu, tar du hand om henne då” och tittade på min mormor.

Continue reading

Intervju med Elma – Minnen från Andra världskriget

Elma är idag 83 år och bor på trygghetsboendet Tallen i Frövi. Elma är väldigt pigg för att vara gammal och hon har även en väldigt positiv syn på livet. Det är svårt att tro att Elma har växt upp under en tid av krig. Elma föddes 9 augusti 1931 i Mobacken Solf i Finland. Elma är äldst av 6 barn. Hennes pappa jobbade som chaufför och plöjde även flygfält och hennes mamma var hemma och tog hand om barnen och gården. Förutom att gå i skolan hjälpte Elma och hennes syskon till mycket hemma på gården. Elmas största syssla var att mjölka korna. Lite senare började Elma även dansa. Elma var 9 år när andra världskriget bröt ut.

Elma minns mycket tydligt när hennes pappa skulle ge sig iväg för att ansluta sig till militären. Ett av hennes småsyskon var då endast 2 veckor gammalt. Elma berättar att hennes mamma satt på brunnslocket med syskonet i famnen och grät hysteriskt medan Elmas pappa försökte lugna henne. Pappan sa även till Elma att hon ”skulle ta hand om mamma”. Elma var ju störst av syskonen. Elmas pappa kom dock tillbaka oskadd till familjen, men Elma berättar att många andra av hennes anhöriga dog, till exempel hennes morbror. Elma berättar att de flesta familjer miste många anhöriga och i Elmas omgivning var det inte konstigt att prata om de som dött eftersom alla miste någon. Elmas pappa blev dock inkallad en gång till i kriget. Elma, några av hennes syskon och Elmas mamma mötte soldaterna som kom med pappans inkallningsorder när de var ute och cyklade, så mamman fick ta emot ordern. Hon svimmade. Även denna gång kom dock pappan hem oskadd.

Continue reading

Krigsminnen – Margareta Bergdahl

Margareta Bergdahl föddes i centrala Örebro 1938. Hon är idag 77 år och bor tillsammans med sin man Jens. Hennes pappa arbetade som lagerförman på ett tidningsförlag och hennes mamma var hemma med barnen. Margareta växte upp med en tvillingbror och en fyra år äldre storasyster. Eftersom hon bara var ett år vid krigsutbrottet så har hon inte så många minnen från den tiden, men något hon minns är att hon var livrädd för flygplan då hon trodde att alla flyg var bombplan. Hon minns också när hennes pappa blev ivägskickad för att försvara Sverige ifall vi skulle bli angripna.

När Margareta var liten följde hon ibland med sin storasyster till Engelbrektsskolan där systern gick eftersom hon tyckte att det var roligt där. Vid den här tiden var kriget i full gång och många flyktingar kom till Sverige – och en del hamnade på Engelbrektsskolan som då även fungerade som flyktingmottagning. Hon började själv på samma skola några år senare och hon beskriver hur skolan var sträng på den tiden. Flickor och pojkar fick inte gå tillsammans, man var tvungen att räcka upp handen och ställa sig upp när man skulle svara på en fråga, och även niga om man var flicka, och man skulle benämna läraren med fröken eller magister och dennes efternamn. Skolkning förekom inte vad Margareta minns och läromedel var det ingen brist på trots kriget.

Continue reading

Minnen från 40- och 50-talet

Min gammelmormor Elsy var bara 13 år när andra världskriget började. Hon säger själv att hon inte kommer ihåg precis den dagen det började. Däremot kommer hon ihåg de större händelserna och ”atmosfären” under krigsåren. Min gammelmormor är född i byn Kukkola, i Tornedalen. Elsy är född på den svenska sidan av gränsen men hennes mor Hellin var född på finska sidan under den tid som Finland var ett ryskt storfurstendöme.Torneälven som är gräns mellan Sverige och Finland förenade tornedalingarna mer än den skiljde dem åt minns Elsy.

Elsy säger att hon kommer ihåg några av de finska flyktingar som kom över älven till Sverige under det sk Lapplandskriget 1944. Hon kommer särskilt ihåg hur finnarna tagit med sig så mycket de kunde bära till den svenska sidan. Bönderna förde också med sig sina kor och grisar eftersom de tyska soldaterna plundrade allt de kom över i norra Finland. Elsy berättar att hennes morbror stupade i strider mot ryssarna 1939 under det sk vinterkriget. Han skall ha dött sin allra första dag vid fronten!

