Intervju med Margit

Jag har intervjuat min mormor Margit. Hon föddes den 2 december år 1933 i orten Hed. Hon och hennes tvilling Ingrid föddes tillsammans hemma med hjälp av en barnmorska. Hennes familj bestod då av hennes mamma Marta, hennes pappa Bror, hennes storasyster Kerstin och hennes tvillingsyster Ingrid. Två år senare kom även hennes lillasyster Gunnel. Hennes mamma var hemmafru som var vanligt på den tiden och hennes pappa var folkskollärare och kantor. Hennes familj bodde tillsammans på landet. Hennes pappa var frikallad från armén men de flesta andra män som de kände var inkallade under kriget. Mormors familj blev därför inte lika påverkade som många andra av andra världskriget. En av de få saker som påverkade dem var dock ransoneringen. Att det var ransonering på varor betydde alltså att man bara fick köpa en viss mängd av dem för att det skulle räcka till alla. Man var tvungen att ha kuponger för att köpa varor från affären. Exempel på varor som var ransonerade var socker, kaffe och textiler. Bortsett från ransoneringen märkte inte mormor av kriget särskilt mycket mer än att hon vart lite rädd när det kom flygplan eftersom hon hört om bombningar. En sak mormor kommer ihåg från krigstiden var att det fanns ett slags läger för ryssar i ett område som hette Krampen. Detta område låg nära där hon bodde och därför kommer hon ihåg det. Dessa ryssar var sovjetiska militärer som hade rymt till Sverige från tyska fångläger i Norge och Finland där de varit slavarbetare. När de kom till Sverige placerades de i förläggningar. De kallades ryssläger och betraktades som sovjetiska områden. Ett av dessa områden var just i Krampen.

När mormor växte upp var det ganska svårt att få reda på nyheter. Man fick främst höra nyheter genom radio och tidningar på den tiden. Det var inte heller lätt att kommunicera med någon som bodde långt bort. Inte alls alla hade telefon så man fick kommunicera genom att till exempel skriva brev till varandra och skicka med posten. Det var även svårt att ta sig fram. Det var inte så många som hade bil och därför cyklade och gick de flesta. När kriget började kommer mormor ihåg att man tog beslag på gummi i däcken på bilarna. Mormors pappa hade en bil men den gick inte att använda eftersom hjulen beslagtogs. Man gjorde detta eftersom nästan all import stoppades under kriget. Då behövde man gummin inom till exempel industrin.

Continue reading

Intervju med Bertil

Jag har intervjuat Bertil som föddes år 1936 i Nerkeskil. I hans familj var de åtta stycken, två vuxna och sex barn. Både hans mamma och pappa jobbade som lantbrukare på deras egna gård. På den tiden hade de inga stora maskiner att jobba med så de fick göra allt förhand.

När Bertil var tre år började andra världskriget. Han började skolan 1943 när han var rum sex sju år. Skolgången var ungefär lika som den idag. Det fanns några olikheter, han hade ungefär tre kilometer till skolan, det inte finns någon skolbuss så han cyklade till skolan varje dag även om det regna eller var super kallt. De fick även ingen lunch utan de fick de ta med sig hemifrån. Några saker som var väldigt lika med skolan idag är att skolan var obligatorisk även då, de hade vanliga skolböcker att jobba i och de hade mycket läxor. Lärarna var väldigt snäll och de fick aldrig några slag av dem.

För att kunna få mat så fick man som små kuponger som man gav till folket i affären och så fick man de som stod på lappen T.ex. Ett kg potatis. En av de vanligare maträtterna var potatis och sill och till frukost var det oftast gröt.

Continue reading

Intervju med Kerstin

Min mormor Kerstin föddes den 17 augusti år 1935 i Österjörn, Västerbotten. Hon bodde med sin ensamstående mamma Linnea och sin fyra år äldre syster Ingegärd. Kerstins pappa bodde inte med familjen utan bodde i ett annat hus i byn, men dom hälsade på honom lite då och då. Kerstin, Linnea och Ingegärd bodde tillsammans i ett gammalt hus på landet med endast ett rum. Dom hade inget vatten i huset eller el men en vedspis. Dom delade allihop på en bäddsoffa. Som madrass så hade dom en bolster fylld med halm. Dom hade ingen toalett inne i huset utan det fanns ett utedass intill. Som toapapper använde dom tidningar och som tandkräm användes tvål och salt. Dom kunde bara tvätta sina lakan och mattor på vår, sommar och höst eftersom dom inte hade något vatten inne i huset. Den tvätten sköttes alltså när det inte fanns någon is på sjön.

Familjen levde väldigt fattigt och åt dålig mat, ofta blodpudding. Frukt och grönsaker fick dom endast till jul och godsaker åt dom nästan aldrig. Men det fanns en liten affär i närheten där Kerstin och Ingegärd fick en 5-öres kola att dela på ibland. Hennes mamma Linnea var utbildad sömmerska men tjänade inte så mycket pengar trots att hon hade tre olika jobb. Hon jobbade med skolstädning, skoleldning och som sömmerska. Eftersom dom inte hade så mycket pengar att köpa kläder för så sydde Linnea kläderna. Hon återanvände ofta gamla tyger och gjorde något nytt av det. På fritiden så gjorde Kerstin inte så mycket. Hon var aldrig med några vänner utan lekte med en docka tillsammans med sin syster Ingegärd.

Continue reading

Intervju med Arne

Jag har intervjuat min morfar Arne Särnholm som bor i ett radhus i Lindesberg. Arne är född den 25 juli 1944 på ett sjukhus i Örebro. När han föddes bodde han lite utanför Örebro. Familjen flyttade runt på olika bondgårdar för att hans pappa var bonddräng. Hans familj bestod av Mamma Edit som var hemmafru, pappa Hugo som var först bonddräng men som senare köpte egen gård och blev bonde. Han hade fem äldre syskon och det var stor åldersskillnad mellan syskonen. När Arne var 5-6 år köpte Hugo, hans pappa, en bondgård i Finnåker. De hade djur, åkermark och skog. Arne fick redan i unga år hjälpa till på bondgården med olika sysslor. Det var en självklarhet att barnen skulle hjälpa föräldrarna att driva gården.

Arne kommer inte ihåg vad som hände på fritiden från de yngre åren men han vet att han spelade fotboll, fiskade, åkte skridskor, åkte skidor och så gillade han att göra bus. Ett av busen de genomförde var att spela hartsfiol på fönsterbläcken som drev grannarna till vansinne. Arne kommer ihåg att man lämnade kuponger för de livsmedel de inte kunde tillverka själva. Eftersom de var bönder så tillverkade de mycket själva. Under denna tid var det också bensinkris så man fick bara åka bil olika helger beroende på registrering-snummret men på vardagar var det fritt fram. Han hade ingen aning om svarta börsen för att han trodde att det var mer av en storstads grej. De flesta hade tunga jobb såsom skogshuggare och bönder och därför åt man mycket fibrer, fett och kolhydrater för att klara sig. Det man tillexempel åt var potatis, sill, fläsk, köttbullar och annan husmanskost som han sa det. En gång i veckan kom det en lastbil med svagdricka, typ som läsk, som han fick någon gång ibland.

Arne gick i något som kallades b2-skola och alla åldrar gick i samma klass år 1-7. Han gick i skolan alla dagar utom söndag. Han tycker lärarinnan var bra men man hade mycket respekt för henne. De vågade inte säga vad de ville. Om han inte skötte sig fick man slag på fingrarna eller blev dragen i örat. Han hade också betyg ända från första klass till sjuan. Skolk var inte vanligt utan alla var nästan där hela tiden. För att ta sig till skolan cyklade han eller gick och på vintern så åkte han skidor genom skogen till skolan. Han tyckte att det gick snabbare på vintern eftersom man kunde ta genvägar genom skogen som man inte kunde ta när man cyklade. I skolan fick han ingen lunch så han fick ta med sig matsäck. Matsäcken bestod ofta av två limpor med korv på. Efter skolan så spelade han fotboll eller fiskade på sommaren. På vintern skottade man upp en bandyplan på sjön och spelade, han fick klara sig själv så man fick lära sig allt själv. Han lekte mycket med luftgevär och sköt nästan allt. Han råkade till och med skjuta en pärluggla. När han blev tillräckligt gammal började han köra traktor. Efter skolan när han var i 15 års ålder fick Arne sin första anställning och det var som skogshuggare. När han var 18 år han började köra mjölkbil. Arnes pappa köpte aldrig någon bil utan han åkte häst och vagn hela tiden eller så blev han skjutsad av en av Arnes bröder.

Continue reading

Katarinas minnen från Andra världskriget

Katarina är idag 79 år gammal och bor i Askersund. Hon föddes alltså 1937 i Stockholm. Där växte hon upp i en våning på Karlavägen med mamma, pappa och sex syskon. Mamma var utbildad gymnastikdirektör och pappa var vice vd på Elektrolux.

Katarina minns inte så mycket ifrån krigstiden eftersom hon var så liten, men hon har förstått att hennes familj var priviligerade jämfört med många andra, men den påverkades såklart av kriget. Bland annat tvingades de flytta. Hon och hennes syskon fick bo hos mormor under en period för att det var oroligt i stan. Som många familjer höll man ihop när det hände farliga saker runtomkring och man var beroende av varandra. Katarina och hennes familj märkte inte av andra världskriget så mycket men de hängde upp skynken för fönstrena, flygplan flög ofta över stan, det fanns inga gatljus och ibland kunde man höra sirener.

