Morgan Lindberg – minnen efter andra världskriget

Jag intervjuade min farfar som heter Morgan Lindberg som lever med sin fru Elisabeth Lindberg.  Dom bor i ett hus i Adolfsberg och Morgan har jobbat som busschaufför och Elisabeth har jobbat som tandläkare. Min farfar som jag intervjuade är född 11 april 1945 och han bodde då också i Örebro. Han hade en pappa som var lokförare och en mamma som var hemmafru och fyra syskon som är födda år 1939 och 1945. Morgan ´s pappa fick köra ryssar igenom Sverige och Finland. Morgan var ju född 11 april 1945 och det var då den dagen röda armen tågade in i Auschwitz och släppte ut alla fångar. Min farfars lön i deras familj var 5 kronor i timmen som var ganska mycket på den tiden för att då var inte alla pengar lika mycket värda som det är idag. När Morgan var liten så var man nästan bara med sin familj och nära släktingar. Man lekte med leksaker som man hade gjort själv eller lekte lekar som någon hade lärt en eller kommit på själv. Man spelade mycket boll på fritiden men om det var vinter som var man ute i snön och lekte. Min farfars familj hade ganska mycket pengar så dom hade en radio som dom fick höra all nyheter från. Man fick höra ganska mycket från det men det mesta var sant men ganska mycket av det var falskt. Under kriget år 1936 – 1946 så var Per Albin Hansson stadminister och var partiledarna för socialdemokraterna. När kriget var igång så var Gunnar sträng finans minister i Sverige. Min farfar hade nästan inga speciella minnen från när han var liten men bara några personliga minnen som han hade för sig själv och knappt inte ville dela med sig för det rörde han för att det handlade om hans föräldrar och hans syskon.

Det fanns många olika jobb som man kunde försörja sig på och några är skor och militärskor som fabriker tillverkar som man kunde sälja och känna pengar på. Det fanns också många pappersbruk där många personer som många folk jobbade på. Alla familjer hade ett kort som heter ransoneringskort som var tex att man stoppade in dom när man skulle betala bensinen till bilen så visade dom hur mycket bensin man skulle ta så man inte översteg gränsen.

Man åt ganska mycket på den tiden och det var väldigt vanligt med att äta sill till mat för att det var billigt och var lätt att få tag på. Vardagsmaten på den tiden var potatis och gröt som var på rågmjöl. Man drack nästan bara vatten till all mat man åt på den tiden för det var billigt.

All barnen gick i skolan som det är idag men då var man tvungen att göra som läraren sa annars fick man bestraffning som slag på fingrarna med linjaler. Man vågade inte skolka för att man viste inte vilket straff man skulle få. Det fanns ingen skolbuss som det finns idag så att man var tvungen att gå till skolan fast man hade kanske  2 mil till skolan så fick man gå eller cykla men om det kanske var snö så kan man ha skidor om man hade ganska mycket pengar som man kunde lägga på såna aktiviteter.

Innan man ville gifta sig så var man tvungen att få tillåtelse var man tvungen att fråga kvinnans far om man fick gifta sig. Man gifte sig oftast i kyrkan och man var runt 20-30 år. Min farfar sa att man också gjorde lumpen när man var 20 år och då kunde man gifta sig men var tvungen att få tillåtelse från kungen om man fick ta ledigt för att få gifta sig.

Min farfar idag lever i ett bra liv och är väldigt stolt över sin uppväxt. Han har fortfarande kontakten med sin bror och hjälper varandra. Både min farmor och farfar lever friska liv och båda går upp varje morgon klockan 6 och dricker kaffe och går ut och går. Men klockan 07:30 står dom vid dörren vid gymmet och väntar på att få komma in och träna. Men farfar idag kan fortfarande jobba ibland genom att köra några bussresor till både Stockholm och längre sträckor och han kör för buss företaget Lindbergs buss.

Mina reflektioner

När jag satt och lyssnade på när min farfar berättade om allt han och hans familj hade varit med om kunde man inte tro hur det har varit en gång i tiden. Jag fick en liten tankeställare när jag lyssnade på när farfar pratade och det var hur människor kunde göra så mot andra människor och det jag menar med det är hur man kunde döda så många bara för att man vill ha mer makt än någon annan.

Det Morgan berättar är saker som han tycker är intressant och det som kan vara lite hemskt. Han har själv varit vid Aushwitz och tittat hur det ser ut idag. Farfars bror som heter Karl Lindberg som är väldigt intresserad av detta samtalsämne så att han hade själv intervjuat sina föräldrar om samma sak när dom levde så han hjälpte också till lite och då fick jag mer att tänka på och det tyckte jag var väldigt kul och intressant.

Max Lindberg 9D vt 15