Continue reading

Doris – Minnena från 1950-talet

Min farmor Doris är född 1943 mitt under kriget, så idag är hon 72 år. Farmor föddes i en liten by som heter Östmark i norra Värmland ca:3 km ifrån norska gränsen. Hon bodde tillsammans med sin mamma, pappa och en stor syskonskara på tio. Den äldsta är född 1928 och den yngsta 1947. Farmor är nr 8. Hennes mamma var som de allra flesta mammor på den tiden så kallade hemmafruar för att sköta hemmet och ta hand om alla barnen. Något dagis var ju inte att tala om på den tiden. Hennes pappa jobbade i skogen. Eftersom min farmor bara var 2 år när kriget tog slut har hon inget minne av det. Däremot vet hon en hel del om hur det var eftersom hennes pappa berättat en del. Familjen Mattsson bodde väldigt nära den norska gränsen och märkte därför av kriget mer än många andra. Den 9 april 1940 var en otroligt speciell dag. Det var då tyskarna gick in i Danmark och Norge. Median på den tiden var inte som idag. Att tyskarna hade gått in i Norge fick man reda på genom grannar. Farmors äldsta bror var då 12 år och gick i skolan. När han kom till skolan den 9 april satt hans fröken och grät. Fröken hade fått reda på detta genom skolradion. Skolan skickade hem alla barnen i några dagar, och när de sedan kom tillbaka till skolan var skolhuset fullt av militär. Sverige hade inkallat beredskap eftersom kriget var så nära Sverige.

Continue reading

27 januari – Förintelsens minnesdag för människovärde och demokrati

Att minnas för framtiden

Lördagen den 27 januari 1945 befriar sovjetiska soldater olika läger kring den lilla polska staden Oswiecim, på tyska känd som Auschwitz. Uppskattningsvis 8 000 sjuka, utmärglade, och i en del fall döende människor befriades. Ungefär 5 800 överlevande hittades i ett jättelikt läger kallat Birkenau.   60 000 lägerfångar hade, klädda i trasor mitt i vintern, veckorna innan tvingats ut på ”dödsmarscher” inåt det Tredje riket. Omkring en miljon människor hade dessförinnan ihjälgasats och kremerats på platsen. Gaskamrarna var nu sprängda och nazisterna hade försökt dölja vad som pågått.

Idag är den 27 januari en årlig minnesdag som uppmärksammas i Sverige och internationellt för att hedra Förintelsens offer. Den 1 november 2005 antog FN:s generalförsamling resolution 60/7 som uppmanar alla medlemsländer att hedra Förintelsens offer och ålägger dem att sprida kunskap om Förintelsen, rasism och antisemitism.

Det är också en dag då man kan fundera över sin egen roll som medborgare i ett humant samhälle och över hur vi själva skulle reagera i en krigs- eller krissituation. Kanske kan vi alla utföra handlingar som vi inte i förväg tror vi är kapabla till? Detta på grund av grupptryck, likgiltighet eller för att vi så gärna vill hitta enkla svar, se tillvaron i svart och vitt, hitta någon att skylla på när vi känner hos hotade eller när något känns jobbigt.

Continue reading

Roszi Drumer (Rachel Rubin)

Från Yad Vashems hemsida om artifakt:

Memory book belonging to Rozsi Drumer containing dedications written by her school friends in various places in Sweden, 1945-1947; school certificate given to Rozsi in Orebro, 20 December 1945

– Memory book belonging to Rozsi Drumer containing dedications written by her school friends in various places in Sweden (Orebro, Sjoberga, Visingso and Glosbo), 1945-1947 (including a dedication written by her friend Shraga Figler in Mikveh Israel, 26 October 1948);

– Certificate given to Rosi Drumer (born in Marmures, Romania, 19 November 1931) in Orebro certifying that she completed Grade 5 at an Orebro public school, 20 December 1945.

Notes from Rachel Roszi (Drumer) Rubin who submitted the material:

Rachel Roszi (Drumer) Rubin was born in Romania in 1931. Her parents were Isaac and Raisie (Glazer) Drumer. She had two brothers and two sisters: Hendel (who died in Bergen-Belsen just after the liberation); Yechiel (a forced laborer who escaped to the Soviet Union); Sara Aigie (who died in Bergen-Belsen after the liberation); and Yaakov (murdered in Auschwitz). Rachel was together with her family in the Barbesti Ghetto from which they were deported to Auschwitz in 1944. Afterwards the three sisters Hendel, Sara and Rachel were taken to the Hunsfeld labor camp in Breslau. Rachel worked in an aircraft parts factory. The sisters were taken on a death march from Hunsfeld to Bergen-Belsen. Rachel was the only one of the sisters who survived.