Hon berättade även att under andra världskriget fick man nyheter genom radio och posten som kom tre gånger per dag. Katarina sa att det man fick höra inte alltid var sant och jämför det med vad den person som startade Sverigedemokraterna sa. Den person sa att förintelsen inte har ägt rum och att allt om förilntelsen bara var falsk propaganda. Det var endast ett fåtal som visste om förintelsen och många trodde att det inte var sant. Många i Sverige tog avstånd från judar, det gjorde även Katarinas familj.

Continue reading

Intervju med Bosse

Bosse föddes 19 september 1949 i Dalahusby. Hans familj bestod då av hans mamma, pappa och två systrar. Från början var Bosses pappa pastor och hans mamma hemmafru men de kom senare att bli lanthandlare när de flyttade till Hörsta. De tjänade inte mycket på det eftersom att det var svårt med lanthandel. Familjen var fattig men de hade så det räckte.

Bosse berättar att ett av hans bästa minnen var när han fick en ny röd cykel som 8-åring av sin mamma och pappa. Anledningen till varför han kommer ihåg det så väl är för att han nästan inte hade någon egen leksak eller grej överhuvudtaget. Det kom som en överraskning att hans föräldrar kunde få tag på en sån cykel trots sin kritiska ekonomi.

Det Bosse gjorde mest som barn var att vara ute med sina kompisar. De cyklade i skogen, badade och åkte skidor bl.a. Bosse berättar att han och två till av sina kompisar en gång råkade tända eld på ett gärde men som tur var slocknade det vid en stenmur. Han säger att han inte var så gammal då så han blev väldigt rädd. Bosse tycker att han ändå hade det ganska bra i hans barndom, både i familj och skola. Det var ganska varierande skolmat, det förekom inget våld i varken hemmet eller i skolan men han säger att det kunde förekomma att man retade någon som var annorlunda i skolan.

Continue reading

Katarinas minnen från Andra världskriget

Katarina är idag 79 år gammal och bor i Askersund. Hon föddes alltså 1937 i Stockholm. Där växte hon upp i en våning på Karlavägen med mamma, pappa och sex syskon. Mamma var utbildad gymnastikdirektör och pappa var vice vd på Elektrolux.

Katarina minns inte så mycket ifrån krigstiden eftersom hon var så liten, men hon har förstått att hennes familj var priviligerade jämfört med många andra, men den påverkades såklart av kriget. Bland annat tvingades de flytta. Hon och hennes syskon fick bo hos mormor under en period för att det var oroligt i stan. Som många familjer höll man ihop när det hände farliga saker runtomkring och man var beroende av varandra. Katarina och hennes familj märkte inte av andra världskriget så mycket men de hängde upp skynken för fönstrena, flygplan flög ofta över stan, det fanns inga gatljus och ibland kunde man höra sirener.

Hon berättade även att under andra världskriget fick man nyheter genom radio och posten som kom tre gånger per dag. Katarina sa att det man fick höra inte alltid var sant och jämför det med vad den person som startade Sverigedemokraterna sa. Den person sa att förintelsen inte har ägt rum och att allt om förilntelsen bara var falsk propaganda. Det var endast ett fåtal som visste om förintelsen och många trodde att det inte var sant. Många i Sverige tog avstånd från judar, det gjorde även Katarinas familj.

Continue reading

Intervju med Maria

Jag har intervjuat min gammelmormor Maria. Hon föddes 6 september 1916 i Borggård och är nu alltså 99 år. Hennes pappa Algot jobbade som metallarbetare på Borggårds Bruk och hennes mamma Edla var hemmafru. Hon hade två yngre bröder som också jobbade på Borggårds Bruk.

När Maria var liten gillade hon att vara ute i skogen med kompisar. Där lekte de med grankottar som blev till djur, till exempel kor. Hon bodde med sin familj på fem personer i ett rum och kök så inne fanns det inte så mycket att göra. Det fanns många barn att leka med eftersom hon växte upp på ett bruk. På somrarna brukade de bada väldigt ofta eftersom de bodde nära en sjö och på hösten var fritidsnöjet att gå till lingonskogen och plocka bär.

Maria jobbade på Borggårds Bruk innan hon gifte sig. Där packade hon skruvar med mera och fick ungefär 25 kronor i månaden. Det var bara kvinnor som packade, männen hade andra arbetsuppgifter. År 1938 gifte hon sig med Paul. Paul arbetade med att åka runt i Östergötland och sälja smågrisar. Under kriget fanns knappt några bilar men Paul hade en lastbil som han körde runt grisarna i. Lastbilen drevs av gengas eftersom det var brist på olja under kriget.

Det bästa och sämsta minnet Maria har, som hände under kriget, inträffade på bara tre dagar. 1 januari 1940 flyttade Maria och Paul in i ett nybyggt hus utanför Hällestad i Östergötland. Huset var inte riktigt färdigt inuti. Dagen efter föddes min mormor och Maria och Paul var såklart väldigt glada. 3 januari skulle dock bli en sämre dag. Paul blev inkallad och skulle spendera de nästa sex månaderna i Börjelslandet som ligger 2,5 mil norr om Luleå. Paul var bara 23 år och relativt nygift då och han skickade brev hem till Maria varje dag. I Norrland var Paul chaufför. Han skjutsade officerare och körde lastbil. Ibland fick han även vara kock och han gillade speciellt att laga omeletter. Hemma i Östergötland var Maria ensam med två barn, ett precis nyfött och en ettåring samt ett nytt hus som behövde byggas klart. Eftersom Paul var egen företagare fick arbetet ligga lågt när han var borta, även om Maria sålde en del smågrisar till bönder som kom och köpte. Hon tyckte det här var en kämpig tid och det var jobbigt med oron om vad som skulle hända med Paul om kriget skulle nå Sverige. Continue reading

Skuggorna från en helt annan historia – GULAG

Julian Better föreläser för skolår 9 på Lillåns skola om ” Jag var barn i GULAG” 12 februari 2016.IMG_2168

jag-var-barn-i-gulag

Intervju med Mari-Anne Pettersson

Min mormor, Mari-Anne Pettersson föddes den 2a september 1945 i Örebro. Hennes familj bestod av mamma Hildur, pappa Arvid och en 7 år äldre storebror som heter Rolf. Hildur var lokalvårdare/skolstäderska och Arvid var pappersbruksarbetare. Familjen bodde under mormors uppväxt i Almby och Eklunda. Mormor gick på Eklunda skolan och säger att det fanns skillnader och likheter mellan dagens skola. På den tiden hade man bara ett klassrum och varsin bänk med alla skolböcker. Ingen fysisk bestraffning skedde i klassrummet men hon säger att det kan ha förekommit på rektorns kontor.

Det roligaste hon visste som ung var att åka skridskor på Eyravallen. Hon lekte mycket med bollar och hoppade hopprep. Eftersom att det inte fanns mobiltelefoner så fick man roa sig på något annat sätt. Hon var en mycket lovande gymnast men när hon var 15 år slutade hon för att hon insåg att det fanns mycket annat att göra, som var mycket roligare. Hon hängde mycket på ett ställe som kallades ”loftet” och gick även på mycket på bio. I hemmet säger mormor att man åt väldigt mycket husmanskost, såsom köttbullar och rotmos. Mormor har jobbat på många olika kontor och även på café. Hennes första jobb var dock på ICA och det jobbet fick hon när hon var 17 år. Efter det har det varit diverse kontor i 40 år innan hon började jobba på café. Hon säger att arbetsgivarna alltid varit schyssta och behandlat henne väl. Att gå upp på morgonen för att gå till jobbet har aldrig tagit emot.

Continue reading

Intervju med Göran

Göran är idag 72 år gammal och bor mitt i centrum i Örebro med sin fru Ann-Britt. För 60 år sedan bodde han med sin familj som bestod av mamma,pappa och syster, en ovanligt liten familj. Göran växte upp i Karlskoga. Hans pappa arbetade som brukstjänsteman i Karlskoga och hans mor var hemmafru. Görans familj hade det ganska bra ekonomiskt sätt, de hade radio, åt bra mat och hade det allmänt bra under 1950-1960 talet.

Göran berättade om sitt sämsta och bästa minne före 1962. Hans bästa minne var när han träffade sin nuvarande fru Ann-Britt. Hans sämsta minne var när han åkte in på ett polisförhör och hans far var med. Göran och några äldre grabbar hade vandaliserat en slags ¨butik¨ mitt emot hans egen gata. När Göran blev lite äldre började han jobba som springgrabb och så jobbade han även på posten. Han tjänade ungefär 75 kronor i månaden på posten. Under Görans tid så fanns det inga vanliga jobb som nu. Till exempel så är ett vanligt jobb nuförtiden att jobba på kontor men det var inte lika vanligt förr.

När Göran gick i skolan 1960 var det stor skillnad från nu, man hade mycket mer respekt för lärarna. Det fanns pojk- och flickklasser, Man hade morgonsamlingar för att sjunga en psalm eller be. de hade inga speciella uniformer i skolan. Bestraffningarna förr i tiden var också hårdare, om man skolkade från en lektion fick man sänkt betyg i ordning och uppförande. När Göran gick i skolan hade de tagit bort barnaga. De hade ungefär samma mat som idag, det var inga större skillnader. Några av hans favoriträtter var blodpudding, fläskfilé, köttbullar, kassler och ananas och hans absolut bästa var slottstek.

