Per-Olov föddes i december 1938. Han växte upp i ett område i Stockholm som heter Fredhäll och där bodde han tillsammans med sina två syskon och föräldrar. Uppväxten var en svår och orolig tid och han säger att han aldrig vill att hans barn eller barnbarn ska få uppleva nått liknande. Hans pappa arbetade som polis och hans mamma var hemma. Han minns att när han var liten gick man ofta till en stor lekpark i området där han bodde, där fanns mycket leksaker och det fanns kommunala lektanter som lekte med barnen. på somrarna fanns en plaskdamm man kunde bada i och när han sen blev äldre spelade man pingis och brännboll.
Per-Olov var väldigt liten när kriget var igång så några tydliga minnen är svårt att få fram, dock minns han en sak som inte var så rolig. Han och några av hans vänner var och lekte i parken när flyglarmet började tjuta, han sprang grinandes hem till sin mamma då han blivit väldigt rädd. Det han inte visste var att det bara var övning men det hade hänt att ett ryskt bombplan flugit vilse och släppt bomber över Stockholm. Under kriget var det ransonering på kol,och mycket annat. Man fick bara bada en gång i veckan och ville man köpa något så använde man sej av ransoneringskort. Även om man bara var tilldelad en viss mängd ransoneringskort var det folk som bytte med varandra. Vissa bytte kort emot sprit kort. Och dom som hade släktingar som var bönder fick mer potatis,morötter ägg osv utav dom. Det här kallades för svarta marknaden och den var inte bra. Man hade ransonering på varorna för att handelsfartyg kunde inte passera då ubåtar sänkte dom, men ibland kom det banan båtar och då blev alla barnfamiljer glada då dom var dom ända som fick bananer.