She was transferred to Sweden from Bergen-Belsen along with other children. She was hospitalized for a short time, and then she started attending school. She lived with a Protestant family in Orebro and tried to locate her relatives through the Red Cross. She found her uncle who lived in Eretz Israel. He made arrangements to remove her from the foster home and transfer her to the Jewish dormitory in Sjoberga. She remained in Sweden until 1947, and then travelled to Marseilles. On 23 March 1948 she attempted to make illegal aliya to Eretz Israel. She was deported to Cypress where she remained for three months.

Ny systersajt! En människa är en människa

Årets nya projekt för skolår 7 och 8 hittar ni här! Klicka på länken! Under konstruktion!

Namnlöst-1 kopia

Elevtext Lina Simmel

Med anledning av nytt material om Lina Simmel läggs på nytt ut elevtext, vilken nya elever ska komplettera och korrigera i vår.

Lina Simmel

Lina föddes den 27 december 1895 i Lemberg i dåvarande Österrike (idag Ukraina). Hennes föräldrar var köpmannen Sigmund K som föddes den 1 juli 1856. Linas mamma var Johanna K-B född den 5 juni 1856. Lina växte upp i föräldrahemmet tillsammans med hennes bror i Wien, Österrike. Hon gick fyra år i folkskola, sedan gick hon sju år i gymnasiet och ytterligare tre och ett halvt år på universitetet där hon läste filosofi. Lina stannade kvar i hemmet tills hon gifte sig med en tysk major vid namnet Otto S. Otto kom ifrån Österrike men eftersom Österrike nu tillhörde Tyskland så ansågs han vara en tysk major. Lina och Otto gifte sig den 9 september 1925. Lina jobbade inte utan var endast hemmafru.

Lina hade ingen militärutbildning, men hon hade tjänst gjort som rödakorssyster under första världskriget sa hon själv i polisförhöret. Hon hade tillsammans med sin man tillhört en hemlig olaglig anti-nazistisk motståndsgrupp. Den 20 juli 1944 försökte en annan militär motståndsgrupp att spränga Hitler, men misslyckades och därefter blev Hitler och nazisterna mer försiktiga och mer vaksamma. På grund av deras politiska verksamhet blev hon och Otto arresterade av Gestapo, den tyska hemliga polisen den 16 mars 1943, delvis för att dem lyssnat på utländska radiosändningar som bröt mot den tyska lagen. Efter ett 16 timmars långt och plågsamt förhör av Gestapo blev Otto S Linas man omedelbart avrättad på grund av hans ”förräderi” emot Hitler och Nazisterna. Lina blev satt i fängelse från den 16 mars 1943 till den 4 januari 1944. Under det 16 timmars långa förhöret hade Lina sagt till Gestapo att hennes namn var Lina Maria Antonia för att vilseleda dem och jag tror att det kan ha hjälpt henne att överleva och inte bli avrättad som hennes man.

Continue reading

Lübeck 1945

Svenska Röda korset – bild från fotoalbum från Röda-kors man från Örebro.

Bild11Källa: Lennart Rickardsson. Continue reading

Delat GULD i klassen grundskola 7-9!

bild (1)

Vi vann! Vi firar med glass före nationellt prov i historia nästa vecka!

Vinnarna! Klicka här.

 

Hemsidan är nominerad och är bland webbstjärnas fem bästa i kategorin 7-9!

Hemsidan är nominerad till pris i Webbstjärnans elevwebbtävling. Prisutdelning 9 maj. Vi håller tummarna!

Från nomineringen: ”www.skuggorfråndetförflutna.se nomineras med följande motivering från juryn: På ett elegant sätt knyter Skuggor från det förflutna ihop generationer och synliggör sådant som tidigare varit glömt.”

Klicka på länken för att komma till filmen!

Continue reading

Hur du gör ett inlägg!

Har kommer en rolig ”instruktionsscreencast” som visar hur du gör ett inlägg:

E-mail from relative

Dear Mr. Enoksson,

I was so surprised and touched to see online your impressive and wonderful project with the school students, as my aunt Lina Simmel(nee Koffler) is one of the holocaust survivors who’s story was presented in the project. It’s stunning for me, because I recently became interested in her, and I am trying to find as much information as I can about her. Since I started I have found lots of documents which tell her amazing, sad life story.

If you are interested, I can provide you with more information about her, her life in U.S.A, etc. I will certainly be interested to be in touch with you, and also, if possible, come to Orebro on spring 2014 to see your exhibition. (I live in Israel.)

my best regards,

Bina K-D