Continue reading

Solveigs minnen från Andra Världskriget

Solveig hade en tysk mamma och svensk pappa. Hennes mamma var hemmafru och hennes pappa missionerade i Tyska länder. De flyttade sedan tillsammans till Berlin och då hade de 5 barn. Runt år 1934 började blandannat judeförföljelsen. Det börjades pratas mer och mer om det i skolan. På den tiden fanns det något som kallades Hitlerjugend. Den gick ut på att få med ungdomar som från början ville vara med Hitler. Hennes äldre bror var blond och passade bra in i den ariskarasen, och många tyckte därmed att han skulle gå med. Solveigs föräldrar bestämde då sig för att flytta till Sverige, för att de ville inte vara kvar i ett land där en viss grupp blev orättvist behandlade. Då de tyckte att alla människor är lika mycket värda och att det var överhuvudtaget fel att göra något mot judarna.

De flyttade till Karlskrona i Sverige där Solveig föddes år 1936 och är uppvuxen tillsammans med hennes sju syskon. Pågrund av att det var en så stor familj levde de ganska fattigt.  Karlskrona är en sjöfartsstad och trots att Solveig var ung minns hon hur flygplan alltid var redo ifall det skulle komma något. Hon minns också att det var mörkläggning om kvällarna och när hon vaknade kunde se svarta flagor ute på marken. Då svenska flygplan förmodligen fått syn på något som skulle kunnat ha varit ett hot. Då och då blev de också varnade genom signaler att de var tvungna att gå in i sina hus.

På den tiden hade man ingen TV utan man fick reda på nyheterna genom radio och tidingen. Solveigs mamma hade även en syster i Hamburg som hon höll kontakten med och därmed fick veta lite vad som hände i Tyskland.

Continue reading

Sigrid – i Sverige under Andra världskriget

Sigrid är 94 år, hon föddes i Garphyttan som ligger en bit utanför Örebro. Efter något år flyttade hon och sin familj till en gård i Förlunda. Hennes mamma och pappa som båda växte upp i Närke var födda år 1900 och 1902. De var bönder och arbetade alltså på gården hela dagarna. Hennes pappa var även intresserad av politik och satt med som ordförande i Hovsta som som på den tiden var som ett litet eget distrikt. Sigrid hade även tre systrar. Ingrid, Marianne och Kerstin de var födda från 1923-1935. När Sigrid blev lite äldre så började hon i skolan som låg en bit bort. Varje morgon tog hon sällskap med en grannflickan som var en god vän till henne. De träffades även en del utanför skolan och kastade boll eller hoppade hage. Hon gick i skolan i 6 år och sedan i något som kallades för fortsättningsskola. Där spenderade hon 2 år. Skolan hon gick på var liten och lärarna gav milda bestraffningar som att gå ut i klassrummet eller ställa sig i ett hörn och skämmas. Eftersom det endast var 8 personer i hennes klass så var det alltid lugnt i klassrummet. Alla böcker och material som man behövde i skolan var man tvungen att köpa.

Continue reading

Intervju med morfar Kent

Kent är idag 70 år gammal och bor i en villa i Bettorp. När Kent var ung bodde han tillsammans med sin syster, mamma och pappa på Hertig Karls allé i Örebro. Hans pappa arbetade på Televerket och hans mamma var hemmafru.

Kent berättade lite om det bästa och sämsta som hände innan 1962. Hans bästa minne är när han träffade sin nuvarande fru, Monika. Han har även fina minnen från när han tog realexamen och kom in på skolan Teknis. Kents sämsta minne är när han blev påkörd av en bil och bröt benet. Han berättade hur det gick till och det var så att han ställde sig framför en bil och vägrade flytta sig. Till slut tröttnade föraren och åkte på honom så han bröt benet. Jag tror att det är hans sämsta minne eftersom det var helt onödigt att ställa sig framför. När Kent blev äldre tog han ingenjörsexamen och började jobba på Vägverket. Där jobbade han från 1964 till 1980. Hans första lön var på ca 1800 kronor i månaden. När han började jobba som jurist/advokat 1980 var hans lön ca 15 000 kronor i månaden.

När Kent gick i skolan berättade han att relationen mellan elev och lärare inte var speciellt bra. Den var speciellt dålig med de lärare som använde sig av mycket barnaga. Han berättade att han en gång tog lite stryk bara för att förödmjuka en otrevlig träslöjdslärare. Det började med att han fick några örfilar, och när läraren slagit klart bad Kent honom att få fem till för att slå skolrekordet. I folkskolan fick man sina läroböcker från skolan, men när han började på Teknis så fick man köpa sina läroböcker själv. Till vardags åt man vanlig husmanskost ungefär som idag. En sak som var annorlunda då var att det inte fanns rätter som till exempel pizza och tacos. Till fest var det vanligt med stek och potatis med brunsås som även var hans favoriträtt.

Continue reading

Intervju med Maj-Lis Nilsson

Jag har intervjuat Maj-Lis Nilsson som är min gammelmormor, hon  föddes år 1929 i Sköllersta. Hon hade sex syskon, fyra bröder och två systrar, hon var yngst av alla och det var en väldigt stor åldersskillnad mellan dem. Hennes äldsta syskon hade i stort sett flyttat hemifrån när hon föddes. Maj-Lis och hennes familj bodde i ett litet hus på landet som bara hade två rum och kök där de då bodde nio personer. Maj-Lis fick inte ett eget rum eftersom hon var yngst och fick då sova i köket med sin mamma och pappa. Hennes mamma som föddes år 1894 var hemmafru och jobbade alltså inte utan var endast hemma med barnen och tog hand om hemmet. Maj-Lis pappa föddes år 1891, han var statare och var alltså anställd som jordbruksarbetare på en gård. Han fick inte bara pengar i lön, han fick även lön i natura vilket innebar att han kunde få t.ex säd och mjöl. Detta betydde alltså att Maj-Lis pappa var den som försörjde familjen och det gjorde som sagt att de inte hade så mycket pengar. De hade inte råd att köpa kläder, de fick ofta tyger i födelsedagspresent eller julklapp för att kunna sy upp ett nytt klädesplagg hos en sömmerska. De hade också mycket hemsydda kläder. Som man kanske förstår fick hon och hennes syskon inte välja vad de ville ha på sig. De hade sina vardagskläder, några plagg som de kallade släng som var något slags mittemellan och sedan sina finkläder som man fick ha på sig väldigt sällan.

Maj-Lis gick sex år i folkskola och ett år i fortsättningsskola. Reglerna när hon gick i skolan var mycket strängare än vad de är nu, man hade stor respekt för läraren och ett exempel på något som skiljer sig från skolan då och nu var att de fick ställa sig på sidan av sin bänk när de fick ordet och de sa aldrig lärarens förnamn eller du till dem. Om man bröt mot reglerna kunde man bli slagen på fingrarna med en pekpinne eller en linjal, därför var det inte så vanligt att man bröt mot reglerna och mobbing fanns inte vad hon kommer ihåg. Läroböckerna fick man av skolan men maten fick man däremot ta med sig varje dag.

Continue reading

Intervju med Alf

Jag har intervjuat min gammel morfar Alf Johansson. Han föddes år 1920 i Högsjö och är 96 år. Han kommer inte ihåg specifika saker som bästa minne från 40 talet men han berättar allt han minns från andra världskriget.

Alf hade fyra andra syskon. Alfs pappa jobbade som vävare på en fabrik och hans mamma var hemmafru som de flesta andra kvinnor var på denna tid. Alf gick sex år i skolan och därefter började han jobba i en fabrik i Pålsboda som 12 åring. Han berättar att lärarna var mycket stränga i skolan och de som inte skötte sig fick en ”snärt”. Fabriksjobb, lantbruk och jobb i skogen var mycket vanliga arbeten. Under denna tid åt man mycket potatis och köttet man åt var kanin. Alf berättar att hans familj hade uppfödning av kaniner för att äta upp dem. Därför förstår Alf inte varför vi har kaniner idag som husdjur, enligt honom är de till för att ätas. Som barn under denna tid sparkade man boll med varandra eller så lekte men i skogen bland träden. I åldern 18-19 år gifte man sig, Alf gifte sig när han var 20 år.

Alf var 21 år när han blev inkallad till armén, år 1941. Han låg som militär vid Östersjön ifall Sovjet skulle anfalla. Alfs bror Rolf som var 23 var också med i armén. Han berättar att som militär var man inte rädd utöver det vanliga eftersom man visste så långt innan att man skulle bli inkallad till armén. Alf berättar även att man absolut inte vågade säga vad man tyckte och tänkte, bara med de närmaste som familj och vänner. Man märkte av andra världskriget pga alla ransoneringar som t.ex kaffe och socker. Man visste även att Hitler jagade judar men man visste inte om alla förintelseläger och koncentrationsläger förens år 1945. Innan så visste man inte vad tyskarna gjorde. Vad Alf säger så kom det knappt några flyktingar hit under kriget men efter så kom det många. Varför det inte kom några flyktingar under kriget kommer inte Alf ihåg. Man hörde vad Nazityskland hade gjort med dessa oskyldiga människor och Alf beskriver att man kände hat mot Tyskland. Under denna tid så fick man reda på alla nyheter genom tidningar och radio. Enligt Alf så var svarta börsen när man t.ex handlade utan att betala skatt. Man handlade på ”sidan”.

Continue reading

Nya intervjuer och livsberättelser på väg!

Dags för nya elever! 9A förbereder just nu intervjuer från 65+ och nya livsberättelser från de kvinnliga flyktingarna med fördjupningstexter!9A 16 025

Att minnas för framtiden – 27 januari – Förintelsens minnesdag för människovärde och demokrati

Lördagen den 27 januari 1945 befriar sovjetiska soldater olika läger kring den lilla polska staden Oswiecim, på tyska känd som Auschwitz. Uppskattningsvis 8 000 sjuka, utmärglade, och i en del fall döende människor befriades. Ungefär 5 800 överlevande hittades i ett jättelikt läger kallat Birkenau.   60 000 lägerfångar hade, klädda i trasor mitt i vintern, veckorna innan tvingats ut på ”dödsmarscher” inåt det Tredje riket. Omkring en miljon människor hade dessförinnan ihjälgasats och kremerats på platsen. Gaskamrarna var nu sprängda och nazisterna hade försökt dölja vad som pågått.

Idag är den 27 januari en årlig minnesdag som uppmärksammas i Sverige och internationellt för att hedra Förintelsens offer. Den 1 november 2005 antog FN:s generalförsamling resolution 60/7 som uppmanar alla medlemsländer att hedra Förintelsens offer och ålägger dem att sprida kunskap om Förintelsen, rasism och antisemitism.

Det är också en dag då man kan fundera över sin egen roll som medborgare i ett humant samhälle och över hur vi själva skulle reagera i en krigs- eller krissituation. Kanske kan vi alla utföra handlingar som vi inte i förväg tror vi är kapabla till? Detta på grund av grupptryck, likgiltighet eller för att vi så gärna vill hitta enkla svar, se tillvaron i svart och vitt, hitta någon att skylla på när vi känner hos hotade eller när något känns jobbigt.

Continue reading

Anteckningar om Förintelseundervisning

Klicka på bilden nedan för att komma till pdf om Förintelseundervisning!

Framsida

Överlevande Mietek Grocher

Den 18 januari – inför Förintelsens minnesdag den 27 januari besökte Mietek Grocher Lillåns skola och berättade om sin familjs öden under Förintelsen i Polen och hur själv överlevde för klasserna 8a-e.

Stort tack till Lundhagskyrkan!

bild (3) kopia

 

För att läsa om hur nazister hotar överlevande, klicka här.

Bleckhammer – spåren efter det förflutna

DSC_0660

Under en exkursion till västra Polen stötte vi på ett underläger till Auschwitz – Bleckhammer. I detta underläger arbetade uppskattningsvis 5 000, främst judiska fångar med att få fram syntetiskt bränsle. Men i trakten kring Bleckhammer fanns även andra läger; totalt arbetade närmare 48 000 tvångsarbetare här (inklusive 2 000 brittiska krigsfångar). Bilden nedan visar sannolikt ingången till underlägret Bleckhammer. Jämför bilderna. (Källa här för att komma till bildkällan)

blechhammer_odkrywca_640

Från de amerikanska angreppen mot just Blechammer-lägren finns några ikoniska bilder. Se nedan. Fabriken producerade mycket lite bränsle under kriget på grund av dessa bombangrepp. Klicka här för att komma till bildkällan.

680a8cd4f8

Kalmar beredskapssjukhus

När Beredskapssjukhuset i Örebro läggs ner den sista december 1945 förflyttas några av patienterna till beredskapssjukhuset i Kalmar. Besök gärna utställningen – Ett län i beredskap, som innehåller en avdelning om Kalmar Beredskapssjukhus.

Klicka på bilden för att komma till Kalmar länsmuseum.

glad_patient_med_systrar_kwo25628.0x600

Välkommen till Sverige!

Under sommaren 2015 visar Malmö museum utställningen ”Välkommen till Sverige” som handlar om Malmö museum med kort varsel våren 1945 inkvarterade 100-tals flyktingar som kom till Sverige med de så kallade ”Vita bussarna”. Besök utställningen! Några av dessa kvinnor kom senare till beredskapssjukhuset i Örebro.

För att komma till Malmö museums hemsida, klicka på bilden!

IMG_1216[1]

IMG_1184

En av de vita bussarna på Malmö museums innergård samt Ingången Malmö museum 2015. Foto: Mikael Enoksson

”Every face has a name”

Ny film som har visats på SVT. Intressanta material finns på denna länk. För att komma till hemsidan Klicka på länken!

logo 

Intervju med Lola

Jag har intervjuat Lola Tibblin som är min mormor och är född 1943 i Örebro. Dom var 6 syskon i familjen varav hon var den äldsta. Eftersom familjen var stor så var det mycket att ta hand om, så hennes mor var hemmafru och hennes far jobbade på ett järnbruk. Lola säger att hon tror det var ett mycket hårt arbete och att det säkert var jättedålig lön.

Eftersom hennes mor var hemmafru och dom var en stor familj så var de fattiga och hade det svårt med mat. Hennes far hade alkoholproblem också och drack upp det mesta av pengarna han fick i lön. Hon berättar att ett tag var de så fattiga och hungriga att de fick gå ut på ett gärde där de bodde för att leta potatis att äta, vilket är hennes sämsta minne från barndomen.

Continue reading

Intervju med Bosse Börjesson

Bosse föddes 1946 i Värmland Dalby. Även där brevid fanns en sjukstuga. Hans mamma födde Bosse innan äktenskap med pappa bror. Men sedan gifta hon sig med john och då fick han en halvbror Kjell. Hans styvpappa John var en skogsarbetare och sedan fabriksarbete. Hildur var först städerska och sedan också blev hon fabriksarbetare. Det vanligaste jobben på den tiden var skogsarbete eller fabriksarbete.

Bosse växte upp i Sysslebäck med 9 årig grundskola och sedan gick han på gymnasiet i Torsby. På den tiden var det inga svarta i skolan men zigenarna kom på den tiden så man kränkte mycket dom på olika sätt. På den tiden fattade hans föräldrar att det var krig för de var vid norska gränsen. Norge blev taget av hitler och därför åkte många svenskar till gränsen för att vara redo om tyskarna skulle vilja ha Sverige. Då så brukade även barn gå över gränsen och leka med andra vilket var ytterst farligt. De flesta männen åkte och lade sig vid gränsen även styvpappa John och hans bror. Dom som åkte fick däremot inte mycket betalt alls utan det var bara tjänst att åka. Därför levde de som var kvar hemma inte så bra och så levde dom bara på kuponger nästan.

Continue reading

Sverige efter kriget

Mitt namn är Alexander Holmberg och jag har intervjuat min farfar vid namn Bo Holmberg. Bo är född den 12 Oktober 1942 i Bångbro, Kopparberg. Bångbro är en liten by som ligger 8 mil norr om Örebro. Bo växte upp där med hans föräldrar Britta och Gunnar. Han hade också en bror vid namn Per-Åke. tiden då var mycket hårdare än vad den är nu, till exempel man fick inte nya kläder man fick oftast ärva kläder som blivit för små för de äldre personerna och om något klädesplagg gick sönder fick man inte ett nytt klädesplagg, utan det var att lappa igen hålet. Bo och de andra i hans ålder fick gå ut i arbetslivet redan vid 14 års ålder och det var bara folk som var översmarta som fick gå mer i skolan. Bo gick bara i skolan i 7 år och då hade han inte alla ämnen som vi har i skolan nu till exempel han hade inte engelska. Det var också svårare för det fanns inga tekniska saker under den tiden. Det enda som var rätt så tekniskt var radio. På jul fick man inte heller det man får idag utan man fick oftast leksaker och man åt heller inte så mycket godis då. När det gällde mat var det inte pizza och kebab som vi äter idag utan de vanligaste maträtterna var husmanskost, de vill säga mycket köttbullar, kålsoppa, pannkaka och levergryta. Man åt också mängder av havregryns gröt, till det hade man oftast hemma gjort sylt. När Bo var 14 år gammal så träffade han en tjej som hette Monica. Hon är nu idag fru till Bo och har varit det sedan 1976.

Continue reading

Intervju med Birgitta Nilsson

Birgitta Nilsson föddes den 12 Maj 1945 i Örebro och är det ända barnet i hennes familj. När hon skulle födas var hennes mor Greta sjuk i tarmvred vilket ledde till att läkarna var rädda att både Greta och Birgitta skulle styrka med. Båda överlevde men sjukdomen resulterade i att Birgitta blev utan syskon. Hennes far Astor arbetade som pastor under Birgittas första levnads år medan Greta var hemma med Birgitta på dagarna. Familjen flyttade sedan in till stan där fadern köpte ett bageri och blev bagare och arbetade även på en fabrik där de gjorde pussel. Birgitta minns att de satt hemma ibland och lade pussel som han hade skurit ut i fabriken och sedan tagit med sig hem. Hennes mor började arbeta igen när Birgitta var ca 5 år och arbetade med att sälja mat. Undertiden som hennes föräldrar arbetade så tog Birgittas mormor, som då bodde hos dem, hand om henne. Även om föräldrarnas inkomster inte var så höga så klarade de sig bra och åt vanlig husmanskost med kött och potatis till vardags. På Söndagarna blev det lite finare mat och de fick även efterrätt. De fick reda på nyheter genom radion och Birgitta ägde inte en TV förrens hon gift sig.

Continue reading

Minnen från tiden innan 1962

Jag har intervjuat min farfar som nu är 74 år gammal. Han kommer inte ihåg så jätte mycket från tiden då han var liten. Men han kunde berätta så mycket som han kom ihåg om hur det var att växa upp under förintelsen.

Bertram föddes 1940 i staden Örebro. Han växte upp med två bröder, en mamma som var hemmafru och en pappa som jobbade med att köra lastbil. I de flesta familjerna var det mamman som skötte familjen och under kriget var mannen förlagd till olika krigsuppdrag. Han kom hem efter antal månader för att få träffa sin familj. Man gifte sig ungt i kyrkan, det var inga föräldrar eller liknande som sa något utan man bestämde helt sjölv vem man gifte sig med. När bertram var 5-6 år flyttade familjen till ett nybyggt hus där det fanns badrum, spis, vatten som kunde regleras till varmt eller kallt. Innan det var det iskallt utedass som gällde. Tvn kom på slutet av 50-talet. Man tog sig runt i staden med hjälp utav mopeder, bussar och cyklar. Bil var väldigt ovanligt då privatpersoner inte hade någon tillgång till bensin.

Continue reading

Intervju med Karl-Anders

Jag har intervjuat Karl-Anders Lindsten, han föddes i Örebro dagen före nyårsafton år 1936. Inga syskon i familjen. Hans far Eidan Lindsten arbetade på en försäljningsorganisation i Örebro som sålde torvströ till bönderna runtomkring Örebro. Hans mor Ella Lindsten var som många andra kvinnor på den tiden hemmafru. Ella fick diagnosen TBC vilket gjorde att Karl-Anders fick växa upp från och med först klass i Stockholm tillsammans med sina släktingar. Han började i skolan i Stockholm och fick snabbt lära sig att om man talade närkingska i Stockholm så blev man mobbad. Han gick i skolan där enda fram till årskurs 7, då han flyttade tillbaka till Örebro igen. Han tog studenten på Karolinska skolan i Örebro. Ett tag senare så flyttade han tillbaka till Stockholm igen där han kommer ihåg ett starkt minne av att han inte hade någon dusch i sitt badrum i lägenheten på Östermalm som han bodde i. Han ägde inte heller ett kylskåp, utan ena grannen hade ett skåp där han förvarade isblock i som ”ismannen” levererade en gång per vecka. På så sätt blev skåpet nerkylt av isen så dem använde det som ett kylskåp. Han har även ett starkt minne av Fredsdagen den 5 maj, han befann sig på Kungsgatan i Stockholm där det var mycket festligheter den kvällen. Folket rev papper i bitar och slängde ut från sina balkonger som skulle se ut som snö, vilket symboliserade friden för dem.

Continue reading

Intervju med Inge-Gerd Lindstén

Inge-Gerd Lindstén är född år 1937 i Köpenhamn, Danmark. Hon växte upp i den lägre medelklassen med sin svenska mamma Elsa, hennes pappa Kris och hennes storasyster. Hennes far arbetade som smed och reparerade kylskåp, familjen var bland dem första som ägde ett kylskåp, minns Inge-Gerd. Mamman var hemmafru och familjen hade en trädgård där de odlade sina grönsaker och potatisar, hon syltade och saftade för att hushålla med pengarna.

Ingegerd gillade att gå i skolan och på den tiden i Köpenhamn så förkom det ingen mobbning och skolkning i skolan. Det spelade ingen roll hur man såg ut och hur man gick klädd. Visst fanns det några skolkamrater som var mindre populära för att de inte hade lika mycket pengar som de till exempel kunde köpa kläder och godis för, men de blev inte mobbade för det utan fick istället ärva kläder och vara utan godis. På hennes fritid gjorde hon framförallt alla sina läxor men hon gillade också att vara med sina kompisar. På vinter åkte de pulka och på sommaren cyklade det runt överallt. De fick mycket frihet och rörde sig vart de ville, bara de var hemma i tid på kvällarna. Familjen ägde en radio och det var så de fick reda på nyheter och vad som pågick runt om i landet. Varje fredag kväll klockan 20.00 drack de te och lyssnade de på en deckarserie tillsammans. Ingegerd minns att hon var på en skolfest sista dagen i högstadiet och att lärarna avbröt festen för att eleverna skulle kunna få lyssna på sista avsnittet från deckarserien från radion via högtalare. Detta var en av det få gånger som lärarna uppfyllde elevernas önskning och då insåg hon att lärarna faktiskt lyssnade på vad de hade för intressen. Alla elever hade mycket stor respekt för lärarna och man ville aldrig säga emot. Det förkom ingen tysk propaganda i skolan men skolan ockuperades av tyskarna så undervisningen blev inställd.

Continue reading

Intervju med Rosa Marie

Rosé Marie är idag 69 år gammal och bor i ett radhus vid Rosta gärde. Hon föddes den 1 juni 1945 i en lägenhet i Fellingsbro. I lägenheten bodde hon med mamma, pappa och sin bror. Pappan jobbade som svetsare medans mamman jobbade inom sjukvården och som mattant.

Continue reading

Intervju med Per

Per har nästan alltid bott i Örebro och föddes även där. Idag är han 69 år gammal och bor i ett hus i Hovsta med sin fru Stina. Per var det enda barnet i hans familj, pappa var en chef inom byggnadsindustrin och hans mamma var en hemmafru.När han var liten lekte han och hans kompisar ofta “krig lekar” vilket hans föräldrar ej var förtjusta i. Hans pappa hade varit med och krigat i det Finska vinterkriget. Det fanns såklart sporter då med så som ishockey, landbandy, fotboll och sen kunde man också cykla.

När Per gick i skolan hade lärarna stor pondus och det var även lagligt att aga. Till exempel om man hade gjort något man inte skulle så fick man lägga händerna under bänklocket och så satte sig läraren på locket. Hans bästa minne var flytten till Sörby eftersom han fick bo själv och fick på så sätt mycket mer frihet. Han kunde inte  heller säga något så dåligt minne att han fortfarande går och tänker på det. På Pers tid så var det betydligt enklare att få ett jobb, man behövde inte samma utbildning som man behöver idag. Man behövde inte plugga vidare. För oss ungdomar idag är det inte bara att skaffa ett jobb efter gymnasiet, du kan omöjligt lyckas att få ett välbetalt jobb idag utan en utbildning, det är ytterst få som klarar det.

Continue reading

Intervju med Karl-Johan Johansson

 Jag intervjuade en som heter Karl-Johan Johansson. Han var född i Helsingborg år 1930. För nästan exakt 70 år sedan så jobbade han som Grafiker. År 1970 så flyttade han till Örebro. Han har 5 barn och alla gick på Lillåns skola. Han hade inga syskon. Kriget bröt ut när han var 9 år gammal. Det var förbjudet att prata och skriva om kriget.

Han såg två plan krascha på grund av att han bodde så nära Danmark. Man fick veta efter kriget över vad som hände och hade hänt. Skolan som han gick på hade byggt stora staket runt skolan för att undvika till exempel. Sjukdomar och smittor. Han fick 25 kronor i veckan när han jobbade och han gav 15 kronor ifrån dem till sin moster. Han var uppväxt på landet. Skolan han gick på var så liten så alla klasser från 1-3 gick tillsammans och 4-6 gick tillsammans. Sverige hade alltid full demokrati. Statsministern under kriget hette Per Albin Jansson.

Continue reading

Framväxten av fördomar

Bild fördomar 15

Guns minnen från Andra världskriget

Gun föddes i Lerum fem mil utanför Göteborg den 11 september 1933. I hennes familj var de åtta stycken varav sex barn, fyra pojkar och två flickor. Gun är den yngsta av syskonen. Hennes pappa arbetade som järnvägsarbetare och hennes mamma skötte om hemmet.

Gun började skolan som sjuåring 1940 och det i en liten skola med bara två lärare. En lärare för ettan-tvåan och en för trean-sexan. På skolan fanns runt femtio elever som alla fick ärva sitt skolmaterial från klassen över, det var bara sexorna som fick nytt material. Det fanns ingen skolmat så alla barnen fick också själva ta med sig mat som de sedan åt vid bänkarna på skolan. Under Guns skoltid hade man inga speciella kläder vad hon kommer ihåg, skoluniform var inget man använde sig av utan man hade sina egna kläder till skolan. Gun hade hela fem kilometer till skolan som hon varje dag gick fram och tillbaka. Bilar var ännu sällsynta och de som fanns gick inte på bensin utan på gengas. Ibland hände det ändå att hon hade tur och fick lov att åka med en hästskjuts som skulle åt samma håll men annars gick hon. Efter skolan var Gun ofta trött, förutom att hon fick gå så långt varje dag så var det också väldigt långa dagar i skolan. På 40-talet hade man också skola på lördagar. Även om hon var trött så gick hon ändå långt för att hämta mjölk hos bonden, det gick på den tiden inte att köpa det i affären precis som med mycket annat. Vanligare var det istället att man gjorde saker själv och för hand istället för att köpa de i butik. Dessutom hade de flesta inte pengar till sådant. Leksaker hade Gun inga utan hon och hennes syskon använde sig mest av fantasin även om det ibland hände att de till exempel spelade brännboll.

Continue reading

Margaretha Kihlberg under kriget

Idag bor Margaretha i Karlstad och är 84 år gammal. 1931 föddes hon i Skövde och var då själv med sin mor och far när de flyttade till en gård utanför Västerås. Hon var bara ett år då och de åkte häst och vagn med alla saker och alla djur fick också gå vid sidan. Men bara några år senare hade hon 3 syskon att gå med till skolan. Margarethas pappa arbetade som jordbrukare och bodde då långt ifrån skolan. Hon hade 6km att gå till skolan varje dag och det hade också de tio andra i hennes klass. Hennes familj hade inte bil för man hade inte råd. Många hade lite med pengar eftersom det var bara pappan som arbetade. Hennes mamma hjälpte till i hemmet och med gården. De hade många djur och till och med militärhäst som staten ägde. Gården var så stor att de hade två anställda.

Det var inte bara långt till skolan utan också till närmsta affär. Dit behövde de gå inte bara för att köpa mat utan deras post hamnade där också. Någon från området fick gå dit varje dag och hämta posten åt alla med en stor väska. Det fanns ingen telefon utan man skickade brev, men Margaretha skrev inte brev eftersom hon inte kände någon långt bort. Alla hennes kompisar bodde nära varandra.

Continue reading

Intervju med Gunilla

Jag intervjuade min mormor som heter Gunilla. Hon är född den 11 november 1943 i Örebro och är 71 år. Hon har en bror som är åtta år yngre, född 1951. Hon hade även en mamma som hette Maria Tolf som var i född Ehlin 1922, uppvuxen i Hagaby och var en hemmafru. Och en pappa som hette Eric Tolf som var född 1923 i Lillån. Eric tog värvning vid flyget i Västerås och utbildade sig till flygmekaniker. När Gunillas skulle gifta sig så fick dom skriva till kungen för att få lov till att gifta sig 1943 eftersom Eric inte var 21 år. Efter giftermålet 1943 började han på SJ:s centralverkstäder i Örebro, Eric var dessutom idrottsman han sprang 400 och 800 meter. Hade ett juniorrekord som höll sig i 43 år.

Continue reading

Krigsminnen – Intervju med Vivianne Eklund

Jag har intervjuat min mormor Vivianne Eklund som föddes den 27 februari 1944 i Skinnskatteberg i Värmland. Hennes familj bestod utav mamma Elsa, Pappa Olle, två storebröder vid namn Stig-Olof och Lars-Åke och en lillasyster som heter Marianne. Tillsammans bodde de i en villa och stora delar av deras släkt bodde i Skinnsskatteberg. Det var pappa Olle som tjänade de mesta av pengarna åt familjen eftersom att mamman Elsa ofta behövde vara hemma och ta hand om barnen. Pappa jobbade på ett sågverk som de flesta i staden gjorde. Min mormor berättade att industriarbete var ett väldigt vanligt arbete för män på den tiden och att mammorna, såsom sin egen mamma, var hemma och tog hand om barnen. När min mormor var bara 3 år flyttade de till Västerås och det var även där hon började skolan. Hennes bästa minnen från sin uppväxt var att börja i skolan och att bo hos sin mormor i Skinnsskatteberg när till exempel föräldrarna var borta.

Continue reading

Bertil Emilsson – livet under Andra världskriget

Bertil Emilsson föddes år 1936 i Närkes kil i Sverige. Han växte upp med båda sina föräldrar och fyra syskon. Han var nöjd med sitt liv under andra världskriget, för han tyckte han levde ett ganska bra liv och hade gott om pengar och mat. Både Bertils mamma och pappa var lantbrukare.

Hans bästa minne från den tiden var vintrarna när han åkte längdskidor till skolan med sina syskon. På den tiden fanns det inte så många fordon man kunde ta sig fram med. På 40-talet var det en av de kallaste vintrarna som Bertil hade upplevt. året 1942 mellan februari och januari, det var 20 till 30 minus grader.

Bertil kände sig trygg under kriget på grund av att Sverige var neutralt och han tyckte det var ett smart val av Sverige. Partierna i Sverige gick ihop på den tiden och var inte uppdelade i två grupper som nu. Då fick man reda på allt som hände på radio och i tidningar. Det som sas var mer trovärdigt än det som sägs idag. När Hitler startade kriget tyckte många i Sverige att han gjorde rätt på grund av att stor godsäggarna var nazister.

Continue reading

Intervju med Ingemar

Ingemar bor i Örebro och är född 1948. Alltså är han 67 år gammal. Från Ingemars perspektiv är det inte så stor skillnad på vad man gjorde på fritiden när han var barn och vad man gör på fritiden idag om man är barn. För när Ingemar var barn lekte man mycket i skogen, cyklade och spelade lite kort då och då vilket barn gör än idag.

Svarta jeans med gula fickor var väldigt populärt, men det var inget dom små barnen gillade. Utan det blev mer populärt när man kom upp i tonåren. I skolan behövde man inte ha på sig uniform utan man fick ha på sig vad man ville, men utöver det så var skolan ganska hård. Man gjorde aldrig något dumt som att t.ex skolka för då var man tvungen att gå till rektorn och få skäll. Men det fanns fler straff än att gå till rektorn, man kunde t.ex få en linjal slagen på fingrarna, lägga fingrarna mellan ett bänklock och låta läraren sätta sig på locket eller få stå utanför klassrummet och vänta tills lektionen var över.

Continue reading

Intervju med Lars Skagerström

Min morfar föddes i Katrineholm 1948. Han växte upp med tre syskon, två systrar och en bror. Han hade en pappa som var sågare och en mamma som var hemmafru. Det var vanligt att det var pappan som försörjde familjen. Samhället var alltså mer sexistiskt än idag. och det ser han väldigt positivt. Men när han var lite gjorde också mamman allt i hushållet. Det kom inte ens på frågan att hjälpas åt. Pappan var oftast väldigt trött efter en lång dag på sågen som det hette. Många av hans kompisars pappor jobbade som hans, med hantverk. När man idag hör lönen är det svårt att tro vad man hör. Den låg ungefär runt 600kr i månaden. Då var ju pengarna värda betydligt mer . Men det låter så ofantligt lite. Men det var inte Heller samma förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare som i dagens samhälle. man kan säga att den var ganska formell. När morfar var nyfödd var inte pengarna nått stort problem, utan ransoneringskorten. Allt handlade om att produktionen av olika saker inte var lika stor som idag. Man fick alltså begränsningar på det mesta som hörde till hushållet. Om det var slut på kaffe eller smör och man hade använt upp sin gräns var det helt enkelt inte lagligt att köpa mer. Men det fanns ett sätt att få tag i mer än vad ransorneringskorten sa att man fick inhandla. Det var en svart marknad som kallades eller kallas svarta börsen. De som sålde saker på svartabörsen hade oftast fått tag i saker på olagligt sätt. Ett vanligt smeknamn på de var hajarna.

Continue reading

Intervju med Eva Gezelius

Jag har intervjuat min mormor Eva Gezelius som föddes i Örebro knappt ett år efter andra världskrigets slut, 12 Mars 1946 hon hette då Rydgren i efternamn. Evas familj bestod av mamma Brita, pappa Olof och syskonen Åsa född 1947 och Dag född 1951. Olof jobbade som kontorist och Brita var till en början hemmafru men blev senare anställd på familjeföretaget Eksbokbinderi där Evas morfar Carl Ek var bokbindarmästare.

Eva har många bra och några dåliga minnen från hennes uppväxt, bland annat så kommer Eva ihåg att hon var rädd att Kalla kriget skulle komma till Sverige, nere i lägenheternas källare så fanns ett skyddsrum med en lapp på om vad man skulle göra om något skulle inträffa. Familjerna i huset hade övningar med evakueringar för att vara beredda.

Continue reading

Interjvu med Luciano Zidaric

Jag har intervjuat min morfar som heter Luciano Zidaric´, han föddes år 1946 i dåvarande Italien. Idag är det området Kroatien. Han växte upp med sin familj som bestod av hans äldre bror, hans mamma och hans pappa. Jämfört med hans vänner och andra som bodde i Italien, så hade de det ganska gott ställt. Morfars mamma, min gammelmormor, hette Maria. Hon jobbade med att paketera cigaretter i en tobaksfabrik. Hans pappa, min gammelmorfar, jobbade i en livsmedelsbutik.

År 1947 var morfar ett år. Det året drogs en gräns genom det som då var Italien. Ett stort område blev Jugoslavien. Människorna som bodde i dessa områdenfick välja om de ville stanna kvar i det som nu var på väg att bli Jugoslavien eller om de ville flytta till Italien. Om man valde att stanna kvar, blev man Jugoslavisk medborgare och skulle anpassa sig efter hur Tito ( den nye presidenten) skulle styra området. Om man däremot valde att flytta, fick man packa en portfölj per person med de käraste ägodelar man hade. Hus och möbler lämnades kvar.Familjen Zidaric´ valde att stanna kvar. Det var trots allt det land där de alltid levt och där deras hem fanns. Eftersom de som sagt hade det ganska gott ställt, tänkte de att de skulle kunna behålla sin bostad.

Continue reading

På denna plats… Intervju med Folke Eriksson

Folke Eriksson föddes 1923, och är idag 91 år gammal, och var då 16 år när andra världskriget bröt ut. Idag bor han i ett hus ute på landet med sin son som närmsta granne. Folke är född och uppvuxen i Sverige. Han bor i området där han föddes och har levt sitt liv. Han var uppvuxen på en bondgård och jobbade som dräng hos en lantbrukarfamilj. Och har också haft ett eget framgångsrikt lantbruk.

När kriget bröt ut ville han inte göra vapentjänstgöring, utan blev därför brandsoldat i Katrineholm. Vilket innebar att han blev tränad utifall de skulle behöva släcka bränder efter tex oväntade bombningar. Han var inkallad under hela kriget. I Katrineholm skötte de om både brandbilar och ambulanser, så att allt var färdigt utifall att det skulle inträffa något. De fick alltså serva bilarna, samt se till att de alltid var tankade. Bensin och olja var det ju ont om, men till brandbilar och ambulanser sågs det till att det alltid fanns. Eftersom han kom ifrån ett lantbruk, så fick han alltid permission (tillåtelse att åka hem) till vårbruket varje år. Eftersom det inte fanns gott om bensin och olja blev man tvungen att använda mer arbetskraft. Därför fick de flesta permission att åka hem lagom till vårbruket, så att all arbetskraft som fanns kunde användas till saker såsom lantbruket. Utan lantbruket hade ju Sverige svultit ihjäl, eftersom alla gränser hade stängts. Men han säger att han hade det trevligt under tiden han var i Katrineholm, eftersom han hade ett väldigt trevligt befäl. Och han tyckte att allt fungerade jättebra under tiden han tjänstgjorde där.

Continue reading

Minnen från förr – intervju med Harry Johansson 

Jag intervjuade min morfar som heter Harry Johansson och han föddes den 29 maj 1942. Harry föddes på Örebro BB den 29 Maj 1942. Under sin barndom så bodde han i Engsholm på Skebäcksvägen 42 med sin mamma som hette Märta och hans pappa Evert Johansson. Evert jobbade som kommunal arbetare på ett gasverk och Märta var hemmafru, men hon jobbade också som hemsömmerska och gjorde barnkläder till företagen Örebro barnkläder, Backfish och junior. Företagen ägdes av Mas Erik Andersson och de låg på Engelbrektsgatan. Harry hade inga syskon men han växte upp med höns och kaniner. Han började gå på Engelbrektsskolan, det var hans farfar som hade varit med och byggt skolan. Harry hade på Skebäcksvägen 42 en massa lekkamrater som han var med, 6st inklusive han själv. Hans Åke, Rolf, tvillingarna Birgitta och Margareta och Gun Marie. Där brukade de tillsammans gå och fiska vid Svartån. Harrys mamma gjorde deg som bete och sedan satt de och meta löjor. De brukade ofta tävla om vem som fick mest löjor. När de flyttade till 42an så fanns fortfarande mörkläggningsgardinerna kvar som de använde under kriget för att inte jagare skulle se om det var städer där nere med liv.

Continue reading

Intervju med Kerstin Swärd

Kerstin Swärd föddes 1915 i Kumla. Där bodde hon med sina föräldrar Selma och Wilhelm och sina syskon Majbritt, Barbro och hennes äldre bror Olle. De bodde på en gård i centrala Kumla där hennes pappa jobbade på arbetsförmedlingen och han var även mycket involverad inom kyrkan. Han försörjde alltså familjen på det här sättet. Kerstin började på flickskola i tonåren och fick ta tåg från Kumla station in till Örebro varje dag. Hon var med i kyrkans ungdomsförbund och det var där hon träffade sin blivande man Olof. Han började jobba på järnhandeln i Kumla och startade sedan sin egen järnhandel i Pålsboda som fick namnet Swärds järnhandel. Dit flyttade sedan paret där de gifte sig år 1936, bara några få år innan Andra världskriget bröt ut.

Trots att det var en orolig tid i omvärlden så hade de det ganska bra. De fick sitt första barn Anders före krigets utbrott 1939. (Anders kom senare i livet att bli invald i Riksdagen och jobbade sin sista tid med försvarsfrågor). Även om Sverige inte var med i kriget så kan Kerstin än idag minnas hur de satt framför radion och lyssnade på Hitlers iskalla och hårda röst. Hon föredrog därför att ha radion avstängd på dagarna. Det var hennes man som följde kriget mer ingående. När Norden drogs in i kriget blev Olof inkallad på militärtjänst och hans förband blev placerat i Värmland för att vakta gränserna. Trots att chansen fanns att Hitler skulle komma till Sverige, som var något Kerstin inte ville tänka på, var hon ändå väldigt lugn och inte särskilt orolig för det. Kerstin hade stort tillit för stadsministern Per-Albin Hansson som i radio sa ”Vår beredskap är god”. Så det fanns inte något att oroa sig, hon litade helt enkelt på hans ord. Det var när hon hörde Hitler på radion som hon kände rädsla för att tyskarna skulle komma.

Continue reading

Intervju med Kerstin

Jag har intervjuat min mormor Kerstin och har fått höra en hel del om hennes liv. Hon föddes 22 Oktober 1945 i Hallsberg. Hon bodde där med sin pappa Ingvar och mamma Brita samt syskonen Ingrid, Karin och Torsten. Pappan läste på Handelshögskolan i Stockholm, blev handelslärare och startade en revisionsbyrå. Ingvar försörjde familjen eftersom Brita var hemmafru. Att hon var hemmafru skulle visa sig positivt för Torsten som föddes med svåra hörselskador. Läkarna visste ej ifall han hörde något. Då var mamma Brita hemma med honom och läste böcker för honom för att kolla hur bra han uppfattade ljud. Torsten blev mycket intresserad av böcker och jobbar idag som bibliotekarie.

Kerstin berättar att hennes far var väldigt omvärldsintresserad. Han var en av de första med bil och television i Hallsberg. Direkt efter andra världskriget åkte han ut i Europa för att se förödelsen med egna ögon. Under sina första år bodde Kerstins familj i centrala Hallsberg. Hallsberg var under den här tiden en stad som kretsade runt järnvägarna. Nästan alla Kerstins skolkamrater hade föräldrar som jobbade på järnvägen, men hennes föräldrar skilde sig från mängden.

Continue reading

Inge – tillbaka till barndomen

Inge föddes 1931 i en lite by kallas Braås i Småland. Han växte upp med sin pappa och mamma och en syster. inges far livnärde sig med en taxiverksamhet. Hanns mamma var som många andra mammor var på den tiden hemmafru. På Inges tio årsdag så fick han en bob en styrbar släde detta var något väldigt ovanlig och väldigt stort på denna tiden. Inge växte inte upp i något extra lyx därför var saker som boben en stor händelse för honom. Under den tiden som inge bodde hemma så serverades vanlig svensk husmanskost detta vidhöll även vid festmåltider men kunde där också vara en riktig köttbit. Han fick sitt första jobb när han var fjorton år gammal, detta var efter han slutat sjuan sommaren 45. Inge bliv anställd som springpojke. Han hade en lön på 50kr i månaden, var av 40kr sparade han.

Under andra världskriget så rådde det en ransoneringen detta innebar att att folket i Sverige fick en vis mängd av olika varor. Inge tyckte att ransoneringen var bekymmersam. Det var ofta att det inte räckte till inom familjen. Det jobbigaste var det att brödet inte räckte till. Men Inges pappa fifflade lite så att han kunde köpa säd av en bonde, sedan åkte han till en mjölare och fick det mjölt så att dom kunde få mjöl. Annars så var det många vuxna som drack kaffe som var missnöjda. Men Inge drack inte kaffe då så han upplevde det inte som ett så stort problem.

Continue reading

Intervju med Virve

Jag intervjuade Virve Öunapuu. Hon föddes 1946 I Örebro året efter att kriget slutade. Hennes familj bestod av Aime och Endel som var från Estland. Även hennes syskon Vivii, Enn och Eva-Lena. Endel och Aime träffades när respektive var 19 och 16 år gamla. En kort tid därefter blev Aime gravid, detta gjorde så att dom behövde gifta sig då det var tabu att ha barn i ett utomäktenskapligt förhållande. Aime tillfångatogs i tyskt fångenskap då hon hade skrivit slagord mot nazisterna, hon blev dömd till avrättning och satt fängslad. Hennes moder, Aino lyckades muta en Estländsk vakt för att få ut henne. Hon var sedan tvungen att fly landet, hon lyckades ta sig med båt över till Finland. En del flydde samtidigt för att undvika inkallelse till armén.

Continue reading

Intervju om andra världskriget med Ingemar Lars Olsson

”Det var mörkt och det var jätte kallt, det var mitt på vintern 1942. Jag var väldigt rädd, rädd för att tyskarna skulle komma. Jag låg vid sängen och funderade över ifall tyskarna kom så skulle jag skaffa ett sportflygplan och fly till Norge tillsammans med min familj så började Ingemar Lars Olsson berätta om sin upplevelse under andra världskriget. Ingemar föddes den 3 september 1930 i Kumla. Han växte upp tillsammans med hans 3 äldre bröder Olle,Viktor och Erik och Hans mamma Margareta Olsson och hans pappa Albert Olsson. Han gick på Karolinska skolan i Örebro och Han var 15 år gammal när kriget slutade. Nu är Ingemar gift med Margareta och han är 84 år gammal. Dem har 2 barn och 5 barnbarn. Ingemar och hans fru bor nu i Örebro.

Man märkte inte av kriget direkt men man visste att det pågick krig. Jag tycker inte att man blev påverkad så jätte mycket här i Sverige men det fanns ju lite förändringar som exempelvis man hade kuponger som man fick från staten för mat och så hade all svarta gardiner vid fönstret så att man inte kunde se ljuset från utifrån för säkerhetsskäl det kallades för mörkläggningen och Militär tjänsten som all män fick göra. Dessutom så hörde man ju Hitler skrika om Goebbels som var propagandan på radion och så klar så fanns ju också rädslan på att tyskarna skulle kanske komma men annars så tycker jag inte att man märkte av det till skillnad från andra länder.

Continue reading

Intervju med Ingmar

​Jag har intervjuat Ingmar. Han föddes 1948 den 30 januari, idag 67 år. Ingmar bor i Örebro där han också är född och uppväxt. Han växte upp med sin familj som bestod av hans mor, far och en syster. Hans far hette Gustav och hans mor hette Katele. Han far var skomakare och hans mor jobbade som konditor. Hans syster heter Ingegärd.

Han bästa minne var när han lärde sig att läsa och han hade inget dåligt minne. Till vardags åt man falukorv,potatis, sil,blodpudding och till fest åt man slottsstek eller söndagsstek, som var en fin stek med sås, potatis och gelé. Oftast svartvinbärsgele eller rödvinbärsgelé. Då fick man även efterrätt efter. I skolan berättade han att relationen mellan lärare och elev var bra, man hade mer respekt för läraren än nu. Han sa även att det inte var vanligt med bestraffning och skolk. Han minns att det var en elev som fick en örfil men det var för att han hade gjort något riktigt dåligt. Han sa även att man gifte sig runt 20-25 åldern i kyrkan. Han hörde inte något om andra världskriget, förintelsen eller , flyktingar då han inte var född. Han kommer inte heller ihåg ransoneringen eftersom att han var så liten men han har kvar korten från sina föräldrar. Då fick man kort så att man kunde gå och köpa en viss vara.

Continue reading

Krigsminnen – Magnus Enhörning

Magnus Enhörning föddes december 1935 i Västerås. Familjen bestod av Pappa Henrik som föddes 1899. Mamman föddes i Wien/Österike 1903 och hette Maria. Systern Ann-Marie föddes 1927 och brodern 1931 och hette Georg. De hade en hund som hette Boy och det var en Brun Terrier, han var kvarterets skräck. Henrik var Landsfogde, dvs länets högsta polischef, och länets högsta åklagare. Maria var hemma och skötte hus och hem. Det räckte med att hålla koll på tre busiga ungar. Skolan som syskonen gick på var Vasaskolan. Som låg vid Hertig Karls Allè. Där gick de alla tre, de första 4 åren. Sen gick Magnus och hans bror på Karolinska lärovärket även kallat Karro. Det var där de tog studenten. Systern gick över till Kommunala flickskolan som låg vid Oskarsparken.

Continue reading

Intervju med Reijo

Reijo Paananen är 75 år gammal, idag bor han i en liten villa i Glanshammar utanför Örebro. Reijo föddes i Finland i Staden Oleborg 1939 men flyttade till Sverige 1971. I Finland bodde han med sin familj som bestod av mamma Elsa, pappa Otto, Syster Eila och hans bror Esko. Reijos bästa minne från när han var ung var när hans pappa Otto skaffade den första bilen i byn, Reijo berättar att detta kändes väldigt häftigt då det var då väldigt ovanligt på den tiden. Familjen bodde på en stor gård och hade ganska mycket pengar i förhållande till många andra. Det fanns både telefon och TV i huset vilket också var de ända i hela byn. Varje gång nån i byn ville göra ett samtal var det dit man gick eller om man ville se ett program på TV. Deras ekonomi berodde på att pappan Otto jobbade mycket åt kommunen och var förtroende man i tingsrätten, han var därför lite av en kändis i byn och alla visste vem han var. Förutom pappans jobb var familjen också lantbrukare och sålde mycket av sina varor för att tjäna pengar. På den tiden var lantbrukare väldigt vanligt men det fanns också en stor pappers industri i området som många i byn jobbade på. Lönen på industrin låg på mellan tusen och tvåtusen kronor i månaden säger Reijo.

Continue reading

Minnen från förr – Ingabritt

Jag har intervjuat Ingabritt Larsson, född den 1 november 1925. alltså så kommer hon fylla 90 år i år. Hon växte upp i Hagfors (då ett mindre samhälle, typ en by) med sina fyra äldre systrar Tora, Helga, Agda och Greta, mamma Regina och pappa Olof. Pappa jobbade på en skruvfabrik medan mamma var hemma och tog hand om hushållet och barnen.

När Ingabritt skulle till skolan fick hon gå långt, till och med på vintern, eftersom det inte fanns några bilar eller skolbussar då. Man hade stor respekt för lärarna och var tvungen att kalla de antingen Magistern eller Fröken. Att ta med egen mat till skolan var ganska självklart så Ingabritt brukade ta med sig macka och mjölk hemifrån. Mjölken stoppade hennes mamma i en raggsocka i hennes väska på vintern så den inte skulle frysa lika lätt. Om man betedde sig illa i skolan kunde man få en örfil eller någon annan bestraffning. Hon kommer ihåg en kille som hette Olle som ofta fick örfilar för han skojade runt mycket. Varje dag var hon också tvungen att lära sig en vers (i Bibeln antar jag) som dagen efter skulle läsas upp inför klassen och läraren.

Continue reading

Minnen från Andra världskriget – Karl-Erik Johansson

Karl-Erik Johansson föddes 1930 i Helsingborg och är alltså 85 år gammal. Han är uppvuxen i Helsingfors och hans första jobb var som springpojke. Han tjänade 25 kr i veckan och betalade 15 kronor i hyra till sina släktingar som han bodde hos, på den tiden var det mycket pengar och Karl-Erik var glad över hur mycket pengar han hade över eftersom han gillade att resa och cykla mycket genom landet. 1970 flyttade han till örebro, här bor han fortfarande och har 5 välutbildade barn.

Karl-Erik var 9 år när kriget startade och kommer ihåg ganska mycket av hur det  var att leva i Sverige under tiden då andra världskriget ägde rum. Det var inte många barn som gick i skolan och klasserna var uppdelade så att alla mindre barn var en klass och alla fjärde, femte och sjätteklassare var en klass. Det gjorde att man fick upprepa nästan allt man gjorde i skolan, man fick en mycket sämre lära och kom inte så långt i skolan. Skolan då var kort, bara 7-9 år, men Karl-Erik ville plugga vidare och sökte till en typ av gymnasium, men eftersom han hade hamnat så mycket efter kom han inte in någonstans.

Continue reading

Helge – Minnen från förr

Jag har intervjuat min gammelmorfar Helge Schwartz som fyller 90 i år. Han föddes 1925 och växte upp tillsammans med sin mamma, pappa och sina 5 syskon Arne, Villy, Gunborg, Ingrid och Irma. De bodde allesammans i en stuga ute på landet i Rönneshytta. Helges pappa Einar jobbade som smed medans mamma var hemma hela dagarna och tog hand om hemmet och barnen.

År 1942 träffade Helge sin nuvarande fru Eva på ett nöjesfält, rättare sagt på dansgolvet. De var då 17 år och 2 år senare stod de vid altaret med varsin ring och är lika lyckliga än idag. Helges första jobb var som springpojke och tjänade 15 kr i veckan på det. De vanligaste jobben som fanns då var fabriksarbete där man tjänade 30 kr i veckan. Arbetsveckan var från måndag till lördag. När kriget pågick så fick man inte reda på så värst mycket, det ända man hörde var Hitlers skrikande på radion. Folket kände av att det var krig när det blev matbrist, de fick inte köra bil, det fanns ingen bensin och de var tvungna att köpa svarta draperier för att kunna mörklägga sina hem. På grund av de tyska flygplanen som flög över Sverige så kändes det olustigt att vistas ute på dagen även om Sverige inte var i krig. Under kriget jobbade Helge som lokförare och fick därmed köra tyska styrkor och skadade soldater i permittent tåg som var en hjälporganisation precis som Röda Korset. Han körde också från finska vinterkriget, till Tyskland och sedan tillbaka.

Continue reading

Birgitta om Andra världskriget

Birgitta föddes 11 november 1939, hon är alltså idag 76 år gammal. Hon bodde i Hällefors med sin familj som bestod av hennes mamma, pappa och tre syskon vid namn Elvy som är äldst, Violet som är mellanbarnet och sedan Mats som är yngst. Birgittas mamma kunde ej arbeta då hon var tvungen att ta hand om barnen. Men pappan jobbade i skogen och högg ner träd. Under andra världskrigstiden så var allt dyrare och man kunde inte köpa det man ville och hur mycket man ville, utan man hade kuponger så man skulle kunna köpa till exempel. socker eller kaffe. När till exempel kaffekupongerna var slut fick man ej köpa mer kaffe, om man inte fick en kupong av en granne som ej drack kaffe, så det var svårare då att äta och göra vad man ville.

Birgitta bodde på en gård, så dom hade kor som dom mjölkade sedan så sålde dom mjölken för att få in mer pengar. Dom brukade även gå och fiska vid en sjö som låg ganska nära deras hus, dom sålde även fisk ibland. På somrarna brukade hon och hennes syskon fiska, cykla och vara ute i skogen. När det var vinter var det vanligt att man åkte skridskor och sparkskidor, det var en av Birgittas favoritsaker att göra samt att leka affär med grannbarnen och sälja blommor. Birgitta och hennes syskon hade inte så många leksaker men hon minns sin absoluta favorit leksak, en blond docka som hon tog med sig nästan överallt. hennes bror hade små bilar att leka med men utöver det hade dom knappt andra leksaker. Man fick ej ha lamporna tända när mörkret kom eftersom då blev det svårare för flygplanen att se husen om det ej fanns några lampor tända. Hon tyckte det var läskigt när stora ryska Catalina flygplan flög omkring i luften, då brukade hon och hennes syskon gömma sig antingen i huset, ladugården eller i skogen om dom var där och lekte. Det vanligaste tjejerna hade på sig var blusar, kjolar och klänningar medans killarna hade vanliga byxor och skjortor. Favorit kläderna för Birgitta var en blommig klänning som räckte enda ner till hennes knän och hon brukade ha flätor väldigt ofta.

Continue reading

Ove – minnen från 1950-talet

Ove är idag 76 år gammal och bor i en villa nära Fjugesta, ca 4 mil utanför Örebro. För ungefär 70 år sedan bodde han i ett stort hus ute på landet utanför Karlskoga, med sin mamma, pappa och lillebror. Hans pappa jobbade som snickare vilket gjorde att han tjänade ganska bra med pengar och mamman jobbade i en charkuteriaffär som hon tog med kött hem ifrån ibland.

Oves mormor och morfar hade en stor gård med stora åkrar där de odlade potatis och andra rotfrukter, så de fick ofta mat från hans mormor och morfar. Man fick även ransoneringskuponger tilldelade som man fick byta mot varor. Det vara särskilda kuponger för olika varor, te.x. för mjöl, socker och kött. När Ove och hans familj åt middag brukade de äta mammas hemlagade korv med mos till vardags. Till fester eller släktsammankomster brukade de oftast äta slottsstek, potatis och grönsaker.

Continue reading

Auschwitz mars 2015 – Kärrtorp vänder nazismen ryggen!

krakow 15 559 Continue reading